Religion - en mentalsjukdom

Tack du bekräftar vad jag skrev om min insikt och du om utsikten från dina toalettbesök. Vi kan se det precis hur som helst och mentalsjukdom eller religion passar bra.

Jag brukar skriva faktabaserat att vi alla bara är mobila skitfabriker om du inte upplever din inre rymd så du är nog på rätt spår i din värld av yttre konsekvens. I den inre världens finns bara nu, nu, nu och inte ens en skitig mening om varken orsak eller verkan får plats där.

Jag böjer mej och du har rätt men likväl har du fel! Paradoxer är som krig, sex och livet Det tar aldrig slut men försöka duger väl sa Bill och släppte av en rökare när Bull ville ha sin korv rökt av tant Greta som kokat den. Hoppas ni inte svälter ihjäl på era "prataomdet" möten. Dax för en färsk apelsin från trädgården...

nu gjorde du mig mållös...😄👍

Toalettpoesi behöver inte vara fy och skam alltid.. dock är de ovan beskrivna besöken inte särskilt djupsinniga.

Inte för att allt utanför toalett därmed är djupsinnigt, nej.. men.. denna analfixerade genväg till ett i egentlig mening seriöst ämne, som fått en enl. mig sjukt felaktig rubrik eller klumpig till max!

Betyder inte, att man inte kan associera religion eller existensen att vara en KONFLIKT.

Den gudstroende människan omhuldar en konflikt, på redan vilande konflikt.

Att födas är konfliktfyllt, att successivt under mognaden få insyn, insikter, aha-upplevelser och förhoppningsvis kunskaper, förändrar inte den ursprungliga konflikten om "varför är jag här"

Värre är det med "varför är vi här" - när religion eller religiösa sällskap och till slut större folksamlingar eller hela nationer av människor börjar missionera gud , då har det alltid och kommer alltid att uppstå krig, när man försöker statuera "sanningarna" som varje religion genomsyras av, och vill stå oemotsagda, blunda för andra förslag om hur-det-är och vilja få samhällen att ANPASSA SIG utifrån den inre religiösa konflikten.

Jag vill nog inte kalla det en mentalsjukdom, men att slå knut på sig själv.

Att inte ens kunna ta livet för vad det är, utan nödvändigtvis behöva vända sig emot livskonceptet precis som det är, för att leta, grubbla och försjunka sig i något externt, som ingen levande på denna planet äger vetskap om, men förhöja det och sedan glorifiera det och därefter anklaga, skylla och förminska alla dem som inte.. beter sig flyktigt eller ägnar sig åt MENTRAL FLYKT.

Sedan finns det de facto, så kallat djupt religiosa människor som för längesedan lever i mentalt limbo och inte längre kan relatera till livet på "normalt sätt" , eftersom sådana individer anser, att den tilltänkta sanningen är sannaren än livet självt med allt vad liv och livsbestånd heter.

Det finns visst det ganska förvridna religiosa idéer där mänskliga individen är upphovsmakaren till de skruvade relationerna som uppstått, uppstår och kommer fortsätta uppstå och i sämsta fall leda till infekterade konflikter ur något som hade mått bäst att enbart stå kvar som en konflikt för den som BÄR på grundlösa livssvar och märkliga föreställningar.

Att föreställa sig något är alltså! per se inte sjukt - men att förminska det uppenbart sanna, för att få plats och vilja bre ut någonting fullständigt overifierat utifrån låt säga aspirerande på MAKT.. är välkänt!

Inte riktigt så kontroversielllt som vissa känsliga individer i tråden försöker härföra.. att inte vilja kännas vid att XX förlorar sig live väl för djupt för sitt bästa.. är väl ok att kunna säga, men guuu nåde!!! att betrakta den som sjuk/förvriden/vilsen/ eller.. i behov av seriös hjälp utifrån vilsefarelsen att inte längre kunna interagera med dem som inte "respekterar" alla de "svar" som den troende håller fö sant och helst vill se som samhällsfunktionella (när det inte är så)

Det är ju långt ifrån alla religiösa tokstollerier som anses vara livsdugliga att fungera för alla... men så ses inte vidskeplighet som normalt att förhålla sig som måttstock, däremot har det varit fullt legio att förr i tiden hänvisa till vad som idag kallas religion, men utgjordes av renodlad vidskepelse..

andar, röster, oidentifierade väsen/änglar.. diffusa ("subtilt exklusiva") tecken.. och vad är tecken för den ene och är det tecken för den andre?

Vilken respekt har man för språk... kan det subtila ha enbart tilltänkts liksom en usel hypotes eller önsketänkande, eller finns verifiering?

Och nej, att önsketänka går tyvärr inte under klassifiering mentalsjukdom.

Det finns dock, lite väl många som identifierar sig som religiösa, som samtidigt uppvisar rätt sjuka beteenden och dessa kan vara kopiöst rigida, långt utöver det s.k vanliga.

Men som religiös själv, utlöses nog försvaret helt reflexmässigt.. t.o.m å alla andras vägnar...inget nytt.

gud är ju så helig såå............... man vill ha kvar makten. /

Oj härligt, det där var en zen koan som även fick mej skönt mållös. Provade först med att låta google ge ett förslag till mening men strömmen gick i mina primitiva trakter så jag började istället läsa som det var tänkt väl? En zen koans syfte är just att få tyst på chattret ovanför näsan och tack det fungerade bra efter andra läsningen!

Både inmatning och utmatning är viktigt så att sann religion skall få plats och att dessemellan göra en utrensning, fabriksåterställning har räddad många från att sjunka in i en förlamande mentalsjukdom instängda i toatemplet, tror jag. Det ena behöver alltså inte utesluta det andra och så lever Livet med och i mej vidare vad jag kan se och bådeoch attityden är både friskt idiotsäker och sannt religiöst utan gränser. Allt väl därute bokom kullarna i norr!

Irrelevante allegorier är bl.a. också en del av kategorin irrelevant retorik.

ålrajt,
klockrent..
så det korta, binära svaret på trådrubrikspåståendet vore...?

Som min fråga klart säger: Vilka belägg för pådyvlande tro/teism/religion?

HAR du verkligen avancerade förståelses-problemer, eller är din dumfråga-taktik bara retorisk?

nja..
jag har bara svårt att uppfatta frågan eftersom satsbyggnaden verkar ofullständig;

>>Som min fråga klart säger: Vilka belägg för pådyvlande tro/teism/religion?

korrigera eller omformulera gärna

får beklaga att du inte förmå se relevansen..

Vilket precis är det som tro/teism/religion gör (d.v.s. efterrationaliserar) vilket dock inte kan ses som en invasion (~en pådyvling) av individens frihet eller en invasion (~pådyvling) av faktaplanhalvans kunskap och/eller procedurer, ...

... OM tron/teismen/religionen stannar på trosplanhalvan utan att tillgripa fysiska fysiska eller psykologiska tvångsmedel och/eller inte försöker deformera/förvränga nutida, västlig akademisk vetenskap eller rationell filosofi och/eller inte användar retorik/demagogi.

tja,
rätt bra formulerat får jag nog erkänna👍

Så långt är du och jag uppenbarligen överens.


Har du inte läst mitt tidigare svar, där jag tydligt skriver, att det inte endast är teism etc, som kan vara pådyvlande? (Eller har du bara bekvämd "glömd" detta svar?) (1)


Det finns en överlag tydlig skillnad mellan att informera om åsikter och att pådyvla.


Se (1).