Hej gottfolk!
Jag är en grabb som efter några år dejtat och fått en relation med en fin tjej. Vi har varit tillsammans några månader nu, och allt känns bra, förutom min starka känsla av svartsjuka och ångest!!
Jag är en psykiskt stabil grabb, och har sedan tidigare haft några relationer. Tjejen jag träffar nu har många vänner, därav även några nära killkompisar som hon umgås med. Jag tycker självklart att man skall få umgås med vem man vill, och därmed vill jag vara en stöttande pojkvän. Men jag kan inte hjälpa att jag får sjuka känslospikar av svartsjuka när jag ser henne med hennes killkompisar.
Hon kan sätta sig i deras knän när jag är där, kramas, och vara närgången. Just det med att sitta i knäna på andra killar reagerade jag på och tog upp detta med henne och tyckte självklart att jag överreagerade men att hon skulle tänka på det. Och vi har tjafsat om detta några gånger och ibland varit nära på att förstöra för oss. Hon säger själv att hon älskar mig, och att jag är den enda hon vill vara med osv. Och jag vill av hela kropp och själ kunna lita på henne, men någonstans djupt i mig så spökar det och jag kan inte lita på henne. Jag kan tycka att hon säger en sak, men i praktiken reagerar hon helt annorlunda.
När vi senast sågs så var en av hennes killkompisar med, som även jag känner. När vi ses så kramas de två, utan att hon kramar eller ger mig en puss. När jag väl nämner det "jag då?" så kommer hon fram och kramar mig. Vi ses nästan dagligen, men det är väl inga själ för henne att inte ge mig en kram när vi ses? När hon senare ska köpa dricka så frågar hon återigen enbart killkompisen om han vill ha något att dricka men inte mig. Samma sak när hon ber honom smaka av hennes dryck men inte frågor hon mig om jag skulle vilja testa den, förrän jag frågar om jag får smaka på drycken. Hon är supertrevlig och gullig, och kontaktsökande mot killen och jag känner mig som tredje hjulet.
Hon kan ibland lägga handen på vännens axel eller liknande när de skämtar osv. Vidröra kompisen då och då. Smådetaljer som jag brukar lägga märke till, men som stör mig. Hon sitter på kompisens sida vid bordet, men värt att nämna är att hon sätter sig vid mig senare, håller mig i handen och pussar på mig, när jag väl blir passiv eller backar. (blir så när jag mår dåligt och huvudet går i 1000 varv).
Hon har berättat för mig att de ska studera ute någonstans en dag innan vi skall ses samma dag, men idag får jag veta att de skall köpa frulle tillsammans och käka frukost samtidigt hemma hos killen och studera där. När killen nämner frukost blir hon tyst, (nästan som om hon inte ville att jag skulle veta, eftersom hon inte har berättat något) men sen säger de att de ska prata om det vid senare tillfälle.
Värt att nämna är också att hon har absolut inga problem med att jag svarar på meddelandet, sms eller samtal åt henne. Också kanske för att hon vet att hon inte har något att dölja? Jag skulle aldrig gå in och läsa hennes meddelanden, men hon ber mig ibland svara åt henne eller ringa åt henne osv, när hon inte kan.
Överreagerar jag? varför stör jag mig så jävla mycket på detta? Någon som kan lugna ner mig, innan jag förstör detta?
Jag är en grabb som efter några år dejtat och fått en relation med en fin tjej. Vi har varit tillsammans några månader nu, och allt känns bra, förutom min starka känsla av svartsjuka och ångest!!
Jag är en psykiskt stabil grabb, och har sedan tidigare haft några relationer. Tjejen jag träffar nu har många vänner, därav även några nära killkompisar som hon umgås med. Jag tycker självklart att man skall få umgås med vem man vill, och därmed vill jag vara en stöttande pojkvän. Men jag kan inte hjälpa att jag får sjuka känslospikar av svartsjuka när jag ser henne med hennes killkompisar.
Hon kan sätta sig i deras knän när jag är där, kramas, och vara närgången. Just det med att sitta i knäna på andra killar reagerade jag på och tog upp detta med henne och tyckte självklart att jag överreagerade men att hon skulle tänka på det. Och vi har tjafsat om detta några gånger och ibland varit nära på att förstöra för oss. Hon säger själv att hon älskar mig, och att jag är den enda hon vill vara med osv. Och jag vill av hela kropp och själ kunna lita på henne, men någonstans djupt i mig så spökar det och jag kan inte lita på henne. Jag kan tycka att hon säger en sak, men i praktiken reagerar hon helt annorlunda.
När vi senast sågs så var en av hennes killkompisar med, som även jag känner. När vi ses så kramas de två, utan att hon kramar eller ger mig en puss. När jag väl nämner det "jag då?" så kommer hon fram och kramar mig. Vi ses nästan dagligen, men det är väl inga själ för henne att inte ge mig en kram när vi ses? När hon senare ska köpa dricka så frågar hon återigen enbart killkompisen om han vill ha något att dricka men inte mig. Samma sak när hon ber honom smaka av hennes dryck men inte frågor hon mig om jag skulle vilja testa den, förrän jag frågar om jag får smaka på drycken. Hon är supertrevlig och gullig, och kontaktsökande mot killen och jag känner mig som tredje hjulet.
Hon kan ibland lägga handen på vännens axel eller liknande när de skämtar osv. Vidröra kompisen då och då. Smådetaljer som jag brukar lägga märke till, men som stör mig. Hon sitter på kompisens sida vid bordet, men värt att nämna är att hon sätter sig vid mig senare, håller mig i handen och pussar på mig, när jag väl blir passiv eller backar. (blir så när jag mår dåligt och huvudet går i 1000 varv).
Hon har berättat för mig att de ska studera ute någonstans en dag innan vi skall ses samma dag, men idag får jag veta att de skall köpa frulle tillsammans och käka frukost samtidigt hemma hos killen och studera där. När killen nämner frukost blir hon tyst, (nästan som om hon inte ville att jag skulle veta, eftersom hon inte har berättat något) men sen säger de att de ska prata om det vid senare tillfälle.
Värt att nämna är också att hon har absolut inga problem med att jag svarar på meddelandet, sms eller samtal åt henne. Också kanske för att hon vet att hon inte har något att dölja? Jag skulle aldrig gå in och läsa hennes meddelanden, men hon ber mig ibland svara åt henne eller ringa åt henne osv, när hon inte kan.
Överreagerar jag? varför stör jag mig så jävla mycket på detta? Någon som kan lugna ner mig, innan jag förstör detta?
__________________
Senast redigerad av offmetal 2018-10-15 kl. 16:27.
Senast redigerad av offmetal 2018-10-15 kl. 16:27.