Citat:
Jag hoppades på en någorlunda objektiv dokumentär, men den kunde lika gärna ha gjorts av åklagaren. Vilket bevis anser du, efter att ha läst resningsansökan, visar att Kim mördade Vatchareeya?
Var ju tvungen att kolla dokumentären jag också igår kväll eftersom man varit lite engagerad
i fallet när det begav sig och även släppt ifrån sig en del inlägg i denna omfångsrika tråd.
Tycker nog journalisten Johan Håkansson som ju framträdde en del under programmets gång
kom ganska rätt på det när han hävdade att detta ruskiga mord mycket begåtts för
spänningens skull, för att denne dömde ville göra detta.
En ung man fylld med våldsmättade tankemönster där gränserna hela tiden flyttades fram,
som en annan medverkande, insatt person ungefär uttryckte sig: fil.dr i psykologi
Jenny Yourstone.
Precis som i fallen med dubbelmördaren i Mantorp, Edvin Gyllensvaan, och danske
sexualsadistiske styckmördaren Peter Madsen, så har vi här en gärningsman som umgåtts
med en hel del avancerade tankar på "det perfekta mordet" vilket också man uppehöll sig nåt
ögonblick kring i gårdagens program.
För samtliga tre blev det föga lyckosamt när det väl skreds till verket även om dansken ifråga
inte var så himla långt ifrån att ha kunnat "gått i land" med det hela; utan likhundarna från
Sverige så hade det faktiskt varit fullt möjligt.
Nämnde Håkansson var nog inte fel ute heller när han ansåg att den här killen som nu blivit
en tjej, istället för att hamna i fängelse borde ha omhändertagits av den rättspsykiatriska
vården.
Sedan upphör man ju inte att förundras och även uppröras över det förhållandet att man
kan ta livet av en annan människa och sen komma ut igen i friheten efter blott 6 år nånting.
Sex ynka år för att ha slaktat en medmänniska.
Är en människas liv inte värt mer än så?
Det är allt rätt sjukt det hela.
Edit: Och förundransvärt minst sagt är det onekligen också gällande den rubricering som
man slutligen fann för gott att sätta på illgärningen: dråp, ja, till och med det aldrig
tidigare i svenskt rättsväsende skådade uttrycket "styckdråp".
"Dråp" med de mängder av otäcka skador som kunde uppvisas på ifrågavarande offers kropp.
Förefaller det ha skett i affekt det som hände? Tycker snarare här vittnas om en utdragen,
sadistisk akt sprungen ur något annat än ett okontrollerbart raseri hos sin utövare.
i fallet när det begav sig och även släppt ifrån sig en del inlägg i denna omfångsrika tråd.
Tycker nog journalisten Johan Håkansson som ju framträdde en del under programmets gång
kom ganska rätt på det när han hävdade att detta ruskiga mord mycket begåtts för
spänningens skull, för att denne dömde ville göra detta.
En ung man fylld med våldsmättade tankemönster där gränserna hela tiden flyttades fram,
som en annan medverkande, insatt person ungefär uttryckte sig: fil.dr i psykologi
Jenny Yourstone.
Precis som i fallen med dubbelmördaren i Mantorp, Edvin Gyllensvaan, och danske
sexualsadistiske styckmördaren Peter Madsen, så har vi här en gärningsman som umgåtts
med en hel del avancerade tankar på "det perfekta mordet" vilket också man uppehöll sig nåt
ögonblick kring i gårdagens program.
För samtliga tre blev det föga lyckosamt när det väl skreds till verket även om dansken ifråga
inte var så himla långt ifrån att ha kunnat "gått i land" med det hela; utan likhundarna från
Sverige så hade det faktiskt varit fullt möjligt.
Nämnde Håkansson var nog inte fel ute heller när han ansåg att den här killen som nu blivit
en tjej, istället för att hamna i fängelse borde ha omhändertagits av den rättspsykiatriska
vården.
Sedan upphör man ju inte att förundras och även uppröras över det förhållandet att man
kan ta livet av en annan människa och sen komma ut igen i friheten efter blott 6 år nånting.
Sex ynka år för att ha slaktat en medmänniska.
Är en människas liv inte värt mer än så?
Det är allt rätt sjukt det hela.
Edit: Och förundransvärt minst sagt är det onekligen också gällande den rubricering som
man slutligen fann för gott att sätta på illgärningen: dråp, ja, till och med det aldrig
tidigare i svenskt rättsväsende skådade uttrycket "styckdråp".
"Dråp" med de mängder av otäcka skador som kunde uppvisas på ifrågavarande offers kropp.
Förefaller det ha skett i affekt det som hände? Tycker snarare här vittnas om en utdragen,
sadistisk akt sprungen ur något annat än ett okontrollerbart raseri hos sin utövare.