Halloj
Är väl lika bra att ta detta från the very beginning så ni kan ge så godhjärtade råd som möjligt...
Hela mitt barndomsliv har jag lovat mig själv, aldrig droger. Sedan stötte jag på Cannabis och mitt tankesätt ändrades totalt. Det var kanske så det började för dig med? Men de facto var det så det förblev, i hela 5 år.
Jag lovade mig själv att stanna där, cannabis var inte så illa, tvärtom jag njöt. Det tog bort ångest och stress, hjälpte mig varva ner och sova, istället för att ligga vridande i sängen timmar i sträck utan ro. (På grund av traumatisk barndom)
MEN - en dag var tiden kommen för något nytt, lyrica. Jag hade en dejt på g, och min kollega som är torsk på lyrica förslog att jag skulle prova. Varför inte sade hon, det är inte farligt fastslog hon och sa "det är enkelt att sluta" så jag provade det, och GUD vilken känsla. När jag tänker tillbaka på den tiden och mina lyrica highs så får jag direkt ett leende på läpparna, livet hade aldrig varit bättre än då.
Problemet är, så är det inte längre. Jag begav mig ut på djupt vatten, från att ta lyrica sporadiskt, övergick det snabbt till ett regelbundet bruk, visserligen aldrig några "höga" doser som man läser om på flashback, utan låg stadigt runt 300,450,600mg. Men det räckte.
Inom någon månad insåg jag att bruket hade blivit ett missbruk, så jag slutade. Och resultatet? Denna jävla huvudvärk, som ALDRIG avtog. Jag gick runt med en konstant huvudvärk i några veckor och mådde hemskt. Orkade knappt ta mig ur sängen, än mindre socialisera mig med andra. Räddningen blev cannabis som jag insåg lindrade huvudvärken, inte helt, men tillräckligt.
Nu, någon månad senare är jag fri. Lyrican har inget grepp om mig längre, men jag är fortfarande fast. Mitt problem är att jag inte längre har lust med att göra saker, jag vill inte göra annat än att ligga i sängen med min ovetandes flickvän och kolla serier. Enda gången jag känner mig normal är när jag tar lyrica, då och först då sker dessa sociala framträdanden. Lyrica har blivit min tillflykt så fort det blir tal om sociala tillställningar, eller sex. Lider nämligen av prematur ejakulering under vissa omständigheter, men det är en tråd för sig tids nog...
Så vad säger du, hade du fortsatt bruket och fallit djupare i träsket med tanken "kan jag sluta en gång kan jag sluta två" eller hade du slutat nu, och funnit ro i att du kanske aldrig igen är socialt självsäker eller fullt ut kan tillfredsställa både ditt eget och ditt partners sexuella behov?
BONUSFRÅGA: Händer som sagt ibland att jag tar lyrica, brukar bli 300mg. Men vid varje sådant här tillfälle drabbas jag återigen av denna jävla huvudvärken, som kan bita sig kvar uppemot 14 dagar efter intag, idéer på vad det beror på? Är ju inte tal om någon avtändning när det handlar om såpass stort tidsspann mellan varje tillfälle, eller?
Är väl lika bra att ta detta från the very beginning så ni kan ge så godhjärtade råd som möjligt...
Hela mitt barndomsliv har jag lovat mig själv, aldrig droger. Sedan stötte jag på Cannabis och mitt tankesätt ändrades totalt. Det var kanske så det började för dig med? Men de facto var det så det förblev, i hela 5 år.
Jag lovade mig själv att stanna där, cannabis var inte så illa, tvärtom jag njöt. Det tog bort ångest och stress, hjälpte mig varva ner och sova, istället för att ligga vridande i sängen timmar i sträck utan ro. (På grund av traumatisk barndom)
MEN - en dag var tiden kommen för något nytt, lyrica. Jag hade en dejt på g, och min kollega som är torsk på lyrica förslog att jag skulle prova. Varför inte sade hon, det är inte farligt fastslog hon och sa "det är enkelt att sluta" så jag provade det, och GUD vilken känsla. När jag tänker tillbaka på den tiden och mina lyrica highs så får jag direkt ett leende på läpparna, livet hade aldrig varit bättre än då.
Problemet är, så är det inte längre. Jag begav mig ut på djupt vatten, från att ta lyrica sporadiskt, övergick det snabbt till ett regelbundet bruk, visserligen aldrig några "höga" doser som man läser om på flashback, utan låg stadigt runt 300,450,600mg. Men det räckte.
Inom någon månad insåg jag att bruket hade blivit ett missbruk, så jag slutade. Och resultatet? Denna jävla huvudvärk, som ALDRIG avtog. Jag gick runt med en konstant huvudvärk i några veckor och mådde hemskt. Orkade knappt ta mig ur sängen, än mindre socialisera mig med andra. Räddningen blev cannabis som jag insåg lindrade huvudvärken, inte helt, men tillräckligt.
Nu, någon månad senare är jag fri. Lyrican har inget grepp om mig längre, men jag är fortfarande fast. Mitt problem är att jag inte längre har lust med att göra saker, jag vill inte göra annat än att ligga i sängen med min ovetandes flickvän och kolla serier. Enda gången jag känner mig normal är när jag tar lyrica, då och först då sker dessa sociala framträdanden. Lyrica har blivit min tillflykt så fort det blir tal om sociala tillställningar, eller sex. Lider nämligen av prematur ejakulering under vissa omständigheter, men det är en tråd för sig tids nog...
Så vad säger du, hade du fortsatt bruket och fallit djupare i träsket med tanken "kan jag sluta en gång kan jag sluta två" eller hade du slutat nu, och funnit ro i att du kanske aldrig igen är socialt självsäker eller fullt ut kan tillfredsställa både ditt eget och ditt partners sexuella behov?
BONUSFRÅGA: Händer som sagt ibland att jag tar lyrica, brukar bli 300mg. Men vid varje sådant här tillfälle drabbas jag återigen av denna jävla huvudvärken, som kan bita sig kvar uppemot 14 dagar efter intag, idéer på vad det beror på? Är ju inte tal om någon avtändning när det handlar om såpass stort tidsspann mellan varje tillfälle, eller?