Varför är det tabu att kritisera troende?

Varför är det tabu att kritisera troende?
Eftersom när en individ är troende så identifierar han / hon sig starkt med den tron, de idéer religionen erbjuder. Kritik mot detta blir då ofta en förolämpning mot personen, som då vanligen känner sig kränkt.

Istället för att försvara sin tro/religion/idéer, om det nu finns något gott med den; "Jag tror X pågrund av A, B, C", så är det inte ovanligt att de häver ur sig:

- Jag känner mig kränkt, du har förolämpat min tro. Jag har faktiskt religionsfrihet...

För att göra svaret mindre komplex,
så kan man i enkelhet säga att befolkningen har i många år blivit indoktrinerad av en nästintill extremvänster, som fått operera fritt skyddat från kritik tack vare ettablissemanget (vänsterliberalt), gällande mänskliga rättigheter; vilka rättigheter man har generellt sätt (men nämner aldrig skyldigheter), att alla ska vara en "social-justice-warrior", godhjärtad och tolerant mot allt och alla o.s.v.
Att kränka eller förolämpa någon i Sverige, med tanke på etablissemanget vi har haft det senaste decenniet, är att potentiellt sätta sig i en lose-lose situation - speciellt när individer kan använda cheap shots såsom religionsfrihet, jämnlikhet, feminism, racsist, nazist o.s.v. som motargument...

Svenkar tycker generellt inte om att hämna i hätska diskussioner eller debatter överlag, och jag tror att det är den rädsla och medvetenhet kring att hämna i en sådan diskussion - utanför sin comfortzone - och potentiellt bli kallad racsist, nazist o.s.v. är en del av vad som bidrar till att det (kan) uppfattas som tabu.

Det är inte alls tabu. Men troende har ju också rätt att uttala sig om de vill, t ex som reaktion till kritik. Det är något man helt enkelt får tåla om man kritiserar andra. Hur borde det vara annars?

Annars tycker jag iofs att man kan ta en funderare på när, hur och varför man ska kritisera folk personligen. Behöver man t ex kritisera en vegan, om denne inte är påstridig mot andra om det? Att så långt som möjligt låta andra sköta sitt är en bra princip tycker jag. Även om religion och ateism etc. Tolerans är bra. Vi är olika, och det är bra. Samma, samma, samma är tråkigt.

Speciellt de religioner, vars gud/gudar inte är eller ens någonsin har varit verksamma
här i Norden bör kunna diskuteras och kritiseras. Men det är svårt med religion. Och
den som läst en smula i KDs skrifter kunde se att de själva säger att de inte är särskilt
religiösa. Inte direkt någon valvinnare att påstå motsatsen ...

Problemet är att väldigt få religioner är toleranta. Däremot kan religiösa människor vara toleranta.
En religion som anser att jag ska plågas i en evighet anser jag mig ha full rätt att kritisera.
En religion som har dålig kvinnosyn anser jag mig ha rätt att kritisera.
En religion som vill styra folks sexliv anser jag mig ha rätt att kritisera.
Och så vidare ....
Jag skulle även kritisera en vegan med dessa åsikter.

https://www.svd.se/verkligt-viktigt-om-guds-aterkomst-i-vart-samhalle

Religionskritik av Joel Halldorf ...

Fast kritik mot person är ju inte riktigt samma sak som kritik mot sak. Att kritisera en troende är inte samma sak som att kritisera dennes religion. Känner iaf många katoliker som är kritiska mot ett och annat i KK, och det har de inga problem att tala om, iaf under civiliserade former, men om du börjar ifrågasätta DEM personligen och DERAS sätt att att utöva sin religion, blir det ju förstås lite känsligare. Vilket du naturligtvis får om du vill, men det är ju inte särskilt konstigt om de då börjar undra varför de öht ska snacka med dig.

Och vice versa; att kritisera någons tro är inte detsamma som att kritisera den troende personligen.
Om jag skulle kritisera någons sätt att utöva sin religion, så skulle jag endast göra det om jag trodde den var skadlig på något vis.
Jag skulle aldrig ställa mig utanför en kyrka och kritisera folk som gick in.

Nej, så gör man ju inte. Men just det verkar ju vara lite svårt att förstå för en del, som sen efter sura reaktioner undrar varför det är tabu att kritisera troende.

Alla gör väl nån grej som inte alla andra tycker är världens bästa grej. Tänk dig rent hypotetiskt (har ingen aning om dina riktiga vanor och försöker inte heller ta reda på det) att någon känner till att du, som många andra nu för tiden, brukar spela något onlinespel, och så fort ni ses alltid bara ska snacka om hur dåligt det är. Chilla liksom?

Ja, om någon hela tiden skulle gnälla över mina fritidssysselsättningar så skulle jag nog bara sluta umgås med personen, eller ta ett snack om saken.
Men om det ingick i min sysselsättning att alla som inte delade den skulle straffas, ja då kan jag förstå att jag skulle få kritik.

Tja. Många onlinespel går ju ut på att döda motspelarna...

Nånstans bör man nog också vara öppen för att det är man själv som har missuppfattat poängen i t ex en religion, eller att man iaf inte vet vad som är poängen för den man talar med.

Ja, de flesta brukar faktiskt ”försvara” sin religion/gudstro med att jag inte förstår.
Men det kan även vara så att den troende förklarar dåligt.
Eller så har den troende själv missuppfattat sin religion och väljer bort, eller efterrationaliserar bort, de dåliga delarna.
T.ex: om bibeln vore en perfekt bok så borde folk följa den bokstavligt. Men det gör inte folk, för de vet att mycket i bibeln är inte gott.

Här i Sverige är det inte särskilt tabu. Eller så länge det är politiskt korrekt är det ok rättare sagt. Kristendomen får man kritisera hur mycket som helst, men kritiserar man Islam så ses man som "respektlös inför andras tro."