Jag vill först säga att jag beklagar hennes sjukdom och hennes situation. Med det sagt, kvinnan fick MS och flyttade från en lägenhet på fjärde våningen (utan trappor) till ett hus som hade en entrétrapp från källaren. Hon ansökte då om bostadsanpassningsbidrag för en trapphiss och ett garage till sin elrullstol. Kommunen nekade med motiveringen att hon köpt "fel sorts hus".
Det är bra att man ser positivt på saker och ting, men om man blir sjuk i MS så borde man väl ändå kalkylera med att man kan bli sämre och därför köper ett enplanshus? Nu är hon upprörd över att de fick betala allt själva. Var går gränsen för hur mycket samhället ska ställa upp egentligen? Som sagt, jag beklagar hennes situation, men det här är ändå över gränsen för vad jag själv skulle kunna göra eller förvänta mig av samhället.
https://www.expressen.se/kvallsposten/ms-sjuka-angelica-kopte-fel-hus-nekades-bidrag/