Citat:
Ursprungligen postat av
Honan6
Jag kan inte säga vad som är praxis och vet inte heller hur jag skulle ha reagerat som oskyldigt misstänkt, om vi skulle tänka oss att SD är det. Jag har svårt att tro att jag skulle klara av att visa upp mig på det sätt som han gjort hittills, men jag vet inte.
Jag är mest förundrad över hur SD hela tiden ser ut att hålla en föreställning. Han borde söka till Dramaten om han är oskyldigt misstänkt och blir avskriven som MGM. Han håller en imponerande fasad utåt och det går ju inte att bedöma av en massa flin-bilder hur han mår inombords.
Skulle det vara så att han har ett överhurtigt, flinande beteende i förhör, så behövs det nog göras en liten P7:a ändå. Fast en sån skulle kanske inte alls visa något som är annorlunda. Jag tror SD kan skärpa till sig om han vill. Jag kan ha helt fel, men jag upplever det som att han kanske håller allting ifrån sig med att spela olika roller för omvärlden - oavsett om han är skyldig eller inte.
Kanske Rosamunda har förklarat något psykologiskt tidigare?
Ligger det inte lite i sakens natur att en egotrippad och lite grandios figur håller sig med och skapar den rättvisa som passar denne? Det lär ju finnas olika grader av det där. Inbilskheten inreder ett eget universum åt sig där ”upp” och ”ner” formar sig efter den ”skadades” vilja. Det kan säkert ”rinna av”, om personen varit åt det gravt affekterade hållet, eller så sitter det djupt rotat i ett sedan länge förvridet eller regredierande psyke. Eller lite av varje, om det förvridna psyket är känsligare för viss typ av stress eller hot mot självkänslan.
Självrättfärdigandet är väl konstitutivt i personen, arrogansen/ besvikelsen, överträdelsen. Behovet att återställa förlusten eller fylla bristen för att bli den man egentligen är eller borde vara.
Om SD tycker att LW gjort fel och måste straffas, och det går som det går, så är det väl olycksfall i arbetet för MGM. Hon hade inte behövt göra fel.
Det kan ju f.ö. också vara mer eller mindre försvarligt från ett allmänmänskligt perspektiv, om man säger så. Om LW hotade att döda hans barn medan han var i USA — och allt vad man kan föreställa sig hitom det vad gäller kraschat äktenskap etc — så kan ju handlingen framstå som i motsvarande grad ”begripligare” i förhållande till ett helt ”oprovocerat” mord, av sexuell eller annan natur.
Givet hur länge de varit insyltade med varandra, att de var grannar etc., så förefaller ju ett upplevt svek ligga nära till hands. Som allas vår guru väl också föreslog. Och då ligger det i sakens natur att den svikne blåst upp detta scenario i sitt huvud och sedan gått för att tala LW tillrätta, eller... Då är det s.a.s. inte hans fel om hon tar fel beslut, som han ser det. Sen i vilken mån hon i en verklig värld kan anses svinig elller illojal etc får väl visa sig. Som det ser ut så är väl — all reson till trots — själva geocachingen det som är juvelen i kronan, och den spelplan som inte är big enough for the two of us.
