Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Sueko berättar så.
Jag kan omöjligen veta vad som stämmer.

Immanuelskyrkan.
Kungsgatan

Ansvarig för Svenska missionskyrkan var:

Elver Jonsson, svensk folkpartistisk politiker.
Jonsson var riksdagsledamot 1971–2002.
Han var även suppleant i konstitutionsutskottet, näringsutskottet, socialförsäkringsutskottet, socialutskottet, trafikutskottet, utbildningsutskottet och utrikesutskottet samt ledamot i krigsdelegationen.

Ansvarig för Krister Stendahls tillsättning 1984 var:

Bo Holmberg
(Hans fru blev mördad)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Bo_Holmberg

Ansvarig för Hans Holmérs tillsättning 1984 var:

Sten Wickbom
(Vad hände med hans son?)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sten_Wickbom

Sueko? Vad är det för namn?

Jag vet inte var hon kommer ifrån. Inte ens om stavningen är korrekt.
Låter lite afrikanskt kanske?
Dessa förhör finns tydligen i det material som Börje Wingren tog med sig.

Sven-Åke Gunnar Hjälmroth, född 10 juli 1930 i Godegård i Östergötland, död 9 november 2016, var chef för Säkerhetspolisen 1976–1987 och länspolismästare i Stockholm 1987–1996.

Sven-Åke Hjälmroth började sin yrkeskarriär på posten som brevbärare.


Elver Jonsson, född 12 november 1936 i Alingsås, är en tidigare brevbärare och svensk folkpartistisk politiker.

Bodde 1980 i Sundbyberg men troligen inte 1986 eftersom hon skilde sig 1985. Det troliga är att hon 1986 bodde i Sollentuna nära Rotebro...

Han funderar på om SE skulle ha kunnat ingå i Barbro- eller Lennart-gruppen. Här om Barbro-gruppen:

Ang. Barbro ur ”Den osannolika mördaren” (det borde vara osannolike)
av Thomas Pettersson
””
Det tog lång tid för mig att få tag på människor som ingått i
Grupp Barbros inre kärna. Via några FRO-medlemmar fick jag
till sist ett par namn, varav ett var Barbros dotter. (då Monica af
Geijerstam 19461125, särskullsbarn; min anm.) Hon kunde
berätta att mamman hade en minst sagt intressant historia.
Som utbildad signalist från Teleskolan hade Barbro varit
en kvinnlig pionjär inom telegrafin. Efter att ha arbetat som
signalist i handelsflottan anställdes hon av FRA, där hon
tjänstgjorde under den period då Sverige signalspanade via
regelbundna flygningar ute på Östersjön, och Sovjetunionen
sköt ner en DC-3:a med åtta mans besättning.
- Nedskjutningen tog henne väldigt hårt. Det var ju hennes
kamrater som försvann. Hon kunde ha varit en i besättningen,
säger dottern, som minns sin mor som en lika omtänksam
mamma som robust kalla kriget-riddare.
Genom en befälsposition inom Frivilla Radioorganisationen
fick Barbro sedan ett stort ansvar för landets radiokommuni-
kation i ett krisläge. Även maken Rune var engagerad i FRO
och paret hade ett stort umgänge med en fast punkt i villan på
Stora Essingen.
Sin mytomspunna grupp startade Barbro senast i mitten av
1960 -talet. Exakt vad den sysslade med visste dock inte dottern.
- Hon berättade aldrig någonting för mig, inte ens på sin
dödsbädd. Jag märkte inte mycket av det. Men jag visste att
hon hade pärmar i källaren som hon kallade för ”min livför-
säkring”.
Det gick många skrönor om Barbro. Som att hon var lom-
hörd på höger öra därför att hon aldrig använde hörselskydd
vid skjutövningar.
- Det kan nog stämma, säger dottern. Jag var ofta med mamma
på pistolskytte. Man stoppade bara en tomhylsa i örat, det var
inte mycket till hörselskydd.
En före detta gruppmedlem berättade mer om gruppens
arbete. Bland annat var han med och räddade de personakter
som pärmarna i källaren innehöll, efter att Barbrogruppens
existens avslöjats av Ortmark.
- Pressen hängde vid villan på Stora Essingen. Vi smugglade
ut Barbro liggande på golvet i en Volvo Duett, tillsammans
med pärmarna. Säpo hade visat intresse för materialet och vi
förde undan det till ett säkert ställe.
Den före detta medlemmen hade också följt Barbro till
Försvarsstaben i samband med en större stabsövning.
- Gruppen hade ett bra samarbete med Försvarsstabens
säkerhetsavdelning. Vi kunde göra sådant som låg utanför
deras befogenheter och kompetens. Vi gick där i korridorerna.,
alla morsade och hejade på Barbro. Det var höga officerare, så
hon var välkänd. Men också lite illa sedd av somliga, de visste
inte riktigt vad hon höll på med. Hon var mystisk . . . och så
var hon kvinna. I hennes position var det var inte så vanligt
på den tiden.
Gruppen sysslade med allt möjligt, från politisk övervakning
till vanlig brottsbekämpning. Vissa medlemmar avlyssnade
illegal radiotrafik och kunde ibland tipsa polisen om pågående
brott. Andra höll koll på vad som hände ute på stan, allt från
stölder och småbrott till knarklangning. Under en period sam-
arbetade gruppen med Föräldraföreningen mot narkotika.

Hur var det då med intresset för landets statsminister Olof
Palme? Barbro hade ju redan på 1970-talet deklarerat att hon
inte litade på socialister.
- Palme? Han skulle ha dinglat för länge sedan, säger den
före detta gruppmedlemmen med eftertryck.
Samtidigt förnekar han bestämt att gruppen skulle ha något
med mordet att göra.
- Gruppen spanade inte på Palme, vad jag vet. Däremot
dök han ju upp på en del underliga ställen. Det rapporterades
i så fall i efterhand, säger han utan att utveckla vad som var
”underliga ställen” och vart informationen lämnades.

Att gruppen skulle befinna sig vid Sveavägen en fredag när
det var lönehelg var ändå ingen djärv gissning. Här fanns spel-
klubbar, knarkförsäljning och diverse småkriminalitet.
En tidigare verksam person i den militära underrättelsetjänsten
har i en tidningsintervju uppgett att han mötte några
medlemmar i Barbros grupp under mordkvällen, och att deras
närvaro kunde förklara några av allmänhetens observationer
av ”walkie-talkie-män”. Han talade med dem, men satte den
kvällens spaningar i samband med knarkspaning i samarbete
med Föräldraföreningen mot narkotika.
- Det har jag ingen koll på, säger den före detta gruppmed-
lemmen. För egen del hade jag varit ute på en stor övning och
var på väg hem till Stockho1m.
””

Tackar! Du och TP får dela på mitt pris för grävande informationsarbetare. Visserligen ett osynligt pris utan valör, men ni får det.

Det här går stick i stäv med boboslackes linje: Gruppen fanns, Sagnell var ledaren, gruppen var aktiv i mitten på 80-talet, Barbro samverkade med bl.a. FST/Säk och förmodligen med IB och FST/In. Intressant nog fanns en enhet FST/In Barb med en kapten Stjernswärd som chef.

Nu är det PUs sak att avgöra vikten av att Gunnar Busk, styrelseordföranden i Allhus som utlöste finans- och fastighetskrisen på 90-talet, var bekant både med Barbro Sagnell och Ingrid Klering, Mårten Palmes flickvän.

https://iesho.blogspot.com/2018/09/49-spaningstips-inskickat-till-polisen.html

Ang. Lennart ur ”Den osannolika mördaren” (det borde vara osannolike)
av Thomas Pettersson

Medan Grupp Barbros verksamhet avslöjades redan 1971 var
Grupp Lennarts verksamhet höljd i ett dunkel. Samstämmiga
uppgifter pekar mot att den leddes av en välkänd figur inom
det svenska näringslivet, men personen ifråga har aldrig trätt
fram och bekräftat uppgifterna.
Han växte upp i Mellansverige, studerade juridik och gjorde
en lång värnplikt med utbildning till reservofficer. Ungdoms-
åren bjöd på allt från inhopp på olika medieredaktioner till
tjänstgöring inom uniformsyrken. Kampsport var ett av hans
stora intressen och på en arbetsplats gjorde han ett outplånligt
intryck: han demolerade dörrposterna till arbetsrummen med
karatesparkar och gick beväpnad med en pistol i ett armhåle-
hölster. Vapnet var dock en ollonpistol, hävdade han.
Lennart gjorde sedan en snabb karriär inom näringslivet.
Han blev VD för ett företag i gränslandet mellan civil och mili-
tär verksamhet där han både tjusade och förskräckte omgiv-
ningen genom sin oräddhet, självsäkerhet och arbetskapacitet.
Därigenom kom Lennart i kontakt med flera av aktörerna i
Bofors mer eller mindre ljusskygga affärer. I det större forma-
tet hade han kontakter med en indisk familj som ansågs vara
en förmedlande länk till de personer i den indiska adminis-
trationen som behövde ”uppmuntras” att vara positiva till
Bofors affärer med regeringen. Några närmare kunskaper om
Indienaffären hade han dock förmodligen inte - Boforschefen
Martin Ardbo var noga med att hålla spelkorten nära bröstet,
berättar utredaren Sten Lindström i ett mejl till mig.
Den indiska journalisten Chitra Subramaniam, som skrev
en bok om Bofors mutaffärer, använde Lennart som en ano-
nym källa. Där berättar han hur den internationella vapen-
handeln fungerar: att vapenhandlarna samarbetar i karteller
för att driva upp priserna, och att företagen delar upp mark-
naden mellan sig för att alla ska få sin bit av kakan. Det var ett
smutsigt spel där regeringar ljög för att hålla den egna vapen-
industrin om ryggen. Om något fulspel kom till allmänhetens
kännedom skyllde alla på alla, i ett cyniskt spel för galleriet.
Lennart befann sig långt ut på högerkanten politiskt, berättar
Subramaniam. Han gav inte mycket för den socialdemokra-
tiska regeringens agerande: ”Palme? Never trusted him - he
spoke with two tongues. One was for the world, the other was for us.
Don't trust any of them - I tell you.”
Framför mig tecknades en bild av en värld där ändamålen
helgade medlen och där politik bara var en del av maktspelet.
Och där Lennart, precis som Barbro, inte litade det minsta på
landets statsminister. Frågan var hur Lennart och hans nät-
verk skulle reagera om Palme rubbade spelets regler.

]ag lyckades varken knyta Stig Engström till Stay Behind,
Grupp Barbro eller Grupp Lennart.
””

Tillåter mig att lyfta ett gammalt inlägg från dig.
Aerotronics VD och hans fru hade också FRA bakgrund.
Sonen var högst sannolikt en av personerna vid bankomaten. Ja det verkar så.
Kan detta gäng ha ingått i Barbrogruppen?

(FB) Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Om poliser uppträtt konstigt eller nervöst efter mordet behöver väl det inte betyda att de ingår i en konspiration. De kan ju varit medvetna om sin egen närvaro i området och därför fått misstankar om att det var en i de egna leden som skjutit Palme? Om det t ex var en övning eller spaning och man visste att Palme var där ligger det inte nära till hands att misstänka en av de egna i området som fått ett infall och skjutit. De hade kanske t o m skämtat om det. Alltså blev alla poliser panikslagna och ville först och främst skydda sin egen kår istället för att få tag på mördaren. Eller iallafall få det klart för sig att det trots allt inte var "en av dom" som gjort det. De kanske misstänkte varandra? Det kanske Holmer också trodde? Så han måste ta kontroll över situationen eftersom han är insatt och se till att skydda poliserna? Initialt kan ju detta ha varit skräckscenariot. Polisen i fråga behöver ju inte ha erkänt för sina närmaste så alla svävade i ovisshet om det var en av dem eller inte. En tanke jag fick bara, detta kanske är dryftat tidigare

Jag kommer att tänka på Lennart Hagman, den nazistiske underrättelsemannen som träffade den unge Olof Palme. Mycket stämmer in på honom, utom 'VD för ett företag i gränslandet mellan civil och militär verksamhet' - mig veterligen var han ordförande för Jordbrukskassan fram till sin död.