Bostadsbubbla i Sverige?

Sidoeffekter av penningpolitiken
Det finns farhågor för att det kan uppstå oönskade sidoeffekter av den historiskt ovanliga penningpolitiken som bedrivits de senaste åren. Riksbanken analyserar kontinuerligt effekterna av den negativa reporäntan och de omfattande obligationsköpen.

En möjlig sidoeffekt av låga räntor är att de kan skapa incitament till ett för stort risktagande i ekonomin. Tillgångar kan bli övervärderade och risker felaktigt prissatta och olika aktörers skuldsättning kan öka på ett ohållbart sätt. Under en lång tid har uppgången i de svenska hushål‐ lens skuldsättning oroat. Många år av snabbt stigande bostadspriser och kraftigt ökad skuldsättning har gjort hushållen känsliga för både prisfall på bostadsmarknaden och stigande räntekostnader. Det är därför angeläget att på olika sätt öka hushållens motståndskraft och begränsa riskerna med hushållens höga skuldsättning.

...
Sammantaget bedömer Riksbanken att sidoeffekterna av negativ styrränta och statsobligationsköp hittills varit hanterliga.

Riskerna på bostadsmarknaden måste hanteras
Under 2017 började bostadspriserna att falla i Sverige (se diagram 1:11). Under senare tid har prisutvecklingen stabiliserats men osäkerheten är fortsatt stor och en svagare utveckling av bostadspriserna än i Riksbankens prognos kan inte uteslutas. Detta skulle kunna leda till en kraftigare inbromsning i bostadsinvesteringarna än vad som antas i prognosen. Även hushållens konsumtion skulle i så fall kunna påverkas negativt, speciellt eftersom hushållssektorn har stora skulder, som huvudsakligen utgörs av bolån. Riksbankens prognos innebär att hushållens skulder som andel av de disponibla inkomsterna fortsätter att öka de kommande åren, även om ökningen sker i en långsammare takt än de senaste åren (se diagram 1:12).

På senare tid har ett antal nya aktörer börjat etablera sig på den svenska bolånemarknaden. Dessa nya aktörer leder till att konkurrensen på marknaden ökar, och kommer sannolikt bidra till att bolåneräntor blir lägre än de annars skulle ha varit. Utvecklingen skulle på så vis också kunna öka efterfrågan på nya bolån och därigenom bidra till ökad skuldsättning bland hushållen. Hur mycket låntagaren får låna beror visserligen även på låntagarens inkomst och andra kreditvillkor. Men bolåneaktörer som inte är banker omfattas idag inte av makrotillsynsåtgärder. Det är därför viktigt att alla framtida bolån, oavsett långivare, omfattas av en gedigen kreditprövning samt av nuvarande och kommande relevant makro‐ tillsynsreglering.

Finansinspektionens beslut om ett skärpt amorteringskrav trädde i kraft i mars. Riksbanken bedömer att detta kommer att bidra till att hushållens motståndskraft ökar något. Samtidigt kvarstår de grundläggande orsakerna till att hushållens skuldsättning har blivit så hög. Dessa har att göra med långsiktiga strukturella problem på den svenska bostadsmarknaden. Det är därför angeläget att regeringen vidtar åtgärder inom bostadspolitiken och skattepolitiken för att minska riskerna som är förknippade med hushållens skuldsättning. Några exempel på tänkbara åtgärder är att se över hyressättningssystemet, beskattningen av kapitalvinster vid bostadsförsäljningar samt fastighetsskatten och ränteavdragen.