Fan alltså, inte direkt vackert när man kollar på sina kontotransaktioner allltså. Inte som så att mitt spelberoende inte varit ihärdigt under en längre tid, men kan beskriva vad som skett de senaste 2 månaderna. Hade väl några få tusenlappar på kontot i juli tror jag, då ska sägas att jag gått minus mer eller mindre några tusen i princip varje månad sen ett tag tillbaka, händer väl typ aldrig aldrig verkligen att man faktiskt gör ett uttag, bara insättningar.
Hur som helst, efter ha spelat bort de mesta av dem så lyckades jag vinna ungefär 15 tusen - någonting jag borde vara jätteglad för egentligen, men ärligt talat var jag mest jävligt sur trots det eftersom jag då samtidigt var snubblande nära att vinna sexsiffrigt (200k ungefär), hade en annan kupong med 11 matcher nämligen tror jag och satte 10. Det sved som fan alltså, hade gjort all skillnad i världen att dra hem över 200 tusen, men istället fick jag "nöja" mig med 15 tusen alltså. Just då hade jag skulder på ungefär 10 tusen, plus åtminstone 7-8 tusen kanske i privatskulder till mina föräldrar som gått in och betalat inkasso för tidigare bortspelade lånade (utan säkerhet) pengar. Jävligt dumt, men så var det iaf. Jag behövde också köpa lite nya saker för minst 5 tusen, men gärna mycket mer. Tar och betalar av halva skulden till bolagen jag har (dvs 5 tusen typ), och som ni säkert kan gissa sätter jag in det mesta av det återstående på spelsidor igen. Inte allt på en gång, jag tänker jag bara ska sätta in "lite grand", det är ju inte så himla farligt liksom. Men det slutar med att man bokstavligen gör insättningar på ca 100 kr säkert 50 gånger om. Ibland går det lite plus, och då höjer man genast insatserna för man har "råd" med det, och varje gång slutar det med att man förlorar allt och gör en ny insättning. Tills man är nere på 0 kr på saldot. Den känslan alltså när man ser att insättningen misslyckades (för att man inte har pengar på kortet) är fan tung alltså. Riktigt grotesk.
Några dagar går, och spelsuget börjar komma igen. Då jag hade betalt tillbaka en del av det jag lånat som sagt så är jag nu återigen beviljad att låna upp till 3-4 tusen, tror jag, vilket jag gör. Spelar bort dem såklart. Lite åt gången hela tiden, aldrig några stora summor på singlar som egentligen är det bästa om man vill vinna "stabilt" - 100 kr på en 30-odds kupong t.ex. Om och om igen. Då jag inte är beviljad att låna mer pengar och har inget att leva på alls så "tvingas" jag ringa till soc och ber få ett möte hos dem. Det dröjer flera veckor innan jag slutligen får ett möte hos dem. Kreditbolagen börjar ringa hela tiden och säger att jag måste betala tillbaka det jag lånat, ångest som fan. Men för att få pengar från soc så måste man ju visa upp att man inte haft några som helst inkomster senaste månaderna, vilket jag ju ändå haft i och med både lånen och uttaget jag gjorde - tvingas manipulera kontoutdragen för att få ut någonting. Sekreteraren ville så gärna att jag skulle gå in på min banksida online så de kunde se, men jag sa att jag hade papper istället - även om det förmodligen var lite misstänksamt fick jag ut ca 5 tusen från dem. Givetvis går allting till spel, insane fan.
Lyckades några dagar senare få ut ett lån på 2000 kr i hopp om att spela upp saldot igen, och denna gången är det verkligen riktigt nära att bli en vinst på 25 tusen vilket hade betytt jättemycket just då. Men bränner på en damtennismatch (1.66 i odds), satte annars 9/10 tror jag på en kupong. Några dagar passerar och då jag verkligen är uttråkad när jag inte spelar (bettar) så gör jag någonting jag ångrar väldigt grovt. Jag har inga pengar alls som sagt, så jag gör det smutsigaste man kan göra som människa typ. Jag tar upp min pappas plånbok ur lådan när han inte ser, tar ut hans kort och fotar det lite snabbt med telefonen - och sen skriver jag in hans kortuppgifter på en spelsida. "Bara" 100 kr, det är väl inte så himla farligt tänker jag. Men som vanligt blir det 100 kr i insättning om och om igen, och jag har nu på ungefär en vecka spelat bort ungeär 4 tusen från hans kort. Han har inte sagt något än, men igår fick jag verkligen en starkt känsla av att han insett vad jag gjort. Brutal ångest och skam alltså. Jag är nu i skuld till som sagt lånebolagen som nämnt, ca 12 tusen som egentligen ska betalas av med minst 1 1/2 tusen i månaden tror jag, vilket jag inte har pengar till, är väl en tidsfråga innan jag får inkasso efter mig. Och som sagt är jag sen innan skyldig 8 tusen till mina föräldrar, och nu har jag alltså bokstavligen stulit 4 tusen från min pappa, fyfan alltså. Kan verkligen inte med att be om hjälp denna gång om det skulle gå till inkasso de skulderna jag har.
Som grädde på moset lär det nog bli knivigt nästa gång hos soc, då jag som sagt haft "inkomster" senaste, och om jag ger dem login till min banksida kommer de se att jag ljugit för dem och jag kommer bli både polisanmäld och återbetalningsskyldig. Plus som sagt inte få ut något mer bidrag från dem vilket hade varit fullt nödvändigt i dagsläget (hade gärna jobbat, men får verkligen ett nej på varenda jobb jag söker, och saknar specifik utbildning inom ett område). Kommer väl komma dit med ändrade kontoudrag på papper nästa gång också även fast jag är väl medveten om att de definitivt är benägna att vilja logga in på min banksida för att se att jag inte fifflat, vilket de antydde starkt förra gången även fast de inte sa det ordagrannt. Har jag "tur" lyckas jag få ut ett nödvändigt bidrag på ungefär 4 tusen från dem, men även om så är fallet kommer det inte täcka all skit jag dragit på mig. Inte minst nu senast när jag som sagt stal 4 tusen från min snälla pappa. Jag vill mer än allt annat i världen betala tillbaka dem givetvis och får ångest som fan att jag gjort som jag gjort. Vem fan stjäler från sina föräldrar? Och för vilket ändamål? Att spela för dem! Fy fan alltså.. Och sen har jag som sagt lånebolagen i röven nu också om jag inte betalar tillbaka åtminstone en liten kaka av vad jag är skyldig, skulle väl varit inne i fredags redan tror jag.
Fucking helvete alltså.
