Vaknade tidigt i morse och hade inget bättre för mig så slog på en ny film, Summer of 84 som egentligen inte är en ren och skär skräckfilm, mera skräck i stuket som The Gate var, med tonåringar i fokus och denna utspelar sig såväl också på 80-talet. Det har ju gått inflation i retro inom tv-spel och film under de senaste åren och det märkte regissörerna som gör en smått Stranger Things-osande film som lånar grepp ifrån The Burbs (nåväl, väldigt lite) och Disturbia för att jämföra med en modern film.
Handlar om en grupp på fyra killar som är 15 år och bästa vänner, vi har huvudpersonen som är the straight Joe eller vad man ska säga, nörden med glasögon, den tjocka ungen och sen killen med skinnpaj och dåliga hemförhållanden, så det är åttiotalsklyschorna i karaktärsporträtten som ni märker. Huvudpersonen börjar att misstänka en av sina grannar för att vara en beryktad seriemördare vars modus operandi är att döda pojkar i deras egen ålder, så kompisgänget börjar nysta i det mer och mer samtidigt som lite kärleksproblem dyker upp i bakgrunden. Ja, ni hajar!
Läste på om denna innan, såg kommentarer som sa att den var OK på sin höjd och ännu en film i mängden som ska casha in på åttiotals-retrovågen (vilket den också är). Men jag tyckte trots det om denna en hel del, är svag för den här typen av filmer ska erkännas så det spelar ju in en del. Plus att den är behaglig på det där sättet att se på som en film kan vara halv åtta på morgonen då man inte har sovit ordentligt på tre dygn. Gillar man coming-of-age-tonårsskräck som jag vet att en på forumet gör, så ska man kolla in den! Men vill poängtera att det inte är en skräckfilm per se, den har element av det men på det hela taget är det mera av uppväxthistoria i en förort i USA under åttiotalet.
Ingen film för alla, men jag gillade den i alla fall.
Jag måste säga att fotot och belysningen i filmen var riktigt bra gjort, något som skräck verkligen behöver mer av och det är även skönt att filmen varar ner mellanvarven och ge mig tid att bara insupa platserna och stämningen. Anser även att skådespelarna gör bra ifrån sig med undantag för mellanbarnet, kids being kids.
Kort sammanfattning av historian:
En till åldern kommen sångaren/moder i en indonesisk familj ligger sjuk på dödsbädden, räkningar hopar sig och barnen får sluta skolan också kostar. Moderns död följer snart och med detta så följer ondsint jävelskap och död.
Historian och upplägget har ju potential och levererar bra för det mesta dock blir jag aldrig någonsin direkt tagen av det otäcka då den är lite för tam för mitt bleka och lite slitna horror-hjärta. Dock behöver det ju inte stämma med vad andra tycker här och runt om.
Filmen har en del utdragna händelser med bra atmosfär, en del jump scares och några panikscener där folk gör vad de kan för att styra upp situationer som faller ut.
Jag tycker det är uppfriskande att en Indonesiskt film ändå siktar högt och träffar ganska bra. Visst känns det lite "amerikanskt" men det är ändå gjort med en viss hantverksmässig kvalité och acceptabelt skådespel. Som sagt miljöer och foto är top notch och lika så stämningen stundvis. En av mina favorit scener i filmen är troligen när äldsta flickan i familjen sätter på sig någon dress för att be till Allah (de är muslimer). Hela scenen skriker sen sjuttiotalsskräck med sina enkla men hotfulla och effektiva metoder att skapa obehag.. tänk lågbudget och 1970-tal.
Önskar dock att scenen skulle slutat på ett motbjudande och blodigt sätt.
Skulle säga att man bör se Satan's Slaves om man uppskattar filmer som första The Conjuring eller första Sinister och fått blodsmak för asiatisk skräck.
Stark 3/5 som lutar åt 4/5.
__________________
Senast redigerad av Kalender-mannen 2018-08-26 kl. 15:33.
Vaknade tidigt i morse och hade inget bättre för mig så slog på en ny film, Summer of 84 som egentligen inte är en ren och skär skräckfilm, mera skräck i stuket som The Gate var, med tonåringar i fokus och denna utspelar sig såväl också på 80-talet. Det har ju gått inflation i retro inom tv-spel och film under de senaste åren och det märkte regissörerna som gör en smått Stranger Things-osande film som lånar grepp ifrån The Burbs (nåväl, väldigt lite) och Disturbia för att jämföra med en modern film.
Handlar om en grupp på fyra killar som är 15 år och bästa vänner, vi har huvudpersonen som är the straight Joe eller vad man ska säga, nörden med glasögon, den tjocka ungen och sen killen med skinnpaj och dåliga hemförhållanden, så det är åttiotalsklyschorna i karaktärsporträtten som ni märker. Huvudpersonen börjar att misstänka en av sina grannar för att vara en beryktad seriemördare vars modus operandi är att döda pojkar i deras egen ålder, så kompisgänget börjar nysta i det mer och mer samtidigt som lite kärleksproblem dyker upp i bakgrunden. Ja, ni hajar!
Läste på om denna innan, såg kommentarer som sa att den var OK på sin höjd och ännu en film i mängden som ska casha in på åttiotals-retrovågen (vilket den också är). Men jag tyckte trots det om denna en hel del, är svag för den här typen av filmer ska erkännas så det spelar ju in en del. Plus att den är behaglig på det där sättet att se på som en film kan vara halv åtta på morgonen då man inte har sovit ordentligt på tre dygn. Gillar man coming-of-age-tonårsskräck som jag vet att en på forumet gör, så ska man kolla in den! Men vill poängtera att det inte är en skräckfilm per se, den har element av det men på det hela taget är det mera av uppväxthistoria i en förort i USA under åttiotalet.
Ingen film för alla, men jag gillade den i alla fall.
Fällan såna här 80-talsretrofilmer faller i är att de oftast är mer 80-talet än 80-talet var. Det blir lite för många ikoniska referenser. Så det känns mer som man går på museum, eller någon sorts hårdkurerad utställning.
Gillade 2/3 av filmen men sista delen var outhärdlig. Alldeles för utdragen, förutsägbar och mjäkig. Satt bara och väntade på att filmen skulle ta slut. Musiken var bra, kanske bäst med hela filmen. Karaktärerna var inte särskilt minnesvärda.
Tack för en bra recension och roligt att den gick hem i stugan! Håller med dig om att det var skönt att den inte gick på för fullt tempo hela filmen igenom utan som du skriver, varvade ned och blev lite slow burn-aktig i vissa partier, lite samma som skräck under sjuttiotalet kunde vara. Alltid kul att få ta del av andra kulturers filmer och i synnerhet skräck där man kan få en inblick i hur deras tro och folklore spelar in i filmens handling och skräckbitar, håller du med om det?
I synnerhet den här scenen jag tänkte på:
När familjen har begravt modern/mormodern och mellanpojken står kvar vid gravplatsen för han inte vågar ta det 40:e steget bort från graven. Det tyckte jag var en bra aspekt av hela den här mytologin som folklore kan skapa till ett folkslag.
Hoppas att flera regissörer tar efter den här filmen och de andra filmer i genren som kommit från Indonesien och följer upp med mer skräck därifrån. De är ju kompetenta då det kommer till att göra bra skräckfilmer så, och ännu bättre på actionfilm!
Fällan såna här 80-talsretrofilmer faller i är att de oftast är mer 80-talet än 80-talet var. Det blir lite för många ikoniska referenser. Så det känns mer som man går på museum, eller någon sorts hårdkurerad utställning.
Gillade 2/3 av filmen men sista delen var outhärdlig. Alldeles för utdragen, förutsägbar och mjäkig. Satt bara och väntade på att filmen skulle ta slut. Musiken var bra, kanske bäst med hela filmen. Karaktärerna var inte särskilt minnesvärda.
Förstår helt klart vad du menar, det blir ju en förskönad bild av det amerikanska åttiotalet som det beskrevs genom diverse filmer då årtiondet fortfarande pågick, och för en annan som var tre år då 80-talet blev till 90-tal så har jag inga personliga erfarenheter av decenniet som jag minns. Kanske därför som jag och yngre filmtittare gillar den här typen av 80-talsretro, man får ta del av en tidsperiod man själv inte var delaktig och levande i och under. Kom ju en film tidigare i år eller förra året som heter Hot Neon Nights och som utspelar sig -91, där kunde jag känna igen mig lite mera i, även om man fortfarande bara var ett barn då.
Angående filmen i fråga så var ju första timmen den bästa, sen räknade man ju ut skapligt tidigt hur det stod till med sakernas tillstånd utan att gå in på spoilerterritorium, sånt kan ju dra ned en film mycket, men kände mig ändå förlåtande. Gillade trots allt musiken som du också var inne på och även om karaktärerna är karikatyrer så tyckte jag om dom med, även om de inte lämnade bestående intryck, men där och då sögs jag in i filmen som fan.
Någon som har sett Un'ombra nell'ombra (Ring of Darkness/Satan's wife) från 1979?
Verkar vara en sleazy rip-off ala Exorcisten från Italien, hur skulle man inte kunna gilla det?! Det ska tydligen vara lite kontroversiell nakenhet i den från Lara Wendel. Det är iallafall ett grymt soundtrack av Stelvio Cipriani, kanske att även Goblin är med som i Solamente Nero (Bloodstained Shadow). Om jag förstått det rätt finns den endast i vhs-rip, alltså det här måste jag se!
Tack för en bra recension och roligt att den gick hem i stugan! Håller med dig om att det var skönt att den inte gick på för fullt tempo hela filmen igenom utan som du skriver, varvade ned och blev lite slow burn-aktig i vissa partier, lite samma som skräck under sjuttiotalet kunde vara. Alltid kul att få ta del av andra kulturers filmer och i synnerhet skräck där man kan få en inblick i hur deras tro och folklore spelar in i filmens handling och skräckbitar, håller du med om det?
I synnerhet den här scenen jag tänkte på:
När familjen har begravt modern/mormodern och mellanpojken står kvar vid gravplatsen för han inte vågar ta det 40:e steget bort från graven. Det tyckte jag var en bra aspekt av hela den här mytologin som folklore kan skapa till ett folkslag.
Hoppas att flera regissörer tar efter den här filmen och de andra filmer i genren som kommit från Indonesien och följer upp med mer skräck därifrån. De är ju kompetenta då det kommer till att göra bra skräckfilmer så, och ännu bättre på actionfilm!
Satan's Slaves var helt klart bättre än förväntat men den har också fortfarande vissa problem som avböjer mig ifrån att rekommendera den till "alla". Dock helt klart ett bra försök på en ockult demon historia ur ett asiatisk perspektiv! Och återigen, mycket stämningsfulla miljöer och foto!
Visst håller jag med dig om att folklore och tro kan vara intressant och stämningshöjande, bara sägnerna eller tron (som i detta fallet) är tillräckligt nära vårt egna sätt att tänka på. Minns inte vilka filmer på rak arm men jag har varit med om att idéerna har känts för avlägsna och främmande för att ta in helhjärtat.
Tack för att du lotsade mig in i Satan's Slaves!
...nu längtar jag till Suspiria (2018) men ikväll får det bli Heredetary.
__________________
Senast redigerad av Kalender-mannen 2018-08-26 kl. 20:25.
Verkar vara en sleazy rip-off ala Exorcisten från Italien, hur skulle man inte kunna gilla det?! Det ska tydligen vara lite kontroversiell nakenhet i den från Lara Wendel. Det är iallafall ett grymt soundtrack av Stelvio Cipriani, kanske att även Goblin är med som i Solamente Nero (Bloodstained Shadow). Om jag förstått det rätt finns den endast i vhs-rip, alltså det här måste jag se!
Detta kommer ses!
Citat:
Ursprungligen postat av Rakii
Du får hemskt gärna skriva några rader efteråt om vad du tyckte om filmen sen!
P.S. Längtar också efter Suspiria!
Kan försöka med det. Skall kolla vad ni andra tyckte också (tillbaka i tråden).