Politiska sakfrågor SD riskerar förlora röster på i onödan

Del 1


Även om det går bra för SD just nu jämfört med tidigare så är detta långt ifrån tillräckligt om man vill göra något invandringsproblemet. För detta krävs tyvärr minst 50 % av rösterna. Samtidigt täcker inte SD inte in hela höger-/vänsterskalan och de olika väljarsegmenten som består av allt ifrån folk som lever på bidrag till de ca 1 % som har tillgångar motsvarande 1 miljon USD plus värdet på bostaden. Det är omöjligt för ett enda parti att täcka in alla väljarsegment. Det går inte. Och förutom klassiska, ekonomiska höger-/vänsterfrågor så har vi även andra dimensioner som t ex kärnkraften (tänk vad synd att det inte finns ett parti ekonomiskt aningen till vänster om SD som är mot kärnkraft som hade kunnat knuffa Miljöpartiet ut ur riksdagen). Men man kan ju försöka pressa ut så mycket som möjligt av den potential ett enda parti i det ekonomiska mittfältet kan ha.

Jag nämnde ovan att det krävs minst 50 % av rösterna för någon påtaglig förändring i riktning mot andra länders invandringspolitik. Jimmie Åkesson har tidigare låtit som om han trott att moderaterna gjort en uppriktig omsvängning i invandringsfrågorna. Jag hoppas att han inte gör detta i intervjuer och partiledardebatter inför valet. Åkesson har väl aldrig utmärkt sig för att ha hög intelligens. Han är väl rätt genomsnittlig i det avseendet. Hans styrka är den sympatiska framtoningen. Men jag tycker ändå att det är ett minimikrav att Åkesson & Co påminner väljarna om att moderaternas påstådda omsvängning kanske bara är valtaktik. Ungefär som folkpartiets/liberalernas tidigare signalpolitik med språktester som folk till slut inte gick på längre. Det vore också bra om Åkesson kunde påminna om Granskning Sverige-intervjun med Bo Lundgren där han sade att Ulf Kristersson och Fredrik Reinfeldt ville ha stor invandring för att krossa välfärdsstaten (för många bidragstagare och för många i låglönejobb innebär att välfärdsstaten blir för dyr för att finansiera för övriga medborgare). Detta är en fullständig fantastisk informationskomponent som större delen av väljarkåren inte har en aning om. Om någon påstår sig vara invandringsmotståndare inte vill få ut denna informationskomponent till folk så är det något skumt. Inte ens en så pass korkad person som Maud Olofsson skulle bomma en sådan här grej om hon var invandringsmotståndare. Är man t ex partiledare för SD eller dess kommunikationschef men ändå inte vill få ut en sådana här kanongrejer till väljarna så är det något skumt. En annan grej man skulle kunna påminna om så här i valtider är när (s) och (m) kör med signalpolitik typ tävla i viljan att utvisa brottslingar med utländskt medborgarskap är att man kanske inte säger allt man tänkt göra efter valdagen. Som när den moderatledda regeringen efter valet 1991, med stöd av sossarna som en gång tagit beslutet, avskaffade Lucia-beslutet från år 1989 som införts efter att man skrämts av att Nej-sidan fått 67,5 % av rösterna i Sjöbo (anför man detta exempel kan man ju påpeka att en del människor från f d Jugoslavien, som fick uppehållstillstånd i början på 90-talet, ändå röstar på SD eftersom de har samma krassa ekonomiska egenintresse som de vars förfäder bott här i 4000 år, typ.)

Sedan litet andra grejer som SD kan förlora röster på i onödan genom att inte nämna eller ta hänsyn till, faktorer som är viktiga för väljarnas grundläggande verklighetsuppfattning:


1. Folk inser idag inte att det inte spelar någon större roll för det svenska välståndet om överflödiga invandrare integreras och får halvkonstlade jobb genom t ex en ökad tjänstesektor eller genom att bygga bostäder åt sig själva och andra invandrare eller lever på bidrag. Det växer inte fler träd att såga ner och exportera och det bildas inte mer malm i marken att gräva upp och exportera bara för att det blir fler människor i Sverige. Med dagens internationella konkurrens från t ex Kina och Sydkorea är det också väldigt knepigt att skapa nya exportföretag som kan dra in exportintäkter till Sverige. Inget, nytt stort exportföretag har skapats i Sverige de senaste 80 åren. Visst, det har skapats en del stora detaljhandelsföretag med huvudkontoret i Sverige eller någon slags svensk identitet som IKEA. Men de drar inte in så mycket exportpengar de drar in till Sverige. Tillverkningen sker utomlands där lönekostnaderna är en bråkdel av vad de är i Sverige. Det är mycket svårt med dagens internationella konkurrens att skapa nya exportföretag med västeuropeisk lönenivå. Konsekvensen av detta blir i princip att en större mängd människor får dela på ungefär samma exportintäkter som skall betala för importen. För att dessa exportintäkter skall räcka ur marknadens synvinkel krävs då att kronkursen faller över tid så att importvaror som datorer, mobiltelefoner och apelsiner blir dyrare så att folk antingen köper billigare varianter av sådant eller mindre kvantiteter. Kronkursen har de senaste åren dalat rätt betydligt mot schweizerfrancen trots att Schweiz hållit sina räntenivåer t o m aningen under den rekordlåga svenska räntenivån. Om invandrare lever på bidrag eller bakar pizzor eller städar med RUT-avdrag åt folk i Sverige spelar således inte speciellt stor roll när det gäller köpkraften för ovannämnda typiska importvaror plus förstås alla andra importvaror som tyska bilar. Det här är ett väldigt fiffigt sätt att dölja kostnaderna för invandringen för folk.

Och skulle kronkursen fullständigt braka iväg nedåt så skulle detta bara bli ett bra argument för att införa euron. ”Se, vi behöver införa euron för att charterresor och importvaror inte ska bli alltför tokdyra!”, kan man säga. Ungefär som när man sade ”se, vi behöver gå med EU för att skydda oss mot valutaspekulanter” efter att i början på 90-talet ha bränt 500 miljarder i dåtida penningvärde på att försvara den fasta kronkursen med räntor på 500%.


2. Slutet på punkt 1 för mig osökt in på ett närliggande område. Och det är folks föreställning om att sjuklöverpartierna, i alla fall Allianspartierna och sossarna, är så oerhört proffsiga i ekonomiskt avseende och att medborgarna liksom blir otryggare utan deras ekonomiska kompetens. De kan tyvärr göra nästan vad som helst utan att folk inser vilka farliga, ekonomiska blådårar dessa partier och deras företrädare utgör. Här är utgör också SD:s enträgna bedyranden om att vilja samarbeta med dessa ekonomiska blådårar ett problem. Man bidrar på detta vis till att cementera bilden av dessa partier som något som att vara något som det är en ynnest att få samarbeta med (trots att de aldrig kommer att vilja samarbeta med SD) vilket snarast är att bekräfta bilden av dessa partier som ekonomiskt trygga alternativ i stället för som de ekonomiska blådårar de faktiskt är. Det hade varit bättre om Åkesson i stället för att heligt och dyrt gång på gång bedyra sin vilja att samarbeta med moderaterna i stället påmint väljarna om den ekonomiska katastrof man enligt Bo Lundgren velat skapa av ideologiska skäl, kronförsvaret på 500 % (som sossarna också var med på) och t ex NUON-affären där alliansregeringen brände 50 miljarder på ett bräde trots varningar.


3. Det heliga bedyrandet om att man vill samarbeta med moderaterna som jag berörde i punkt 2 ovan får mig också osökt att tänka på problemet att hålla den upplevda ekonomiska mittpositionen i svensk politik för att på så vis attrahera så breda väljargrupper som möjligt. Jag tror att det vettigaste är att kontinuerligt försöka hamra in bilden av att man är ett parti som ekonomiskt ligger ungefär mitt emellan moderaterna och sossarna och gärna exemplifiera. Genom att påpeka att SD faktiskt röstade mot Alliansregeringens förslag till marginalskattesänkningar för folk i de högre inkomstskikten så kan man ganska enkelt punktera försök att utmåla SD som ett ekonomiskt extremt högerparti. Man kan också tillägga att dylika försök handlar om att försöka hindra överströmning av väljare från sossarna till SD. Det är också viktigt att man är tydlig. Talar man som Åkesson om ”brytpunkten” så fattar inte alla vad det handlar om. Säger man däremot ”marginalskatterna för höginkomsttagare” så vet dock alla vad det handlar om. Samtidigt kan man, för att undvika att SD framstår som alltför sossigt påpeka att många moderater, riksdagsledamoten Patrick Reslow t ex, ändå hoppat över till SD. En liknande faktor är SD:s ja till att undanta fler från turordningsreglerna när man skall sparka folk. Här säger sossarna att detta visar att SD är ett utpräglat ekonomiskt högerparti som gör det lättare för arbetsgivare att utnyttja anställda sexuellt genom att hota den anställde med att få bli en av de 3 till 5 som får sparken. Mot detta kan man invända att facket ändå i de flesta fall beviljar undantag från turordningsreglerna och att en fackboss lika gärna kan tilltvinga sig sex för att inte gå med på undantag från turordningsreglerna. Man kan ju också påpeka att det finns andra, mer påtagliga påtryckningsmedel för en arbetsgivare eller chef som vill tilltvinga sig sex eller tysta ner dylikt. Det främsta påtryckningsmedlet torde vara dåliga arbetsbetyg eller dåliga referenser. Samtidigt kan klara turordningsregler kanske ha en viss, marginell effekt på viljan att starta upp nya företag där flera olika kompetenser behövs. Det blir alltså fråga om att väga olika fördelar och nackdelar mot varandra. Men för ett parti som är tätt lierat med fackföreningsrörelsen är det kanske naturligt att värna lagstiftning som ger facket mer makt även om skillnaden i praktiken för de som får sparken i de flesta fall blir noll.


FORTSÄTTNING NEDAN

Del 2


4. En annan fråga som väl kan sägas ha att göra med SD:s upplevda mittposition i den ekonomiska politiken gäller arbetslöshetsunderstödet till långtidsarbetslösa. Sossarna verkar ibland vilja ge intrycket att SD vill skära i den biten för befintliga långtidsarbetslösa (och kanske, får man förmoda, vilja ta bort detta stöd helt efter något år som moderaterna och skicka folk till socialen i stället). Det SD i stället verkar vilja göra är att skära i vuxendagisen. Tror det är uppskattat av de flesta långtidsarbetslösa. Då slipper då kostnaderna för transporter till vuxendagiset och eventuell lunch ute och mat för mikrovågsugnar i stället för ärtsoppa, blodpudding och makaroner. De som har ett eget potatisland eller litet gäss t ex sköter nog också hellre om dessa i stället för att vara på vuxendagis. Vuxendagis och liknande aktiviteter fyller väl mest för sossarna och Alliansen funktionen att lura allmänheten att man kan göra något långtidsarbetslösheten genom diverse åtgärder när i själva verket det enda som hjälper är påtaglig brist på arbetskraft (då tvingas arbetsgivare anställa den mest oattraktiva arbetskraften, alltså långtidsarbetslösa). Ett groteskt exempel på vuxendagisverksamhet o dyl är Alliansens jobbcoacher som man spenderade 10-tals miljarder på. Nu vill dock moderaterna i stället spara 4 miljarder genom att skicka långtidsarbetslösa till socialen och tvingas avyttra i stort sett alla sina eventuella tillgångar. Men att bränna pengar på jobbcoacher, det gick bra. Åter till sossarna. De kan alltså försöka skrämma långtidsarbetslösa (som röstar på SD för att få minskad konkurrens från importerad arbetskraft) att rösta på sossarna för att inte bli av med aktivitetsstödet. ”SD kommer att offra aktivitetsstödet till långtidsarbetslösa för att få samarbeta med moderaterna”, kan sossarna säga. En del kan skrämmas av detta eftersom SD framstår som så suget på att samarbeta med (m). Så SD behöver ge trovärdighet åt ett motstånd mot att plocka bort detta understöd. Och det mest trovärdiga sättet att göra detta trovärdigt torde nog vara att peka på att en del fortfarande, i alla fall i en del kommuner, får problem på arbetsmarknaden p g a öppet stöd till SD. Så att kunna ha möjligheten att få aktivitetsstöd borde ju vara speciellt viktig för SD och andra invandringskritiker. Kommer här osökt att tänka på en f d centerpartistisk kvinna som deltagit i Folkets Demonstration som fick sparken som lärare och som nu kandiderar för SD. SD kan också påpeka att det var sossarna själva som i Tyskland för runt 15 år sedan avskaffade arbetslöshetsunderstödet för långtidsarbetslösa genom Hartz IV-reglerna eftersom det fanns för många arbetslösa i f d Östtyskland. Så det stora hotet mot den här typen av understöd är att överutbudet av arbetskraft blir så stort att t o m en sosse-regering tvingas avskaffa detta av kostnadsskäl.


5. Försök inte locka invandrare att rösta på SD genom att säga att de får äran att kallas för ”svensk” om de sjunger ”Små grodorna” kring midsommarstången. Säg i stället att de har ungefär samma krassa ekonomiska egenintresse av att stoppa invandringen som de vars förfäder som bott här sedan hedenhös. En del invandrare, t o m muslimer, röstar på SD av det skälet trots att de egentligen inte gillar partiet. Med en sådan bild av verkligheten bör det också bli lättare att få in i ”gammelsvenskars” skallar att det finns pengar att tjäna på SD:s politik. Detta går inte riktigt in i folks skallar.


6. Björn Söders uttalanden om svenskhet. Säg att ordet svensk numera i Sverige har ungefär samma betydelse som ordet amerikan har i USA. Man kan vara både amerikan och svensk eller både amerikan och italienare. Ordet svenskamerikan är väl bekant för de flesta. Ändå finns ordet svensk ibland ungefärligen i ordets äldre betydelse, som när det skapades på 1400-talet och svensk var en samlingsbeteckning på svear och götar och att övriga var finnar, lappar och tyskar. När en invandrare säger ”svennefitta” eller ”svennejävel” eller ”vi krigar mot svenskarna” - se den akademiska uppsatsen av den utlandsadopterade Petra Åkesson som publicerades för runt 15 år sedan – så används ordet i sin ursprungliga betydelse eller något snarlikt (folk man tycker ser ut som en 1400-talssvensk). Petra Åkesson trodde att de tordes säga ”vi krigar mot svenskarna” till henne eftersom hon själv var färgad (och därför inte skulle ta illa upp liksom). Så visst kan ordet fortfarande användas i sin äldre betydelse också även om SD rekommenderar att man i stället använder ordet ungefär som ordet amerikan. Åkesson kan också säga att Björn Söder eventuellt försökte provocera fram ett uteslutningsärende efter att riksdagslistan hade blivit spikad.


7. Föreslå att den elev som vill får läsa på distans från hemmet ungefär som utlandselever. Detta skulle vara ett väldigt enkelt, praktiskt, billigt och snabbt sätt att ordna så att folk slipper stökiga (invandrardominerade) skolor om de vill. Förmodligen skulle man på det här viset också kunna kapa kostnader. Detta skulle vara ett enkelt, röstvinnande förslag som SD:s VU skulle kunna rekommendera på stört. Det vore korkat att avstå ifrån ett sådant här enkelt och vettigt sätt att plocka röster. Idag får visst bara skoltrötta elever läsa på distans, inte duktiga elever som hänger med bra men inte vill bli störda.


Obs! Informera gärna ledande SD:are om det här inlägget.

Väl formulerat.

Dom två största problemen är att en röst på SD är att riskera att LAS blir uppluckrad och att stupstocken för sjukskrivna kommer tillbaka. Dom borde vara emot sådant och vara tydliga med det så att vanliga människor vill rösta på dom.

Vad grundar du det på? Att man eventuellt kommer att stödja M?

Ja, det är vad jag är bekymrad över.

Är inte detta ett av SDs allra största problem (tillika blunder), att de är ytterst luddiga i väldigt många frågor, och att de snurrar till det för väljarna genom att okynnesfladdra på den politiska höger-vänster-skalan? De är inte ens längre tydliga i invandringsfrågan, idag framstår de faktiskt som ett old school missnöjesparti/populister. Nu när övriga partier anammat invandringsfrågan, och öppet talar om (och erkänner) problemen, så tror jag att SD precis som Ny Demokrati en gång gjorde kommer att dala kraftigt. Glöm inte var du läste detta först.

Det tror jag inte, för jag tror att det är snack och ingen verkstad från dom andra som vanligt. När valet är slut så ska vi öppna våra hjärtan igen och SD rusar vidare i opinionen.

Punkt 1)
Så länge som man själv inte drabbas, så fortsätter man att stoppa huvudet i sanden. Försämringarna har pågått länge, dvs även innan den stora invandringen, och kommer smygande, så ingen kommer att reagera nämnvärt förrän det är för sent.

Vi trummas hela tiden in om hur bra Sverige är, och hur mycket i framkant (viktigt ord i Sverige) vi ligger. I samband med kaoset under sommarens bränder publicerade en av kvällstidningarna en lista på tio punkter som talade om hur pass bra vi (ändå) är jämfört med andra länder (bl a att vi är bland de bästa på engelska). Andra punkter handlade definitivt inte om att förvalta naturtillgångar (som att såga träd och gräva malm), utan bl a ”framgångar” för våra IT-företag (t ex Spotify och Klarna...).

Beträffande IKEA, så går väl pengarna dessutom till en stiftelse i nåt av lilleputtländerna i Mellaneuropa...
Men likaväl ska vi vara stolta över IKEA.

Ett stort problem är att vi lever i en konsumtionsekonomi, dvs privatkonsumtionen är motorn i ekonomin. Det innebär att vi hela tiden måste konsumera mer och mer för att hålla hjulen snurrande. Och för att kunna konsumera mycket måste prylarna ha kort (faktisk eller inbillad) livslängd och vara billiga.
Fokus hos folk blir då i princip att man shoppar sig lyckliga och fördummas framför TV4.

Långsiktiga investeringar i vår infrastruktur görs inte. Tågen går som de går, bostäder saknas eller är för dyra, skolresultaten är låga, sjukvården krackelerar, krisberedskapen är dålig, datoriseringen har gått för långt och t ex kontanter är på väg bort, etc.

Utöver detta har ”valfriheten” gått för långt; tramsiga utbildningar, PPM-valet, vårdvalet (typ 100 utförare att välja på när 80-åringen ska in på hem), röran kring mobilabonnemang, alla j-kla elleverantörer osv.

Inte så konstigt att väljarnas verklighetsuppfattning slirar, och att få upp dem på banan igen kräver nog en hel del...

Punkt 3)
Vuxendagis är också en åtgärd av moralistisk karaktär. Folk ska minsann inte sitta hemma hela dagarna och peta sig i naveln...
I stort så är det bara ett spel för gallerierna (även om dessa kan vara nyttiga för en del).
Den moralistiska delen tror jag försvårar ett stoppande av detta.
Vad det gäller SD i denna fråga så har ju de tidigare anklagats för att attrahera just marginaliserade (unga, vita svenska män) i utanförskap. Tror inte de kan slopa vuxendagisena utan att anklagas för röstfiske... ...typ som anklagelserna mot sossarna med sin bidragsberoende röstboskap i form av nyanlända.

Även aktivitetsrapporteringen som infördes av Alliansen under slutet är inget annat än ett spel för galleriet.
Aktivitetsrapporteringen går ut på att man ska rapportera alla åtgärder man gjort under månaden som främjar ens möjlighet att få jobb (sökt jobb etc). Annars får man inget arbetslöshetsunderstöd (iofs bör man ju påvisa att man faktiskt försöker skaffa sig ett jobb, och inte bara lyfter bidrag).

Partiets egna uttalanden:


Det betyder i praktiken att LAS avskaffas eftersom ett företag alltid kan säga upp en person genom att hävda arbetsbrist.

Undrar hur många av SDs sympatisörer och potentiella väljare som är medveten om detta.

Tyvärr inte tillräckligt många. Redan idag är en vanlig anledning till uppsägning att personen tjänar för mycket. Han eller hon förhandlade till sig en för hög lön under en löneförhandling och nu har arbetsgivaren hittat någon som är villig att göra jobbet för halva lönen. Ingen arbetsgivare är dum nog att tillstå att det är anledningen utan hävdar alltid arbetsbrist. Även om det är full rulle på kontoret kan inte facket göra någonting åt saken eftersom det alltid är arbetsgivaren som avgör vad som är arbetsbrist och inte behöver motivera det närmare.