Vad är det som gör att man "klickar" på internet?

I verkligheten är det enkelt att säga vad det är som får en att klicka med vissa personer. Men på internet är det ett stort frågetecken för mig. När jag läser vissa inlägg här på flashback kan jag tänka "Gud vilken mysig person, den skulle jag vilja vara vän med" eller "Usch, hoppas jag aldrig träffar dig".

Kan man känna någon slags kemi genom internet? Vad tror ni?

Tidsfördriv.

Självklart så KAN man känna en slags kemi genom internet. Den bild vi bygger upp av en annan person kommer dock aldrig stämma till 100% men det man ser kan räcka gott och väl för att veta om det finns någon chans att bli bra vän med personen

kemiska substanser i hjärnan som Dopamin o Serotonin gör så att du i din inneslutna världsuppfattning känner nån form av lycka när för dig tilltalande budskap finns - varför tror du Trump vann? egentligen helt utanför den erkända logiken, dock fanns ett uppdämnt behov som bortsågs, ett slags inre behov av att ge uttryck för en sen länge nertryck känsla ur ett vad vi kan kalla påtvingat PK-perspektiv, det accepterade "goda" "gör så här" perspektiv, lite likt sagan om Kejsarens nya kläder.

Nätet är främst din egen fantasi bild av någon annan. Folk verkar inte riktigt förstå att den någon verkar vara, inte behöver överensstämma med hur personen faktiskt är att ha omkring sig i livet.

Jag klickar aldrig med folk på nätet. Vissa kommer man bättre överens med. Somliga är "ovänner" med överseende och pendlande kommunikation oss emellan, andra bara människor man stör sig med.

Det där är mycket viktigt att tänka på. Bara för att man gillar varandra på nätet så betyder inte det att det kommer att funka "på riktigt".

Ja, jag tror det motsatta gäller också. Det är svårt att se en människa genom texten även om man såklart ser personlighetsdrag.

Men vad tror du om förr i tiden när folk brevväxlade romanser? En fantasi kanske håller ett tag eller så kanske i vissa fall, kan en människa med sina unika delar tilltala någon. Men antagligen svårare än vad man tror.

Jag tror att det som "förstör" i dag, det är att alla kommunikationer sker sekundsnabbt. Förut kunde man skicka något brev i veckan eller så och då tar det ju tid att lära känna någon och allt sånt där. Idag ska allting gå på en gång och man pratar 24/7 i en vecka och när man väl ses så har man inte så mycket att prata om.

Du har nog en poäng. Men också så är man själv som andra rätt usla på att dela tankar och funderingar. Jag vill tro att de gjorde så när de brevväxlade. Idag betraktas man som konstig.

Vi har inte längre tid med varandra, vi är för upptagna med att alltid vara tillgängliga

Framför allt så har vi inte tid till att vara djupa. Skriver jag ett brev så kan jag ju komma med tankar och formuleringar som det tar en vecka att fundera på. Gör man det i sms så får man bara en snabb ytlig analys.

Vi har alldeles för bråttom idag.

Jag vet inte. Det finns män som verkligen anstränger sig men oftast dem som försvinner under den ytliga sorteringen. Ansträngningar verkar komma av att inte få gensvar och gensvar resultera i det motsatta.


Lätt att jag skulle vilja bli kär i någon själ via djupet. Det tråkiga är att man kanske är för fåfäng. Men en människas själ måste vara det högre tillståndet när det kommer till kärlek. Svårt att få fram det via: Görs?

Nej bara korkade kvinnor gör det lol.
Nu kommer du säkert känna usch hoppas du aldrig träffar mig.
Men skulle du träffa mig så skulle du efter ett tag känna gud vad mysig gorkgassyh är egentligen. Vad dum jag är egentligen tiihiii.