Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Samtidigt hade det varit mindre lyckat att växa upp med pappa. Men det öppnade sig ett suveränt tillfälle runt 1983, när jag kunde flytta hem till gubben och ta honom på pulsen lite närmare och på så sätt förhoppningsvis bättre begripa mig på de krafter som mullrade inom mig. Men det var tveklöst nyttigare att hänga mamma i kjolarna än att växa upp med gubben och här ett exempel på varför: någon gång runt 1971-72 åkte jag hem till pappa när han bodde i en stor lägenhet på St. Paulsgatan vid Mariatorget. När jag kom dit hade precis någon sorts möte avslutats och där män med brutal uppsyn, ärrade ansikten och en typ av ögon som sett mer av livet än man kanske borde göra, pratandes ett främmande språk (som jag senare förstod var franska), lämnade vardagsrummet och lägenheten. Jag blev ensam kvar med en svensk jag tidigare inte träffat, som gick fram till ett stort stativ och ritade upp konturerna av en människa i naturlig storlek och sedan gick igenom de 10 snabbaste sätten att ljudlöst ta livet av en människa. Jag gissar att männen som lämnade lägenheten var tidigare legionärer och / eller OSA-folk (Organisation de l’armée secrète), som på något sätt hade kopplingar till svensk underrättelsetjänst och Stay behind-grupper (eftersom jag senare kunnat identifiera den svenske mannen som en figur inom just Stay behind) – grupperingar som med största sannolikhet låg bakom Palmemordet 15 år senare: http://newsvoice.se/2013/01/27/stark-koppling-mellan-stay-behind-och-palmemordet/

Ett annat alternativ är att det var grabbar från ”Deuxième Bureau” jag stötte ihop med där i lägenheten, som var i Stockholm för en operation på svensk mark. Det är inte längre det korrekta namnet på Frankrikes militära underrättelsetjänst, men fortfarande smeknamnet och det namn pappa lärde sig på dem en gång i tiden. Han berättade vid ett tillfälle att de var ena galna djävlar som dödade sin morsa om de fick order om det.