Stockholm, Vasastan: Eric Torell med Downs syndrom ihjälskjuten av polis (2018-08-02)

Utbildningsfråga helt klart.

Tar du en diagnos som autism och jämför hur den beskrivs med hur en missbrukare beskrivs så stämmer de överens till 95%.

Det är tveklöst en vanlig "förväxling" men tror du polisen har en aning om det?
I detta fall trodde de väl att Eric hade tagit jättemycket knark, det skulle inte förvåna ett dugg om det var knarkspanare som spanat upp han och att det inte alls var någon boende som larmat.

”Erics tidigare talfröken Barbro:
– Jag känner att jag måste göra det, markera det på det här sättet eftersom jag aldrig glömt honom. Han var varm och alltid glad. Lite pillemarisk, hade en räv bakom örat och jag förstod mig på honom. Han ville så väldigt väl, det fanns bara gott i honom, säger Barbro.
Enligt Erics föräldrar hade Eric förutom Downs syndrom även autism och det hände att han rymde hemifrån. ”

Jag tror faktiskt att det blir lite fel om vi börjar diskutera Erics pappas eventuella ”skuld” till att Eric kunde rymma, lika lite som skulden hos den som en gång för femton år sedan gav den då femårige Eric leksaksvapnet(modern?). De stackars föräldrarna har nog så det räcker av börda och sorg idag. De behöver inte fler orsaker till självförebråelser.
Det var olyckliga omständigheter som gav ett pärlband av enskilda missförstånd och händelser som resulterade i Erics tragiska död. Ingen som ville detta. Sannolikt ingen som avsiktligt underlåtit något.

Dock ska en individ som temporärt eller permanent inte kan ta hand om sig själv naturligvis inte vara själv ute på gatorna. Vare sig det är ett litet barn, en utvecklingsstörd eller en förvirrad person. Kan man lära något av detta är det möjligen att i större utsträckning kanske ta till de elektroniska hjälpmedel i form av skalskyddslarm eller larmarmband med GPS som faktiskt finns. I vart fall om personen ifråga är känd för att avvika och kan låsa upp dörrar.

OT: GPS-halsbandet på grannens katt kostar 5 tusen kronor. De har redan hittat katten inlåst i garage och källare hos andra grannar som av misstag låst in katten och rest bort. Den hade kunnat dö där inne i värmen utan GPS sändaren.

Relevant fråga!
Har det kommit upp tidigare i tråden?

Då förstår jag dig bättre, och håller i stort sett med dig i flera avseenden.

Jag är ändå lite tveksam till att man ska förutsätta att ett allvarligt fel begåtts i det nu aktuella fallet. Hjärtat säger ja, men hjärnan säger nej, om du förstår hur jag menar.

Och du skrev faktiskt att man ska förutsätta att polisen gjort sig skyldiga till mord eller dråp, och det menar jag att man absolut inte kan! Det är strikt en straffrättslig fråga, och att förutsätta sådan skuld strider mot både rättsprinciper som de mänskliga rättigheterna.

Vad gäller Vallåkra-fallet håller jag med dig. Rätten har varit väldigt strikt i sin tillämpning av nödvärnsrätten, och där håller jag med om att man i Sverige förefaller använda dubbla måttstockar. Jag tycker nog inte att man som regel är för släpphänt gällande polisers nödvärnsrätt, utan alltför restriktiva i tolkningen och tillämpningen av nödvärnsrätten för civilpersoner.

Visst är det så att polisen har ingripandeplikt, de får inte låta bli att ingripa hur som helst, normalt gäller att de måste ingripa. Civilpersoner har ett val på ett helt annat sätt, men jag får personligen intrycket av att svenska domstolar aktivt väljer att tillämpa lagstiftningen mycket hårt mot civilpersoner därför att man vill avskräcka från att folk så att säga tar lagen i egna händer, och man vill inskärpa att det är polisen som har våldsmonopol.

Problemet med det är att man i vissa avseenden kan hävda att staten i vissa delar sagt upp "samhällskontraktet" och medborgarna inte längre kan förvänta sig det skydd som krävs, men man håller fortfarande mycket strikt i våldsmonopolet och på sätt och vis förvägrar medborgarna att skydda sig själva där staten fallerar. Det tycker jag Vallåkra-fallet är en indikation på.

Med tanke på att SD vill kraftigt minska kommuners statsbidrag och även totalt avskaffa all integrationsverksamhet och ta bort stöd för invandrare och flyktingar så skall vi vara jävligt glada att SD inte sitter vid makten.

Det som av SD beskrivs som no go zones skulle med SDs politik bli mycket värre än de är idag.
Deras extra anslag till polisen skulle inte ha någon effekt eftersom fler poliser hade slutat i ett ännu hårdare samhällsklimat än nu.
När ingen vill ha jobbet spelar det ingen roll hur många poliser SD vill ha och vilken budget polisen har.

USA är ett bra exempel. Väldigt mycket mer poliser, mycket mer aggressiva, mycket mer budget/utrustning.
Trots det väldigt mycket hårdare samhällsklimat och mer våld än här. Speciellt mot polis och räddningstjänst.

Nej det som behövs i Sverige är mer integration och mer poliser på lokal nivå.
Vi behöver fler poliser och de måste komma närmare samhället och samtidigt måste vi minska utanförskapet i förorterna för att förbättra samhället och därmed polisens arbetsmiljö.

Det var just de jag menade med min sista mening.

De flesta utredningar fungerar som så att man redan vet vad man vill ha och man styr utredningen åt det hållet. Jag är helt övertygad att alla argument fanns i själva utredningen. Men i redovisningen så tryckte det som talade till sin åsikts fördel.

Den svåra nöten att knäcka är hur man ska kunna se om en person är farlig eller inte. Även en person med Downs syndrom kan vara farliga. Även om nu alla med Downs syndrom är genomsnälla som vissa tycks tro så kan de få tag i något farligt ex ett riktigt laddat vapen eller de kan utnyttjas av personer som har en ond avsikt.

Det är omöjligt. Inte ens en läkare kan veta om ett blodsockerfall beror på en drog eller på insulinchock för att ta ditt exempel, inte utan en ordentlig undersökning.

Droger, sjukdomar och funktionsnedsättningar ger samma symptom och därför går det inte att utbilda polisen i att se skillnad på knarksymptom och diagnossymptom utan att utbilda de till läkare.
Därför kommer problemet finnas sålänge de knarkspanar uppsökande med Bejerots spöke i bakhuvudet.

Tack för info.
Det är onekligen en sannorlik slutsats och men rätt speciell tanke att en skadad egen soldat är värre för fienden än en död egen soldat.

Som jag förstått efter att diskuterat detta med insatta inom polisyrket är det väldigt troligt att de tre inblandade poliserna endast kommer att klara av inre tjänst, om än någon polistjänst, i framtiden.

Är det så ni som är insatta i detta? Orkar det mänskliga psyket inte?
Trots debriefing, polispsykologer och kanske friande utredning, påverkar en dylik händelse poliserna så pass mycket att många aldrig klarar av yttre tjänst igen? Om det gäller vid de flesta dödsskjutningar, är detta extremt olyckliga fall med Eric naturligtvis ännu värre.
Kanske väldigt mycket värre om man dessutom är grön?

Det är omöjligt att säga.
Alla reagerar olika och det finns inget sätt att i förväg avgöra hur en person kommer reagera.

I Sverige sker så få dödsskjutningar av poliser så här har det inte studerats något speciellt.
I USA där det är betydligt vanligare har man studerat det ganska omfattande.

Studier visar att ca 1/5 upplever psykiska besvär 3månader efter en dödsskjutning men de flesta av dessa kan fortfarande jobba.
Andelen som drabbas så hårt att de inte längre kan jobba även efter en längre tid är låg. Långt under 10%.

Hur siffrorna ser ut här i Sverige vet jag inte men rimligtvis är siffrorna liknande.

Lite skillnad faktiskt att sextonåringen är stor till växten och ser på håll fullt normal ut, han kan lätt misstas för att vara påverkad.
Jag skulle inte heller gilla att ha ett mongo lurkandes här i kring med ett leksaksvapen och varför just ett vapen? I det här fallet så gjorde polisen helt rätt och med rätt attityd.
Barn kan ha leksaksvapen men att aldrig rikta mot dem utanför leken eller mot husdjur, vilket man lär barn. Ungdom och vuxna tar en stor risk.

Polisen skulle även ha vikit ihop och paketerat aktuell jeppe men att dom var nerviga och drog istället vapen och sköt vilket var fel.