Det skulle vara oerhört roligt och intressant om fler personer, som redan under 1980- och 90-talen hyste tvivel över invandringens och mångkulturens behövlighet, ville dela med sig av sina hågkomster i denna tråd!
Swebbtv har intervjuat filosofie doktorn och litteraturdocenten Ingrid Björkman, som måndagen den 6 augusti faktiskt fyller 91 år, men som är långt skarpare och mer välformulerad än de flesta hälften så gamla. Hon blev ju redan under tidigt 90-tal känd som kritiker av invandringspolitiken.
Se intervjun! Det är fascinerande att höra Björkmans berättelse om den respons hon fick för sin insändare Folks oro över invandringen måste tas på allvar i Svenska Dagbladet i maj 1993. Hon fick ta emot "hundratals brev" ... ja, på den tiden skrev ju folk faktiskt såna.
Lördagsintervju 25 - Ingrid Björkman om 25 års invandringspolitik
https://www.youtube.com/watch?v=3jAVCha80lg
Är det någon som uppmärksammade Ingrid Björkman och hennes meningsfränder redan för ett kvartssekel sedan? Några månader efter insändaren i SvD, närmare bestämt den 2 oktober 1993, tog damen till orda på DN Debatt under rubriken Omoralisk invandringspolitik. Jag har på pin kiv registrerat mig som läsare av DN, och har med stort intresse studerat artiklar ur tidningens arkiv. Jag återger några bitar av Björkmans debattartikel och refererar resten. En del passager har jag fetat.
Omoralisk invandringspolitik
https://www.dn.se/arkiv/debatt/omoralisk-invandringspolitik-invandringspolitikerna-nonchalerar-att-landets-integrationspotensial/
Björkman noterar hur "flykting" har blivit ett samlingsbegrepp för alla som vill in i Sverige, trots att man borde skilja mellan de två migrantkategorierna flyktingar och (ekonomiska) invandrare.
Björkman konstaterar att det är de resursstarka och välutbildade - som redan i sig är en liten minoritet i sina hemländer - som utvandrar. "Hennes egen" afrikanska universitetsinstitution kan inte längre ge forskarutbildning eftersom alla kompetenta lärare dragit sin kos.
Hon berättar att generalsekreteraren i den afrikanska samarbetsorganisationen OAU bett de afrikanska staterna att försöka förmå sina 70 000 välutbildade landsmän i västvärlden att flytta hem igen, deras kunskaper behövs på hemmaplan. Men emigranterna väljer att stanna kvar i västländerna tack vare de förmåner som erbjuds. I sitt hemland tillhörde de kanske en respekterad elit, i väst förvandlas de till en invandrad underklass.
Björkman drar fram en del siffror om invandrares arbetslöshet och beroende av socialbidrag.
Och hon varnar för utvecklingen, när etnicitet och etniska skiljelinjer sammanfaller.
Ja, så hette det för 25 år sedan. Vågar någon gissa hur tongångarna kommer att låta om ytterligare ett kvartssekel, år 2043?
Swebbtv har intervjuat filosofie doktorn och litteraturdocenten Ingrid Björkman, som måndagen den 6 augusti faktiskt fyller 91 år, men som är långt skarpare och mer välformulerad än de flesta hälften så gamla. Hon blev ju redan under tidigt 90-tal känd som kritiker av invandringspolitiken.
Se intervjun! Det är fascinerande att höra Björkmans berättelse om den respons hon fick för sin insändare Folks oro över invandringen måste tas på allvar i Svenska Dagbladet i maj 1993. Hon fick ta emot "hundratals brev" ... ja, på den tiden skrev ju folk faktiskt såna.
Lördagsintervju 25 - Ingrid Björkman om 25 års invandringspolitik
https://www.youtube.com/watch?v=3jAVCha80lg
Är det någon som uppmärksammade Ingrid Björkman och hennes meningsfränder redan för ett kvartssekel sedan? Några månader efter insändaren i SvD, närmare bestämt den 2 oktober 1993, tog damen till orda på DN Debatt under rubriken Omoralisk invandringspolitik. Jag har på pin kiv registrerat mig som läsare av DN, och har med stort intresse studerat artiklar ur tidningens arkiv. Jag återger några bitar av Björkmans debattartikel och refererar resten. En del passager har jag fetat.
Omoralisk invandringspolitik
https://www.dn.se/arkiv/debatt/omoralisk-invandringspolitik-invandringspolitikerna-nonchalerar-att-landets-integrationspotensial/
Citat:
Den invandringspolitik som drivits det senaste decenniet är djupt omoralisk. De är de välutbildade som behövs för utvecklingen i sina egna länder som utvandrar och när vi ger dem asyl i Sverige bidrar vi till att skapa stora problem för utvecklingsländerna. Samtidigt bildas en invandrarunderklass i Sverige. Det skriver docent Ingrid Björkman som är expert på utvecklingsfrågor. Hon menar att det är invandringspolitikerna som bär yttersta ansvaret för det tilltagande våldet och den främlingsfientlighet som nu drabbar oss alla.
Invandringspolitiken försvaras med moraliserande argument, aldrig med sakskäl. Dess försvarare gör anspråk på att ha moralmonopol.
Jag hävdar att denna moral är en myt och att den invandringspolitik som förts det senaste decenniet i själva verket är djupt omoralisk. Jag kommer här att diskutera den under följande punkter:
- Ekonomiskt slöseri som resulterar i att vi hjälper för få flyktingar.
- Hot mot asylinstitutionen.
- Kompetensutarmning ("brain drain") i u-världen.
- Desinformation och mörkläggning av fakta.
- Främlingsfientlighet.
Flyktingar behöver tillfällig asyl för att sedan återvända och delta i återuppbyggnaden av sitt land när förhållandena normaliserats. Hjälpen blir både effektivare och humanare om de tillbringar asyltiden i ett närområde. Den kulturella omställningen under asyltiden blir mindre krävande och återflyttningen går smidigare. Framför allt kan betydligt fler flyktingar hjälpas för samma ekonomiska insats.
Medan FN:s flyktingkommissariat når 3 605 000 människor i Östeuropa med livsuppehållande hjälp, underhåller Sverige för samma summa 36 822 asylsökande, låt vara med en bättre standard. En asylsökande i Sverige kostar med andra ord lika mycket som 100 krigsflyktingar i Jugoslavien eller dess närområde.
Invandrings- och flyktingpolitiken skiftar nu från land till land. I stället borde det internationella samhället överta ansvaret för världens flyktingar - genom samordnade lösningar och gemensam finansiering i FN:s regi och med kostnaderna fördelade mellan världens länder. Världens externflyktingar uppgår nu till ungefär 19 miljoner, varav nästan 14 miljoner finns i tredje världen. Som det nu är disponerar FN:s flyktingkommissariat bara en tiondel av vad Västeuropas asylhantering i respektive länders regi kostar.
Invandringspolitiken försvaras med moraliserande argument, aldrig med sakskäl. Dess försvarare gör anspråk på att ha moralmonopol.
Jag hävdar att denna moral är en myt och att den invandringspolitik som förts det senaste decenniet i själva verket är djupt omoralisk. Jag kommer här att diskutera den under följande punkter:
- Ekonomiskt slöseri som resulterar i att vi hjälper för få flyktingar.
- Hot mot asylinstitutionen.
- Kompetensutarmning ("brain drain") i u-världen.
- Desinformation och mörkläggning av fakta.
- Främlingsfientlighet.
Flyktingar behöver tillfällig asyl för att sedan återvända och delta i återuppbyggnaden av sitt land när förhållandena normaliserats. Hjälpen blir både effektivare och humanare om de tillbringar asyltiden i ett närområde. Den kulturella omställningen under asyltiden blir mindre krävande och återflyttningen går smidigare. Framför allt kan betydligt fler flyktingar hjälpas för samma ekonomiska insats.
Medan FN:s flyktingkommissariat når 3 605 000 människor i Östeuropa med livsuppehållande hjälp, underhåller Sverige för samma summa 36 822 asylsökande, låt vara med en bättre standard. En asylsökande i Sverige kostar med andra ord lika mycket som 100 krigsflyktingar i Jugoslavien eller dess närområde.
Invandrings- och flyktingpolitiken skiftar nu från land till land. I stället borde det internationella samhället överta ansvaret för världens flyktingar - genom samordnade lösningar och gemensam finansiering i FN:s regi och med kostnaderna fördelade mellan världens länder. Världens externflyktingar uppgår nu till ungefär 19 miljoner, varav nästan 14 miljoner finns i tredje världen. Som det nu är disponerar FN:s flyktingkommissariat bara en tiondel av vad Västeuropas asylhantering i respektive länders regi kostar.
Björkman noterar hur "flykting" har blivit ett samlingsbegrepp för alla som vill in i Sverige, trots att man borde skilja mellan de två migrantkategorierna flyktingar och (ekonomiska) invandrare.
Citat:
Före 1975 var det ytterst få immigranter som betecknade sig som flyktingar - trots att världen inte var bättre då. Men i och med att arbetskraftsinvandringen upphörde måste de som ville till Sverige ha andra skäl för att få stanna. Största chansen att få stanna visade sig vara att uppge sig vara politiskt förföljd.
Exemplen på ekonomisk emigration från tredje världen är många. Att till exempel de tusentals chilener som fick politisk asyl i Sverige på 80-talet i själva verket var ekonomiska invandrare har dåvarande invandrarministern Georg Andersson erkänt i efterhand.
Katastrofen i Jugoslavien skymmer det faktum att det är befolkningsexplosionen i tredje världen som skapat och kommer att skapa de största immigrationsproblemen. Det senaste decenniet har asylansökningarna till Västeuropa femfaldigats, och den illegala invandringen är nu utom all kontroll.
På OECD:s internationella migrationskonferens i Rom 1991 konstaterades att den enorma tillströmningen till västvärlden av ekonomiska invandrare som gör anspråk på att definieras som "flyktingar" riskerar att krossa den internationella asylinstitution som byggts upp för att hjälpa verkliga flyktingar.
Exemplen på ekonomisk emigration från tredje världen är många. Att till exempel de tusentals chilener som fick politisk asyl i Sverige på 80-talet i själva verket var ekonomiska invandrare har dåvarande invandrarministern Georg Andersson erkänt i efterhand.
Katastrofen i Jugoslavien skymmer det faktum att det är befolkningsexplosionen i tredje världen som skapat och kommer att skapa de största immigrationsproblemen. Det senaste decenniet har asylansökningarna till Västeuropa femfaldigats, och den illegala invandringen är nu utom all kontroll.
På OECD:s internationella migrationskonferens i Rom 1991 konstaterades att den enorma tillströmningen till västvärlden av ekonomiska invandrare som gör anspråk på att definieras som "flyktingar" riskerar att krossa den internationella asylinstitution som byggts upp för att hjälpa verkliga flyktingar.
Björkman konstaterar att det är de resursstarka och välutbildade - som redan i sig är en liten minoritet i sina hemländer - som utvandrar. "Hennes egen" afrikanska universitetsinstitution kan inte längre ge forskarutbildning eftersom alla kompetenta lärare dragit sin kos.
Hon berättar att generalsekreteraren i den afrikanska samarbetsorganisationen OAU bett de afrikanska staterna att försöka förmå sina 70 000 välutbildade landsmän i västvärlden att flytta hem igen, deras kunskaper behövs på hemmaplan. Men emigranterna väljer att stanna kvar i västländerna tack vare de förmåner som erbjuds. I sitt hemland tillhörde de kanske en respekterad elit, i väst förvandlas de till en invandrad underklass.
Citat:
Sverige är utredningslandet framför andra. Minsta lilla projekt utreds. Men inte det enorma invandringsprojektet. Inte ens dess kostnader. Där råder total mörkläggning. Invandringsprojektet drivs som ett bygge på löpande räkning. Utredningar om invandringen försvåras av att pesonnumren ändrats så att svenska, ej svenskfödda, medborgare inte längre kan identifieras i statistiken.
Ett belysande exempel på den desinformation som förmedlas om invandringspolitiken är den summa som anges som invandringens totalkostnad. Den summan (som ibland anges till 11,7 miljarder kronor, ibland till 13 miljarder och ibland till 16 miljarer kronor) är i själva verket endast kostnaden för asylhanteringen. Den korrekta och fullständiga informationen om hur våra pengar används, som vi har rätt att få, undanhålls oss.
Våra invandringsansvariga politiker är uppenbarligen okunniga om att ett lands integrationspotential är strukturellt begränsad. Denna potential ökas inte genom att budgetmedel anslås till "insatser mot främlingsfientlighet", genom att lagar stiftas om "förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet" eller genom att ett "mångkulturellt" mytsamhälle lovprisas.
Ett belysande exempel på den desinformation som förmedlas om invandringspolitiken är den summa som anges som invandringens totalkostnad. Den summan (som ibland anges till 11,7 miljarder kronor, ibland till 13 miljarder och ibland till 16 miljarer kronor) är i själva verket endast kostnaden för asylhanteringen. Den korrekta och fullständiga informationen om hur våra pengar används, som vi har rätt att få, undanhålls oss.
Våra invandringsansvariga politiker är uppenbarligen okunniga om att ett lands integrationspotential är strukturellt begränsad. Denna potential ökas inte genom att budgetmedel anslås till "insatser mot främlingsfientlighet", genom att lagar stiftas om "förbud mot etnisk diskriminering i arbetslivet" eller genom att ett "mångkulturellt" mytsamhälle lovprisas.
Björkman drar fram en del siffror om invandrares arbetslöshet och beroende av socialbidrag.
Citat:
En färsk undersökning visar att av 95 huvudsakligen välutbildade invandrare som för två år sedan kom till Göteborg har endast två fått riktiga arbeten. 56 procent av de svenska socialbidragen går nu till utländska medborgare. Deras arbetslöshet och bidragsberoende riskerar att permanentas. Invandrargetton utvecklas och myndigheterna står maktlösa.
Och hon varnar för utvecklingen, när etnicitet och etniska skiljelinjer sammanfaller.
Citat:
Etnicitet i kombination med arbetslöshet och bidragsberoende, som ger upphov till social stigmatisering, är ett av inslagen i konfliktkomplexet. Ett annat inslag är vanliga svenskars negativa reaktion på att deras egen situation försämras till följd av den massiva invandringen. Den reaktionen är helt naturlig och inte i sig främlingsfientlig. Men den utvecklas lätt till främlingsfientlighet, om ansvariga politiker sopar problemen under mattan, vilket är vad som hänt i Sverige. Den fientligheten går inte att moralisera bort.
De som ytterst bär skulden till det tilltagande våld och den främlingsfientlighet som drabbar oss alla - asylsökande, invandrare, naturaliserade såväl som infödda svenskar - är det senaste decenniets invandringsansvariga politiker. Att under moralens täckmantel nonchalera att landets integrationspotential har överskridits vittnar om grav ansvarslöshet.
INGRID BJÖRKMAN
DN 2/10 1993
De som ytterst bär skulden till det tilltagande våld och den främlingsfientlighet som drabbar oss alla - asylsökande, invandrare, naturaliserade såväl som infödda svenskar - är det senaste decenniets invandringsansvariga politiker. Att under moralens täckmantel nonchalera att landets integrationspotential har överskridits vittnar om grav ansvarslöshet.
INGRID BJÖRKMAN
DN 2/10 1993
Ja, så hette det för 25 år sedan. Vågar någon gissa hur tongångarna kommer att låta om ytterligare ett kvartssekel, år 2043?
__________________
Senast redigerad av Ördög 2018-08-03 kl. 10:01.
Senast redigerad av Ördög 2018-08-03 kl. 10:01.
