Kommer fan inte över henne.

Ja så är det nog. Är man fortfarande kär i sitt ex så funkar det inte. Jag vet inte hur jag ska hjälpa TS. När mitt ex dumpade mig så söp jag mig full så försvann den jobbigaste känslan. Sen kom jag över henne efter typ 2 veckor. TS får väl prata med någon som han litar på. Hänga med kompisar och ha kul.

Det låter verkligen illa och jag skulle inte vilja vara i dina kläder.
MEN, jag regarerar ändå på din upphängning vid detta, ett och ett halvt år är en lång tid. Hur tog det slut egentligen? Hon lämnade dig, det kan man utläsa. Men varför?

Någonting säger mig att din upphängning beror på att du känner att du själv gjorde fel på något sätt. Och att det är vad som stör dig, att det är just det som du egentligen inte kan släppa. Rannsaka dig själv och se efter om det är så. I så fall kan du kanske inse, att det är dig själv du stör dig på och inte henne. Hon är bara ett objekt för ditt eget tillkortakommande. Ser du det kan du troligen gå vidare.

Annars eller ändå, är nedan citerade rätt bra.
Jag kan bjuda på ett hemligt tips också:
Cannabis lindrar ett långvarigt brustet hjärta

Ja det kan jag tänka mig att det gör
Om han inte får tag på cannabis så får han supa sig full. Det hjälper också.

Det är dags att gå vidare nu, eller hur? Tänka nya tankar. Sluta hoppas. Njut av livet som enastående!

Jo du kommer att göra det... Alltså komma över henne.. Satt djupt och hårt ner i min dotters pappa.. Men är påväg upp

Detta är en bra video när man känner som du gör,den hjälpte mig så jag hoppas den kan bidra med något. https://www.youtube.com/watch?v=9SxjH0FDUYQ&t=8s&list=FL78gqddARWg05IRcIFS AFdg&index=2

Känner igen mig lite grann. När jag var 20 så var jag också väldigt kär i en tjej som fuckade upp mig rätt rejält.

Det som gjorde att jag kunde släppa det var att jag lärde mig hur kvinnor fungerar. Sanningen är ful ska jag säga dig. Kvinnor är inte det vi tror. Vi blir liksom alla hjärntvättade från när vi är små till att tro på den här "kärleken" och våran "good girl" och hittar vi hon så är allt bra. Det är inte så enkelt, kvinnans natur sätter käppar i kärleken konstant.

Gör lite research kring red pill och läs böcker.

Sedan så hjälper det om du knullar en massa andra tjejer också.

Det försvinner med tiden. Du lär vara ganska nära. Snart bryr du dig inte längre.

Alltså vad är det här för jävla skitsnack? "Kvinnor är så" och "kvinnor är onda"... Är ni seriöst så bittra att ni på allvar tror det?

Nej TS! Lyssna inte på det här skitsnacket om kvinnor. Det finns många jättebra och fina tjejer där ute som du kan få ett helt fantastiskt liv med. Faktum är att de allra flesta kvinnor fungerar exakt likadant som du och jag och är för det mesta sköna, fina och bra människor som gör så gott de kan för att leva ett bra liv. Och det här är faktiskt viktigt för dig att höra för om du tar in det som alla här skriver så kommer du absolut inte kunna ta dig ur din depression!

Nu till saken du frågar efter. Kom först ihåg att 1,5 år inte nödvändigtvis är en lång tid. Allt beror på omständigheterna. Hur länge var ni tillsammans? Hur såg er relation ut? Hur såg själva avslutet ut? Hur var tiden efter uppbrottet? Träffades ni något efter att det tog slut? Hade ni sex efter uppbrottet? Såna saker kombinerat kan spela in i hur lång tid det tar att komma över någon.

Men kom sen ihåg att du faktiskt kan använda den här erfarenheten till något som gynnar dig. Du kan t.ex. börja träna för att ha annat att tänka på. Du kan satsa på din karriär genom att gå all in på jobbet eller studier. Du kan också börja gå i terapi för att se om detta på något sätt kan ge dig något som du kan ha användning för i framtiden. Försök se till att bli en bättre människa på alla sätt än du var tillsammans med henne. Jag tror att grunden till att gå vidare handlar om två saker:
1. Att stärka sin självkänsla.
2. Att se till att göra saker som får DIG att känna dig värdefull.

Problemet när vi blir lämnade är att vi känner att hela vår tillvaro och att vi själva blir värdelösa. Det är därför som utmaningar som du antar kan hjälpa dig att förstå att du inte alls är värdelös. Uppgifter på jobbet kan få dig att återigen känna en mening i vardagen igen. Det leder också till att din omgivning faktiskt kan se värdet i din närvaro och du blir uppskattad och det är något som också stärker en som människa.

Och så småningom när du känner dig självsäker nog så kommer du återigen vara redo att träffa nya tjejer och de kommer dessutom att uppskatta din närvaro när du är säker på dig själv. Du kanske inte får napp hela tiden men du gör ju åtminstone något!

Det finns dock en hake: det här tar tid. Att bygga upp ens självkänsla är något som inte kommer över en natt. Det kommer troligtvis ta år innan du blir det personen med den där härliga självkänslan. Men tänk såhär: det har gått 1,5 år sen du blev lämnad. Det är en lång tid. Men du har ju ändå klarat av att uthärda en så lång tid med all smärta det innebär. Vore det inte rimligt att uthärda nästa 1,5 år fast istället för att den är fylld med smärta så är den fylld med utmaningar du själv kan välja.

Jag vet vad du går igenom och jag vet att det är lätt att bli bitter men jag vet också att det går att gå vidare. Bara du ger dig fan på det och faktiskt gör något åt det så ska du se att det kommer bli bättre så småningom.

Och jag upprepar en sak: bli aldrig en misantrop som misstänkliggör alla kvinnor. Det kommer i slutändan enbart att missgynna DIG och förstöra för DIG! Kvinnor är underbara och älskvärda. Det är trots allt därför vi män älskar dem!

Jag gjorde igår fb-comeback efter lång tid för att lufta något på samma tema. Det jag talar om där gör dig nog knappast gladare (att jag inte glömt henne fast det gått 7 år, trots att jag fått barn osv "gått vidare"). I mitt fall var det iofs jag som avslutade det så jag kan ju inte komma bort från att det var mitt eget fel. Därför tänker jag att det kanske blir lättare för dig, att det inte behöver ta flera år.
Så i mitt fall tog det mig 6-7 månader att inse att jag inte ville leva utan henne men då var det för sent (tror jag iaf, tog aldrig mod till mig att fråga). Så det KAN ju faktiskt vara så att hon ändrat sig, att hon vill vara med dig men inte vågar säga det. I mitt fall behövde jag bara komma bort för att se vad jag missade liksom. Det behöver ju inte betyda att man är en själlös idiot som bara letar efter "nån bättre".

Standardinställningen här på fb är ofta; ha sex med en annan, vandra vidare, glöm. Det fungerar säkert för många men jag tycker man måste kunna tillåta sig att vara romantiker, i brist på ett bättre ord. Fiska lite efter hur hon har det idag, om hon är lycklig som det är eller om det kanske finns en chans för er. I mitt fall är jag helt säker på att mitt ex är lycklig, hon har det stabila glada familjelivet hon ville ha. Därför har jag inga planer på att ens försöka. Jag är väldigt glad att hon har det bra men faan vad jag ångrar att jag inte berättade hur jag kände där för flera år sedan.

Varför gjorde hon slut med dig? Å vad vet du om henne idag?

Jag vill tillägga att jag på inget sätt rekommenderar att man är en grubblande romantiker på det mentalt utslitande sätt som jag varit men jag vill ändå tro att det för några kan det vara värt att tro och kämpa för den person man vill vara med. Om inte annat så kanske man slipper ångra sig så mycket.

* Edit: nu såg jag vad Forbales skrev. Tack för att du kom med en nyanserad bild av kvinnosynen, jag la märke till det jag å men orkade inte kommentera det.

det är skitsvårt, om man fortfarande har känslor .. men tillslut går om bort .. och förhoppningsviss har man kvar vänner känslor ( så jobbigt med hat och bråk ) i stället ... och alla kan leva sina liv

det kan ta låmg tid men jag lovar ... tillslut är du över henne !!!

Sällan läst något sådant ärligt och igenkännande. Minns mycket väl ett samboförhållande som tog slut på annan ort. Åtta timmar buss och tåg hemåt var en märklig upplevelse av att bara sitta och tvingas till att vara uppe i känslorna utan att kunna fly. Mycket jobbigt och mycket bra för själen och förståndet.

TS, vi är många som varit i samma situation. Jag vet att man känner och tro sig vara unik men vi är många som delar den erfarenheten. Finns inte mycket att säga mer än att fortsätta kämpa, bli starkare. Det största hotet mot dig är bitterheten. Låt inte den konsumera dig. Att bli bitter är att göra dig sämre och svårare att bli av med. Res dig när tiden är inne och såren har läkt. Det kommer göra dig bättre och starkare.