Citat:
Ursprungligen postat av
Fröken_Sverige
Jag vågar inte ens tänka på vad som finns i huvudet på folk som tror att detta är normalt. En vuxen person som slår i dörrar, slår sönder dörrar eller gnuggar folk i huvudet med sina knogar är INTE normal. Skrämmande att det finns folk som tycker detta är ett normalt uppförande av en partner eller en förälder.
När det gäller psykologi och barnuppfostran finns det väl lika många teser som det finns psykologer.
Att en förälder smäller till dörren i ilska eller frustration över nått och sen är det bra. Eller om man blir arg så barnen ser att ögonen svartnar, men man säger inget och sedan har man det humöret i flera dagar. Det finns dom som tycker det är bra att föräldern visar känslor öppet.
Själv satt vi syskon ibland med vår far under tystnad i timmar i bilen när vi gått över gränsen och han var arg, ledsen och besviken, men vi visste inte riktigt. Detta var hemskt.
Andra gånger så slog han handflatan i bordet och sa högt "Nu räcker det". Då pratade vi om situationen och allt löstes.
Mor var styrande i hemmet, men visade aldrig känslor eller irritation. Vi vet att hon var ledsen ibland på oss, men hon sa inget. Detta vart än hemskare med åren.
Jag väljer alla dagar i veckan när far (eller att mor skulle kunna) slå handflatan i bordet och vara lite mer utåtagerande. Men det är jag och mina syskon.
Kollade på jobbet med kollegor när detta med att slå sönder dörren kom upp först (om det ens är sant). Så frågan jag ställde runt lunchbordet var om dom själva, partner eller föräldrar har slagit till en vägg, bord eller dörr i ilska. Alla hade upplevt eller gjort det själva, alltså 100% av 9st.
Ett par fick man dra det ur deras minne, där och då hade dom upplevt det bagatellartat eller fullt accepterat och knappt lagt det i minnet.
Så om Fröken_Sverige inte upplevt det, så är du nog ganska ovanlig.