Brevbäraren som försvann, Bosse Jansson Stockholm (1976-04-03)

Tack 862 för din information.

Bara bra att få ytterligare s. a. s. "kött på benen" även om denna inte säger oss något vad som kom att hända med den försvunne brevbäraren.

Om vi funderar lite över alternativet självmord saknas helt förebud. Ingen har sett tecken hos Bosse på suicidtankar. Om han inte hade sådana tankar var hans försvinnande föranlett av något annat. Men kunde Bosse ha gjort allt för att dölja ett planerat självmord? Belåten fredagskvällen då han fick visa sig på styva linan, uppträdde som vanligt i lokalen lördag eftermiddag. Ja, vilken skådespelare!
Eller lockades eller tvangs han iväg av något exceptionellt lördag kväll?
Vad kunde det i så fall varit? =12$&3
_

Det var ett tag sedan och roligt är det, att du fortsätter polemiken här, Veriori! Nej, Bosse visade inga tecken på nedstämdhet, och gav ej heller uttryck åt suicidala tankar. Nu är det dock inte fallet med alla självmördare. Det finns ju absolut heller inget som tyder på att något exceptionellt eller farligt inträffat under den aktuella helgen.

Det har framgått, att Bosse enligt uppgift här långt tidigare uppgett för fastern och kusinen, att han studerade vid universitetet - trots att studierna hade avbrutits. Detta visar tydligt att Bosse slog vakt om sin image och prestige. Han var säkert väl medveten om att han var högt begåvad, och ville antagligen inte riskera att bli föremål för omgivningens eventuella sarkasmer eller ringaktning. Samtidigt var han också på det klara med att livet gått i stå; han kunde inte fullfölja högre studier. Han kände sig socialt isolerad p.g.a. föräldrarnas tidiga bortgång och avsaknad av nära anhöriga, och kunde heller inte träffa kvinnor, trots att han visat intresse för det vid politiska fester, då han stannat kvar tills lokalen stängt. Hans framtidsutsikter kändes nog inte så lustiga. Brevbäraryrket hade han visat motvilja emot, i samband med fackliga möten, där han kritiserat arbetsvillkoren.

Bosse var vid försvinnandet 26 år - en ålder, vid vilken inte så få av hans parti- och föreningskamrater flyttade ihop med en partner, eller var på väg att avsluta sina högre studier. För Bosse återstod bara att fortsätta med ett yrke han ogillade i närmare 40 år till - med undantag för en eller annan kort resa till Östeuropa. Det är klart att jag aldrig kommer att hundraprocentigt kunna utesluta att Bosse mördades - men det är helt enkelt väldigt, väldigt osannolikt. Ingen hotbild fanns mot honom. Och därtill hans kvarlämnade plånbok, SL-remsa, armbandsur samt lägenhetsnycklar, vilka utgör en indikation på självmord.

Ja vad kunde det ha varit?

Jag har haft samma uppfattning hela tiden, vilket är känt i tråden, och jag har fortfarande den samma.

Nu vet vi inte när hans försvinnande skedde. Antingen lördag eftermiddag/kväll, under söndagen eller natten mot måndagen den 5 maj. Vi vet i a f att när Bosse skulle börja sitt arbete på posten tidigt denna måndag morgon så var han försvunnen.

Och hur vet vi att det var Bosse som varit i lägenheten? SL-remsan bevisar ingenting och ingen såg honom vare sig komma hem eller lämna lägenheten. Skulle den pedantiske Bosse kastat tofflorna i ett hörn? Kanske nån sökte efter nåt? Nån som visste vad som hänt Bosse?

Det vet vi inte.

Att hans personliga tillhörigheter som han bar på sig hittades i lägenheten bevisar ingenting. Inga vittnen i form av grannar eller resenärer på t-banan har sagt att de såg Bosse under lördag eftermiddag/kväll. Finns inga sådana vittnen i t. ex. polisutredningen.

Inte bara detta med de slarvigt utkastade tofflorna utan också den odiskade kaffekoppen.

Kan mycket väl ha varit någon, som visste vad som hade hänt brevbäraren, som sökte igenom hans lägenhet. Detta går förstås inte att bevisa men lika litet går det att bevisa att det skulle handla om ett självmord.

Vi vet inte vad som var orsaken till att han för alltid försvann och vi kommer heller aldrig att få reda på vad som var anledningen.

Jag tycker att du bortser från vissa positiva saker i Bosses liv? Han var sveriges kanske kunnigaste person på Albanien. Han lärde sig flera språk flytande. Han var politiskt aktiv och tyckte om att resa. Nog fanns det saker som berikade hans liv? Allt var inte bara skit. Vid den här tiden var det heller inga problem att byta jobb om man kände för det. Han var dessutom stadd i god ekonomi och hade inga missbruksproblem. Nej..det fanns många som hade betydligt sämre liv än Bosse på flera sätt.

Den bild jag fått av Bosse är att han var fruktansvärt pedantisk och alltid ville göra rätt för sig? Hade han bestämt sig för självmord skulle han lämnat lägenheten i ett mycket prydligt skick. Han skulle diskat koppen och ställt tofflorna prydligt. Men i såna fall..varför lämnade han plånboken och klockan? Varför kunde han inte ha klockan på sig när han suiciderade? Och plånboken med för den delen? Lämnade någon plånboken och klockan för att förvirra? Lägga ut spår som skulle se ut som självmord? Jag vet inte men jag tycker att det är märkligt med tanke på Bosses personlighet?

Vad som skulle ha varit intressant att veta är om t. ex. soppåsen i köket innehöll sopor eller inte. Tyvärr finns det ingen uppgift om detta i polisutredningen.

Om någon annan person lämnade Bosses plånbok, klocka och nycklar i lägenheten vet vi förstås inte men det kan ha varit på det sättet. Däremot hans adress- och anteckningsbok saknades. Även om denna bok inte omnämns i utredningen så ägde så klart en person som Bosse en sådan.

En sak som också saknades var hans täckjacka. Den försvann tillsammans med jackans ägare.

Misstanken, att någon annan placerat Bosses saker i lägenheten i någon slags perfekt mordkonspiration, är faktiskt helt orimlig. Ingen skulle göra sig det omaket. Tofflorna? En obetydlig detalj. För övrigt är det endast hörsägen från MN - kanske MN själv petat till tofflorna, där han stod i dörröppningen och kikade in...

Jo, men vad var Albanienkunskaperna värda för Bosse, då? Ingen efterfrågade ju dem, och det förblev ju bara en hobby. Samma sak med hans övriga fritidsintressen.

Byta jobb? Troligen var hans möjligheter mycket begränsade. Han saknade yrkesutbildning och akademisk examen.

På 70-talet fanns hur många jobb som helst som inte krävde utbildning. Jag minns att man bara behövde ringa ett samtal så fick man jobb samma dag. Industrin skrek efter folk. Liksom en del andra branscher. Att skola om sig bör inte heller varit några problem för Bosse. Och absolut ingen anledning till att fimpa sig själv.