Från SDS
En ensam svartklädd kvinna står på kanten av parkeringen vid von Rosens väg. Hon gråter tyst. En liten fläck med levrat mörkt blod är kvar på asfalten en bit från hennes fötter. Tolv timmar tidigare dog en 23-årig man här. Skjuten till döds, det sjätte dödsoffret på mindre än en månad i Malmö.
Han visste att det här skulle hända honom, han sa det själv, säger kvinnan, som inte vill ha sitt namn i tidningen, så vi kallar henne Salma.
Hon berättar att hon för en vecka sedan satt med den nu döde unge mannen på balkongen och försökte tala honom till rätta, då hon visste att han sysslade med saker som inte var bra:
–Jag sa till honom ”du har två vägar att gå, fängelset eller begravning. Eller så kan du gå en mellanväg, skaffa ett jobb och leva ett vanligt liv.” Han skrattade lite, sen sa han ”ja, jag ska ändra mitt liv, jag ska åka till Marocko”.
– Men ungdomar tänker inte. De tror att de är vuxna män, men de är små.
Salmas blick vandrar över de tre poliser som står vid polisbilen några meter från mordplatsen. Polisavspärrningarna är borta, solen har gått i moln och allt är lugnt och tyst. Inget utom poliserna på plats, den lilla blodfläcken på marken och Salmas tårar vittnar om att en människa mördades här tolv timmar tidigare. Den nu ihjälskjutne 23-årigen var som en son i huset hemma hos henne.
–Han är en jättesnäll kille, även om han är känd av polisen. Han kallade mig moster och respekterade mig som en mamma, säger hon.
Måndagskvällen var en av de varmaste kvällarna i mannaminne. När skotten ljöd mellan husväggarna på von Rosens väg strax efter klockan nio på måndagskvällen så var det många människor ute, många satt som vanligt på bänkarna på gården framför husen.
Salma berättar hur en person på moped körde förbi flera varv på bilvägen nedanför bänkarna. Han ska ha haft röd hjälm och svarta kläder. Andra vittnesuppgifter talar också om en person på moped klädd i svart med röd hjälm.
Salma ser hur 23-åringen, som stod vid sidan av vägen med några andra ungdomar, går fram emot mopeden för att se vem det är som kör rundor framför husen.
Då skjuter mopedföraren. På nära håll, cirka en meter från sitt offer. Kula efter kula – minst åtta skott, enligt Salma.
23-åringen faller ner på sidan och skytten kör iväg på mopeden i riktning mot Rosengårdsskolan, och försvinner. En annan kille springer efter skytten på moped, trots att han är beväpnad och farlig, berättar Salma. Han ville ha tag i skytten, veta vem han var.
Själv rusar hon fram till den skjutne, tillsammans med flera andra. Känner med fingrarna på hans hals och märker att han fortfarande har puls:
Salma nickar åt poliserna vid polisbilen:
–Det är inte de som är problemet, de gör sitt jobb bra. Men när någon döms så får de bara kanske ett års fängelse och sedan är de ute igen, säger hon och suckar.
Den här gången borde det gå att hitta den som sköt, menar Salma, och pekar upp mot husväggen på bostadshuset intill mordplatsen där en övervakningskamera sitter monterad. Även på förskolan på andra sidan vägen sitter en övervakningskamera.
Salma har inte tid att prata mer, hon ska åka iväg för att stötta den mördade 23-åringens mamma.
–Men vad ska jag säga till henne? Vad säger man? Det finns inget att säga.
