Citat:
Ursprungligen postat av
Mogna-Meloner
Snittet räknas ju många år tillbaka eller hur? Det är ju inte så många som döms till livstidsstraff. En del sitter nog dessutom kortare tid pga sjukdom som gör att de släpps ut för att dö eller så förs de över till ett fängelse i sitt hemland. Men om regeln sedan år 2006 är att man efter 10 år kan söka om tidsbestämt som ska vara minst 18 år, så kan det aldrig vara 10 år.
Så för att återgå min till min fundering om strafflängden, så har han ju under en mycke lång tid hotat och trakasserat Eva. Dessutom planerat mordet och skrivit ett falskt testamente. Men dödskampen var väl inte tillräckligt utdragen för livstid.
saxat från domen:
Påföljden för mord är fängelse på viss tid, lägst tio och högst arton år, eller om omständigheterna är försvårande, fängelse på livstid. (NJA 2016 s. 3). Högsta domstolen har i rättsfallet NJA 2016 s. 3 uttalat att den senaste lagändringen vad gäller påföljden för mord inte kan anses innebära annat än att fängelse på livstid ska förbehållas de allra allvarligaste fallen. Enligt den proposition som föregick den sagda lagändringen finns det flera olika omständigheter som påverkar straffvärdet för mord. Försvårande omständigheter kan enligt vad som anges i propositionen vara att gärningen är noggrant planerad, riktad mot en närstående eller präglad av särskild hänsynslöshet genom att den medfört ett svårt lidande för brottsoffret t.ex. genom att våldet har varit kraftigt, orsakat omfattande skador eller att det har rört sig om ett utdraget händelseförlopp. Domstolen ska enligt propositionsuttalandet göra en helhetsbedömning av samtliga omständigheter i det enskilda fallet.
I rättsfallet NJA 2013 s. 376 uttalade HD att utgångspunkten vid straffmätningen för mord är fängelse 14 år, och att detta innebär att straffets längd normalt bör bestämmas till fängelse 12 år, bara i fall då omständigheterna sammantagna i någon mån talar för ett lägre satt straff, och till tio år när omständigheterna kan sägas vara förmildrande. Enligt Högsta domstolens dom bör det, för att påföljden ska bestämmas till fängelse i 16 år, krävas att omständigheterna sammantagna tydligt talar för ett högre straff, medan fängelse i 18 år bör komma i fråga endast i fall då omständigheterna varit mycket försvårande, men inte av sådant försvårande slag att livstids fängelse bör dömas ut. För att påföljden ska bestämmas till fängelse på livstid bör det vidare enligt HD:s dom vara fråga om sådana undantagsfall då ett tidsbestämt fängelsestraff på 18 år inte är tillräckligt, t.ex. då gärningsmannen har
mördat fler än en person eller då omständigheterna annars varit synnerligen försvårande.
I nu förevarande fall har det inte funnits några förmildrande omständigheter, utan omständigheterna i samband med brottet har i stället varit försvårande. Gärningen har karaktäriserats av oerhört stor brutalitet och hänsynslöshet och den har medfört omfattande skador hos målsäganden, och allt tyder på att händelseförloppet inte varit helt kortvarigt. Samtidigt måste konstateras att utredningen – trots det nyss sagda – inte närmare visar huruvida, och i vilken mån, Eva Engberg hunnit känna dödsångest, och om hon erfarit ett mer utdraget lidande till följd av det mycket kraftiga våld som hon utsatts för. Omständigheterna sammantagna medför likväl att mordgärningen enligt tingsrättens mening förskyller ett högre straff än den utgångspunkt för straffmätningen som Högsta domstolen angivit till 14 år, och tingsrätten anser –- under samtidigt beaktande av vad som nedan kommer att anges i frågan om utvisning – att påföljden bör bestämmas till fängelse 16 år.
