Citat:
Tänkte på det pianofröken sa när hon frågade om Agnes sjukdom eller något med barnen. Hon hade skämts lite och blivit lite generad? Minns inte exakt orden men så beter sig någon som vet mer och kanske skäms. När skäms man? När man är avslöjad kanske. Oops tagen med handen i kakburken.
Det var när Missan började beskriva sina erfarenheter av Hanna som misstankarna om MbP uppkom. Den blyga alltigenom goda och vänliga kvinnan bredvid sitt monster till man... När sedan infon om Hannas halvtid kom, barocka ryktena om Oskar från RK som troligen Hanna spridit, Hannas torftiga arbetssituation, Oskar arbetsglädje och uppskattning och framgång och till slut Elli, någon nära familjen som vittnar om att barnen blev friskare när de var ifrån Hanna, så blev allt bekräftat. Det finns ingen förklaring som slår denna utifrån intellektuell synpunkt. Pusselbitarna sitter som en smäck och allt blir klart.
Motvärnet till den stavas stereotypa fördomar, faktaresistens och känslomässigt motstånd till att kvinnor kan vara galningar. Vid sidan av detta tror jag att vi har några i tråden som själva haft lite otur med män och försöker att få ut en del av detta i denna historia. I grunden är det lite synd om dem men det känns inte rimligt att dansa med i en så här viktig och allvarlig historia där vi har mycket att lära. Om inte annat för att slippa se fler kvinnor som förgiftar sönder sin avkomma inifrån. Vi vill inte se fler mödrar som Hanna - mörderskan som trodde hon lurade en hel värld. Det känns skönt att hon inte fick sista ordet!