Citat:
Ursprungligen postat av
Reimer
Om paret fick höra från sjukvården samma prognoser som framförts i tråden så är det inte så konstigt att de gav upp, om en av tio tillfrisknar helt och resten lite si så där så blir ju det inte ens spelbart om nu har som paret trodde två sjuka flickor.
Som sagt, utred hur de bemöttes och vilka svar de fick, då kommer nog förklaringen fram.
Vi har resonerat mycket om detta i tråden: om hur bemötandet inom sjukvården och även i andra miljöer kan ha knäckt föräldrarna.
Jag tänker så här: O var på väg mot en professur - den högsta akademiska befattning som man kan ha i detta land. H var också högutbildad och hade ett avancerat yrkesarbete.
Två vuxna personer som är tillräckligt smarta för att göra sådana karriärer, som har så mycket utbildning bakom sig och som har mycket erfarenhet av problemlösning i arbetslivet - de borde även ha kunnat bearbeta sina egna tankar gällande barnens sjukdomar och kommit fram till något sätt att hantera detta på. Även om de varit ledsna och oroliga för framtiden, så borde de ha haft kapacitet att hitta
någon form av "lösning" som gjorde livet möjligt att leva.
Frågan är om det är här "det annorlunda tänkandet" (hos föräldrarna) som vi också varit inne på stundtals, har ställt till det. Och möjligen kan man tänka att ingen inom sjukvården förstod att detta var föräldrar med just ett annorlunda tankesätt.
Kanske att det var det som skolans personal förstod? Var det därför de var så generösa med hemundervisningen? Tänkte de att "dessa föräldrar fixar inte detta annars."