Citat:
Ursprungligen postat av
CountMyshkin
Det lilla jag kunde göra som anhörig i en sån här tragedi, där mitt barn mördat sina barn, skulle jag göra. Jag skulle börja med att bestrida testamentet. Dvs ifall jag trodde bättre om mitt barn än vad hen utmålats till. En markering till omvärlden för mitt barns skull. Inte pga att jag utelämnats i arvet utan bara för att visa att inte tror mitt barn varit klok vid undertecknandet.
Enligt ÄB så är man inte vid sina sinnens fulla bruk om man är påverkad av en depression, psykisk störning, även tillfällig störning eller droger.
För mig är det klart varför man inte bestrida testamentet - oavsett om man nu var vid sina sinnes fulla bruk eller inte: man är enig med fördelningen.
Att syskon som är yngre än föräldrarna ärva är väl inte konstigt. Allt stannar inom familjerna (förutom boken).
Företaget går till den familjen den kom ifrån. Så vem ville bestrida detta? Och varför?
Att Hs familj inte orkar att eventuell bråka om halva företaget (om man nu skulle vara oenig) så är väl det förståligt.
Jag tror att om allt hade gått till Scientologerna så hade man bestridit det med allt man kunde. Oavsett hur svårt man har med att bearbeta detta trauma som anhöriga. Då hade man nog sagt att man inte var vid sina sinnes fulla bruk. Men det är ingen vits att spekulera kring det.