Citat:
Ursprungligen postat av
outback4
När ska det gå in i huvudet på folk att det inte går att integrera slödder från Somalia och mena-länder i det västerländska samhället?
Män från dessa dysfunktionella länder välkomnas in till Sverige av sossarna (för det är sossarna som började släppa in skiten)
och så vips så förändras de när gränsen till Sverige passeras tror de "goda" och blir snälla som lamm och vill gå på fritidsgårdar och spela biljard och dricka saft med bulle. Lite gula och blå ballonger kanske kan hjälpa oxå.
Så tänker sossarna som är totalt utan hjärna.
Nu är jag seriöst arg "hotar" sossekäringen Katrin Stjernfeldt
Inte konstigt det ser ut som det gör i Malmö i synnerhet och i Sverige i allmänhet med personer i beslutsfattande ställning med liknande uttalanden.
Sverige,arma arma land. Bolibompa regerar. Alla får påsar.
Sparka ut sossarna all världens väg i september. Tacksamt ändå att det är sosseväljare i hög grad som stryker med. Man får vara glad för det lilla.
ja du har ret - der skal en helt anden tankegang (og dermed regering) til for at få stoppet grupperinger som bekæmper samfundet - her er en analyse skrevet af Erik Olsen, konsulent, Lic.jur i Berlingske Tidende, og oversat med Google oversæt:
Av Erik Olsen, konsult, lic.
Dessa är ganska tankeväckande åsikter, som Benny Lihme uttryckte i sin krönika den 12 juli. Det är svårt att inte hålla att det finns ett behov av att gräva djupare och går utöver den smala lagliga politiska agenda med straff och förbud om band fenomen måste förstås och hanteras på lämpligt sätt - och spridning av parallella samhällen utanför rätts statlig kontroll bromsning.
Kärnan i problemet är nog bara att vi inte står med personer med traditionell asocialt kriminellt beteende, men med grupper organiserade avmarkera stats samhällets normer och befläckar statens monopol på våld. Det handlar om makt och politisk respekt och, i mindre utsträckning, om pengar, vilket hittills varit en bekväm förklaring.
Att ta itu med dagens icke-territoriella internationella maktgrupper i form av våld på grund gäng, terroristorganisationer, sekter och maffiastrukturer kommer att bli mycket svårt från en klassisk kriminalteknisk eller social inriktning.
Principen om proportionalitet av rättslig värdighet innebär att du använder minst makt för att uppnå resultatet. Det kan verka rimligt i ett isolerat sammanhang, men sällan effektivt vid ett mer omfattande hot. På samma sätt kan kommunala (sociala) myndigheter inte motsätta sig en maktkultur baserad på rädsla, tvång och dominans. Här kommer de alltid att hålla sig till sin metod baserat på förståelse, dialog och stöd. Den som söker makten kräver ingen återanslutning och förståelse - och den som är föremål för makten får inte göra det.
När det gäller en organiserad utmaning av staten själv och dess maktmonopol är det verkligen ett krig. Här är Machiavelli, Clausewitz och Sun Tzus tankar som tas upp - de lärde sig inte.
Militär och säkerhetspolitiken kommer ofta anta strategi förlamande förödande slag mot fienden som helt tar bort hans förmåga att fortsätta att kämpa. I grund och botten kan vi prata om en brutalitetsprincip - den "stora hammaren" - som det enda som verkligen fungerar.
Stora organiserade attacker mot staten, som bygger på testosteron vinster i samhället, är en säkerhetspolitisk fråga som kräver idéer, metoder och tekniker som bättre utvecklade vid militära akademier och officer skolor än vid rättsmedicinska institut och polishögskolor.
Det handlar inte om straff eller resocialisering - men om (gen) erövra makten. Policyn måste avgöra om de kommer att få makten eller ej. Som Bismarck noterade kommer alltid magiskt vakuum alltid att fyllas ut av andra - om du inte gör det.