Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Vi får inte låta denna tråd självdö eftersom det enda rätta är att få veta varför dessa barn dog av sina föräldrars hand.

Provsvaren skulle komma efter semestrarna och då när det blir officiellt hoppas jag att närstående vill komma ut med svaren och på något sätt försöka gå vidare i denna ofattbara tragedi.

Ja, jag tror att vi hamnade i ett felaktigt tänkande i början av tråden: vi fokuserade så väldigt mycket på barnens sjukdomstillstånd (och hamnade bland annat i en evighetslång ME-diskussion…). Nu har vi väl kommit fram till att det egentligen inte är barnens eventuella sjukdom som var avgörande: det var givetvis de vuxnas svårigheter som det handlade om - vilka svårigheter det nu än rörde sig om.

Det fanns ju brister i förmågan att hantera en tillvaro som, av någon anledning, inte var exakt den tillvaro som A och O ville ha. Att föräldrarna letat "med ljus och lykta" för att hitta lösningar känns ju inte riktigt så troligt? Det måste väl ha funnits många, många lösningar som inte var prövade? Vad letade de egentligen efter? (kanske letade de med ljus och lykta efter bot för sjukdomar som ingen led av – och i så fall förstår man att de inte lyckades i sitt sökande). Det har också skrivits om att dåligt bemötande från sjukvården skulle ha knäckt föräldrarna – men två sunda föräldrar dödar inte sina barn på grund av de i något sammanhang stött på dåligt bemötande!!

Föräldrarnas svårigheter (möjligen vanföreställningar?) i kombination med familjens isolering, tycks ha lett fram till det tragiska slutet. Vilka idéer än föräldrarna hade - hur de än tänkte om sig själva och barnens brist på framtid – så var det ju en form av vanföreställningar: att tro att man ska döda sina barn på grund av att familjen saknar framtid, det är väl en vanföreställning?

Det verkar fortfarande som att det finns ytterligare någon komponent i denna historia, som vi inte känner till. Skuld och skam?

Det finns några frågor som känns viktiga:

1.Hur kunde föräldrarna fastna i sådana avvikande och inte friska tankar om barnen och framtiden?

2. Hur kunde familjen vara så isolerad?

3. Finns det ytterligare någon omständighet som varit avgörande, något som vi ännu inte vet någonting om?

4. Hur ska man tänka om hemundervisningens betydelse i samband med familjens isolering?

Ad hominem var ordet.
Jag tycker att RK ska vara kvar om det är för hens egen skull, inte för att det finns folk som tycker att anhöriga ska fläkas upp inför öppen ridå för att få sin nyfikenhet tillfredsställd. Dvs ett val som hen själv ska göra och kunna må bra med. Fascinerande att du lyckades missförstå mig så pass mycket. Tyckte att jag var rätt tydlig.

I övrigt ser jag att du nog inte var riktigt ärlig när du beskrev att du inte var i kamp om informationen som inkommer i tråden. Ditt inlägg visar rätt tydligt på den misstänksamma stingsligheten jag tidigare beskrivit.

Jag har svårt att förstå varför man inte kan hålla sig lite objektiv i den här tråden. Många, med några fina undantag, har bestämt sig för vad de tror har hänt och tappar nyfikenheten på det som motsäger sin egen gissning. Jag har en önskan om att de olika perspektiven ska få vara närvarande i tråden, samtidigt

Som jag ser det, ett märkligt beteende som inte tar oss närmare sanningen bakom morden.

Låt mig än en gång betona att jag tycker att RKs bidrag varit värdefulla. Man får dock inte glömma att hen är en anhörig till Hannas sida med all bias det kan innebära. Hen är varken ett orakel eller Jesus utan försöker i likhet med de flesta andra förstå vad spm hänt. Det finns några i tråden som behöver nyktra till kring detta för att komma vidare. Med det sagt delar jag uppfattningen om att RK, i likhet med många andra i tråden, blivit behandlad illa stundom. Dumt och onödigt!

Visst viktiga frågor.
På fråga 1 kommer jag bara på två saker: psykiskt sjukdom eller sekttillhörighet.
På fråga 2: Hur mycket isolerad var familjen egentligen? Barnen var isolerade. Men annars (angående de vuxna) finns det väl många familjer som är mer isolerade än den familjen här (och nu tänker jag inte på hösten 2017, som kan ha varit extrem). O hade i alla fall kontakt med sin familj och med kollegor. H hade en vännina som hon besökte i STH och kollegor etc. Man var på julbord med tidigare kollegor osv. Att man inte ha folk hemma hos sig är inte extremt ovanligt i Sverige, tror jag.
På fråga 3: man vet egentligen inget kring relationen mellan O och H och detta måste ha varit en avgörande faktor.
På fråga 4: det hör ihop med fråga 1 tror jag. Avvikande.

Tror också att barnens ev. diagnoser tog tråden på villovägar. Oavsett närvaron eller graden av barnens sjukdom, krävs grav psykisk sjukdom för att kunna planera mord på sina egna barn. Det var något allvarligt fel på Hanna och/eller Oskar och hens/deras tilltag är oförlåtligt oavsett vad som ligger bakom det!

Jag har också hela tiden trott att psykisk sjukdom varit orsaken till den tragiska händelsen. Det går bara inte att tänka sig att en någorlunda frisk person dödar sin familj. Därmed har jag också hela tiden trott att det var endast en gärningsman. Att två föräldrar samtidigt drabbas av psykisk sjukdom, och dessutom delar samma sjuka vanföreställningar, det verkar så osannolikt. Men när testamentet publicerades så blev det ju litet annorlunda: båda föräldrarna hade skrivit under ett testamente, som visar att barnen inte förväntades leva vidare efter sina föräldrars död?

Det är möjligt att familjen inte var så isolerad när allt kom omkring. Möjligen levde de mer för sig själva den allra sista tiden?

O är spelberoende och bränt alla familjens tillgångar (enligt bouppteckningen verkar deras ekonomi var ordnad)?
O anmälde bilen stulen, när han i själva verket sålt den (det är inte så enkelt om man inte redan är inne i bilslaktarbranschen)?
Os tyske läkarkompis har skrivet falska läkarintyg för flickorna, så att O kan lura försäkringsbolag på pengar (vad kan det vara för sorts försäkring som enkelt hostar upp kontanter med ett tyskt läkarintyg som beslutsunderlag)?

Tror du exemlen ovan är överensstämmande med verkligheten?

Kungen svarar inte på konkreta och seriösa frågor.... det är ju upp till var och en att avgöra vad man vill svälja. Jag själv anser att det finns en hel del som är mycket svårtuggat.

Är det kanske så, att det bara är din nyfikenhet du vill ha tillfredställd och att du vill vara en i hatpöbelns gemenskap? Föräldrarna kommer inte att lida av smutskastning, de är döda. Flickorna kommer inte att känna tacksamhet, de är också döda, så vilka vill du gnugga salt i såren på. De efterlevande som antagligen sörjer och är tusenfalt mer berörda av tragedin än vad du är?

Ja, jag tror också att döda man sina barn, så är man inte frisk. Särskild inte när man planerar det.

Vi har spekulerat mycket kring föräldrarnas hälsa. Efter att detta med testamentet kommit fram, så faller för min del hypotesen med enbart förtvivlan och depression bort. Att sitter i lugn och ro och dricker kaffe hos grannar medan man undertecknar ett testament som ingår i planen kring en familicide - det tyder på något annat, tror jag. Hade det varit en depression hos båda föräldrar så hade det hela varit mycket mer impulsstyrd, tror jag. Och mer ordrik i avskedsbrevet.

Nej, detta tyder för mig på någon form av personlighetsstörning hos gm.
Personlighetsdrag, där man inte kan hantera motgång, eventuell kräkning, besvikelse. Att livet inte blir så som man har tänkt sig. Kunde familjen inte uppfyller de kraven som man hade? Kunde barnen upplever till de förväntningar man hade?

Ja, jag är hur nyfiken som helst!! Ja, jag vill veta så mycket som möjligt om vad som hände!! Jag är intresserad av att försöka förstå hur detta kunde hända. Nyfikenhet är väl inte motsats till empati?

Då och då dyker det upp skribenter som attackerar i stil med ditt inlägg. Är inte alla här av nyfikenhet. Vill inte du få större klarhet? Att media gräver är väl en vanliga kanal vi får info om brott genom?

Jag vill inte ingå i någon hatpöbel. Du tar verkligen i från tårna. 🙄😅 Jag vill inte smutskasta. Jag vill inte gnugga salt i några sår. Jag förstår att A och M inte kommer känna någon tacksamhet över att jag hänger på en Fb-tråd dag ut och dag in. De är ju döda.

Hur kunde du vrida till mitt inlägg så där?

Tror det är en viktig dimension.

Det är klart att det finns ett visst mått av nyfikenhet eller kanske rentav förundran. Detta är ett så väldigt ovanligt fall.

För min del handlar det också om en stor fascination över hur olika människor reagerat. Jag trodde aldrig att så många skulle nöja sig med förklaringen "de var förtvivlade på grund av sjuka barn", än mindre att man skulle ta på sig att försvara föräldrarna utifrån någon slags förståelse. Även om de allra flesta varit noga med att påpeka att man inte försvarar handlingarna så är det ändå många som gärna vill påpeka "tala inte illa om de döda" och liknande.

I min värld finns det inte att normala, fungerande människor blir så förtvivlade att de mördar sina barn. Den här familjens situation var inte ens unikt svår. Det är för mig närmast makalöst att man låter föräldrarns sjuka och själviska resonemang inte bara passera utan närmast fungera som absolution.