Citat:
Ursprungligen postat av
CrispyKreem
Nu är ju detta en repris, Söder har gjort exakt samma sak förut och det blev samma tjafs då också, utan att SD vare sig förlorade eller vann i opinionen. Av någon anledning låtsas alla inblandade som att det är första gången och att de aldrig hört något liknande i hela sina liv...
Tekniskt sett är det som Söder säger förstås helt sant, och i den bästa av världar skulle det vara oproblematiskt att säga sanningen. T ex att säga till Kakan Hermansson ”du är överviktig”. Det är neutralt påpekande som är helt sant, utan att innehålla några ord som är objektivt förolämpande. Men som vi vet skulle det bli ett jävla liv i flera veckor ändå. Det borde inte vara något kontroversiellt med bröstvårtor heller, men amerikaner vänder upp och ner på världen och kräver allas avgång om de visas på TV. Allt det här är jättekonstigt och irrationellt, men nu är det som det är, och måste man absolut peta i det kanske man kan vänta till efter valrörelsen?
Jag minns också mycket väl förra gången Björn Söder sa det där med judar och samer.
Aftonbladet följer i alla fall upp sin jätte-Björn-Söder-satsning från igår med en Björn-Söder-ledarkrönika av Anders Lindberg idag. Så förvånande, nej.
Men det känns som om Aftonbladet börjar tappa greppet om svenskarna och opinionen. Tänk hur det var när överdomare Oísin Cantwell höll upp sina rättvise-vågskålar inför svenska folket och förkunnade att attacken mot skolan i Trollhättan var ett terrordåd, men IKEA-attacken i Västerås var det inte. Sen dess har IKEA-attacken blivit fullkomlig ignorerad av MSM, men Trollhättan-attacken dyker fortfarande upp både nu och då.
Men det var på den tiden, för idag känns Aftonbladet ganska passé. Den som fortfarande känns relevant och läsvärd är Peter Kadhammar, som igår skrev en krönika om hur de politiska ungdomsförbunden i Sverige får ta emot både hot och hat och svarar med att gömma sig och göra sig så osynliga som möjligt.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/XwAgoE/hot-hat-och-radsla-ar-vardag-i-det-nya-sverige
Orsaken till denna rädsla som griper omkring sig är att SD har skrämt livet ur Sverige och de andra partierna med sina lögner, enligt Jan Guillou:
Citat:
Det största svek som de demokratiska partierna kan begå i den påbörjade valrörelsen är att med fingrarna i kors delta i den sverigedemokratiska svartmålningen. Lögner ska nämligen bekämpas, det är en huvuduppgift i politiken.
https://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/a/zLQmL1/sds-hatkampanj-mot-sverige-har-skramt-vettet-ur-politikerna
Men i Svenska Dagbladet säger Markus Uvell, när han intervjuas av Tove Lifvendahl, att stora delar av den svenska befolkningen känner en djup pessimism inför den samhällsutveckling som har drivits fram av en radikal styrande elit, som inte har brytt sig om gräsrötternas åsikter:
https://www.svd.se/markus-uvell-missnojet-i-sverige-ar-inte-bara-ett-sd-fenomen/i/senaste/om/ledare
Och Alice Teodorescu svarar att politikerna i åratal har ignorerat svenska folkets åsikter om invandringen, och trots att de försöker upprätthålla illusionen att allt är normalt kommer allt att vara annorlunda efter valet:
Citat:
Om tre månader kommer förvirringen i Sverige att vara stor. Valet som skulle ha handlat om klassiska höger-vänsterfrågor som välfärd, sysselsättning och vinster i välfärden blev, som kvinnan i reportaget konstaterar, en folkomröstning om invandringen. Det blir en dyrköpt läxa för de som trott att den förda politiken inte behöver förankras i opinionen. En baksmälla för de som år efter år inte velat acceptera gapet mellan den politiska visionen om allt öppnare gränser och den folkliga oviljan mot en sådan politik, ett förhållande som varit uppenbart för alla som tagit del av SOM-mätningarna, för att nämna ett exempel.
Onekligen har det offentliga samtalet ändrats en hel del, åtminstone i många av våra stora tidningar. Än har väl inte den förändringen nått public service.
Men allt som allt är det mycket som känns rätt hoppfullt inför valet. Allt fler svenskar tror helt enkelt inte längre på "Aftonbladet-etablissemangets" verklighetsbild.