Citat:
Ursprungligen postat av
notknapparen
Jag har också haft Ulricehamnsfallet i bakhuvudet när jag tänkt på hur lätt alla dömde den först gripne (han blev väl aldrig häktad, enbart gripen som jag minns det, men sedan HELT friad från misstankar). Jag har inget minne heller av att denne killes "hyresvärd" hade någon historik med BO, men kan minnas fel där. Jag fick för mig att han möjligen var på fel ställe vid fel tidpunkt. Helt klart kändes det ganska tungt för killen och allt "tråkigt trassel" som han svärtades ner av. Två döda inom någon vecka, misstänkt i bägge fallen (?). Helt friad.
I det fallet kan man väl prata om att det var "för mycket slump" runt honom för att det kunde vara möjligt att vara oskyldig. Men oskyldig var han.
Det finns som du säger på en liten ort en historia, som du kallar det, mellan olika personer på olika sätt. Och i det här fallet blir det ju lite extra "trångt" i Hjärsta med ex hit och dit och den täta kontakt folk har haft med varandra genom geocachingen. Vill absolut inte raljera med detta tragiska fall, men det påminner ju lite om ett avsnitt ur Morden i Midsomer.
Så, man kan ha det i åtanke när man dömer en person genom enbart ha de fakta vi får via media (torftigt och osäkert) och via fb (färgat, partiskt och overifierat).
Jag har stor förståelse för de personer som känner de olika personerna som figurerar i detta drama. Det är smärtsamt att se att någon person man känner bli mördad och sedan en till synes vanlig person bli misstänkt.
Jag tror dock inte på en lösning som pekar på "den man minst anar" som i Morden i Midsomer, utan tvärtom.
Du har rätt i att han aldrig häktades, utan han var påtänkt för häktning, men släpptes. Han var ju inte heller inne två ggr, så misstanken hann ju inte så långt.
Dock var det så att värdinnan han bodde hos hade ”ofrivilligt” hamnat som vittne till när hennes pojkväns polare sköt en bekant i någon droghandelsuppgörelse, där även pojkvännen syddes in. Eventuellt var pojkvännen rent av GM där. Sånt där sker ju annars mest i metropolen Borås... Grejen var den att den senare BO ansågs ha haft en finger med i spelet när pojkbännen syddes in — vad som exakt var problemet minns jag inte men man kan ju föreställa sig att flickvännen var lite ogint vittne och att avd.-chefen på socialkontoret (hur det nu var) hade starka åsikter i saken. Fanns ju inget som teoretiskt hindrade att den inlåste pojkvännen hade inspirerat flickvännen/värdinnan att inspirera den först gripne. Att grabben greps enkom för sin geografiska och temporala närhet och friluftsintressen förefaller orimligt att tänka sig. Det var han ju inte ensam om. Möjligen den ende som annonserade på fejan. Men polisen måste ju ha några andra kanaler än den. Tycker man.
Det visade ju sig dock att BO:s samhällsställning och inflytande inte var brottets anledning, bara dess tillfälle – då det gjorde det möjligt och nödvändigt för henne att motionera när få andra var i spåret. Lite som polischefen ett bollslag bort, som kanske hade blivit en överraskande hård match för missjö GM, hade han ställt sin håg något hundra meter i annat väderstreck och till något fastare former...
Vad man ändå kan säga om MiM så är det ju att dramaturgin i normalfallet kräver att den till sist skyldige inte är en fullkomlig främling för tittaren utan trots allt har introducerats tidigare i avsnittet. Annars blir man lite sur. ”Jaså det var pizzabudet i grannorten som vi aldrig hört talas om?” Detta fungerar dock inte som en absolut begränsning i verkligheten. Inte på tv heller dessvärre, men nästan. Ibland har det då ändå sin dramatiska logik som kontextuellt sanktionerat och som undantag vad gäller tittarförväntningarna, men inte alltid...
”Den man minst anar” (av de redan anade), har dock väldigt lite med verkligheten att göra, men desto mer med media, mediering och teater.