Citat:
Ursprungligen postat av
patrixx
Jag hoppas människor med förmåga att tänka själv, men inte sett anledning att fundera på detta kan inse hur orimligt ett sådant påstående är. En raket måste precis som en jetmotor ha en omgivande atmosfär att verka mot. Och precis som en jetmotor fungerar en raket främst genom att få gasen bakom farkosten att expandera vilket trycker den framåt. En jet-turbin komprimerar luften vilket får den att hettas upp och värmen får atmosfären bakom motorn att expandera. En raket hettar upp luften med sin förbränning. Och en raket har en "sweet spot" precis som ett jetplan där luftmotståndet är lågt men inte så lågt att motorn har för lite gas att arbeta med. Topphastigheten för ett flygplan kan vara dubbelt så hög högt upp jämfört med havsnivå.
Och jag kan tyvärr inte förklara raketekvationen eftersom den är pseudovetenskap som motbevisats av experimentella resultat.
Du har helt rätt att det måste finnas något att reagera mot men du letar i helt fel riktning.
Raketekvationerna är inte pseudovetenskap men de är ett "pseudomått".
De beskriver det som det är massan som kastas ut bakåt som ger kraften och det har du insett är helt orimligt. Det har du 100% rätt i.
Endast de molekyler som rör sig framåt i raketens önskade färdriktning kan ju överföra sitt moment till raketen och knuffa den i rätt riktning.
Vad som händer i en dysa är rätt jobbigt att diskutera men vi kan bygga en mycket enklare raketmodell som fungerar (fast inte lika effektivt).
Vi bygger en cylinder och låter den upphättade gasen strömma ut genom ett långt rör. Nu kan molekylerna som far ut genom röret omöjligt kollidera med raketen och driva den framåt.
Det som driver en sådan raket är molekylerna som kolliderar mot motorns framvägg och överför sitt moment.
När man hettar upp gasen inne i motorn så far molekylerna runt i alla möjliga riktningar. I genomsnitt lika mycket i alla riktningar. De molekyler som träffar framväggen (snett eller rakt) på ger raketen ett moment framåt.
De som träffar bakväggen ger den ett moment bakåt.
Genom att det är ett litet hål i bakväggen så blir det något färre molekyler som träffar bakväggen eftersom de smiter ut genom hålet.
De molekyler som bromsar raketen genom att studsa mot bakvägten och bromsar den är inget större problem. De förlorar förstås en del energi genom att rörelseenergi förvandlas till värme men i övrigt så studsar de och far iväg framåt och får en ny chans att studsa mot framväggen.
Förr eller senare far alla molekylerna ut genom det lilla hålet bakåt.
Så visst är ekvationerna "nonsens" ur strikt mekanisk synvinkel.
De ger dock ett exakt resultat för både moment och rörelseenergi eftersom de räknar på en perfekt spegling av de "verkliga" fysiska krafterna.
På samma sätt är det förstås nonsens att en sådan raket skulle få sitt moment framåt genom att "ta spjärn" mot atmosfären här på jorden. Molekylerna som far ut bakåt kolliderar med luftens molekyler och skickar iväg dessa i motsatt riktning mot raketen. Vad skulle det ge för effekt på raketen?