Citat:
Jag brukar ibland fundera på en sak:
Eftersom vi alla i 32 år fingranskat varenda känd millimeter av Palmeutredningen vet vi en enorm massa saker om vad ett gäng namngivna poliser gjorde var, när och hur. Och så grubblar vi oss gråa över om de medvetet eller omedvetet begick misstag utan att någonsin komma fram till något begripligt svar.
Nu till min poäng - vad skulle vi upptäcka om vi alla lika ingående granskade någon eller några andra mordutredningar? Skulle det även där förekomma oförklarliga klantigheter? Och vad skulle vi dra för slutsatser av det i så fall?
Det kan alltså vara så enkelt att svensk polis 1986 inte var bättre än så här. De många misstagen var kanske det normala sättet att bedriva mordutredningar. Oförmågan att finna mordkulorna, den begränsade avspärrningen, det fruktansvärt sena rikslarmet, polisernas ovilja att springa efter mördaren, Dahlsgaards märkliga agerande, sjabblet i sambandscentralen, oförmågan att svara på LL:s larmsamtal mm.
Jag tillhör ju inte dem som varit särskilt imponerade när Ölvebro, Krusell, Almblad, Helin, Björk, Lindström osv uttalat sig om mordet. Istället undrar man stillsamt från vilken skyddad verkstad de letats fram (för att nu överdriva i syfte att vara tydlig).
De flesta av dem har för mig framstått som obegåvade, prestigefyllda och tvärsäkra när de borde vara begåvade, öppensinnade och lyssnande.
Och när poliserna efter några minuter fick veta att det var Palme som var mördad så gick precis varenda säkring överallt och alla bara yrade omkring och gjorde misstag på misstag.
De enda som framstår som lite kyliga var de som var satta att styra landet. Jag anar Ingvar C:s hand över mycket som skedde på mordnatten och första dygnet.
Jag tror alltså att IC beordrade Säpochefen till polisens sambandscentral för att där så fort som möjligt säkra utredningen. Inga obehagliga överraskningar. IC skulle ha kontroll över allt in i minsta detalj. Säpo skickade LC till Sabb och LC rapporterade om problemet Rimborn som då snabbt hanterades.
Förnekandet av Rimborns uppgifter, rikslarmet som ändrades, tillsättandet av HH och - när den värsta krutröken lagt sig - inriktningen på den ofarlige ensamme galningen.
Mitt intryck är att IC inte endast ville detaljstyra för att detaljstyra utan för att han i grunden var skräckslagen över det inträffade. Han kastades in som statsminister i den värsta situation landet upplevt. Nu gällde det att med blixtens hastighet säkra landet och se till att alla viktiga personer, inklusive IC själv, skyddades dygnet runt.
Och att inga som helst obehagliga överraskningar dök upp. Palmeutredningen var alltså, det är mitt intryck, från första timmen inte en vanlig mordutredning utan ett regisserat skådespel i avsikt att snarast avvecklas ungefär som när man lägger en obehaglig statlig utredning längst ner i en byrålåda.
Tyvärr för IC och hans entourage - som med säkerhet kontrollerade nyhetsförmedlingen om mordet i början - infann sig snabbt en massa folk med massor av kritiska frågor. Lars Borgnäs gjorde ett fantastiskt jobb men behandlades som en vettvilling. Vi minns alla utfrågningen där Borgnäs tappade behärskningen. Det var rätt att tappa behärskningen. Åklagarna o Ölvebro stod faktiskt och sa att de inte mindes hur det förhöll sig med helt centrala delar av utredningen. De ljög naturligtvis och det såg Borgnäs och alla intelligenta tittare.
Det hjälpte inte ett dugg att HH svamlade om PKK, att UK lade allt i viloläge, att Ölvebro jagade en knarkare, att Helin&Co hittade på att LP sett mördaren, att Dahlsten viftade bort alla WT-män, att Åsgård försökte se trovärdig ut när han hittade på att GM agerade ensam, att Guillou, Kanger m fl hamrade på om den ensamme GM etc.
Tvärtom framstod polisledningen och själva den socialdemokratiska staten som alltmer förljugen. Storyn höll inte. Folk trodde inte på dem, ja förutom den oinformerade allmänheten då som i alla år litat på fantasin CP.
Men polisledningen/staten pumpade på och kallade Ulla S "baglady", hittade på nån falsk historia om tipsaren på Kungsgatan, raderade Dallas farliga berättelse, babblade om bandyklubbor för att förlöjliga alla seriösa vittnen som sett WT-män, städade undan polisspåret med en handfull usla förhör osv.
Och det tunga järnlocket ligger fortfarande kvar. Självklart ska vi inte få veta sanningen.
Tyvärr för mörkläggarna så avslöjades TN:s falska spel och Ölvebros inkompetens. Och nu har duktiga människor här i tråden även funnit att SE-utspelet från Filter bara är dumheter.
Om vi undantar Borgnäs/Bresky, UG och några till så har ju faktiskt svensk media totalt abdikerat i frågan om Palmemordet. Det görs under 32 års tid nästan inte en enda seriös granskning med fokus på fakta. Vad har exempelvis TV3:s clowner pysslat med i alla år? Hur är det ens möjligt att någon tänkande människa i en enda sekund lyssnar på någonting som Fylking säger om Palmemordet?
Det hela framstår från början till slut som en fars. Därför är det befriande att läsa och skriva i den här tråden där insatta människor gör kompetenta analyser.
Eftersom vi alla i 32 år fingranskat varenda känd millimeter av Palmeutredningen vet vi en enorm massa saker om vad ett gäng namngivna poliser gjorde var, när och hur. Och så grubblar vi oss gråa över om de medvetet eller omedvetet begick misstag utan att någonsin komma fram till något begripligt svar.
Nu till min poäng - vad skulle vi upptäcka om vi alla lika ingående granskade någon eller några andra mordutredningar? Skulle det även där förekomma oförklarliga klantigheter? Och vad skulle vi dra för slutsatser av det i så fall?
Det kan alltså vara så enkelt att svensk polis 1986 inte var bättre än så här. De många misstagen var kanske det normala sättet att bedriva mordutredningar. Oförmågan att finna mordkulorna, den begränsade avspärrningen, det fruktansvärt sena rikslarmet, polisernas ovilja att springa efter mördaren, Dahlsgaards märkliga agerande, sjabblet i sambandscentralen, oförmågan att svara på LL:s larmsamtal mm.
Jag tillhör ju inte dem som varit särskilt imponerade när Ölvebro, Krusell, Almblad, Helin, Björk, Lindström osv uttalat sig om mordet. Istället undrar man stillsamt från vilken skyddad verkstad de letats fram (för att nu överdriva i syfte att vara tydlig).
De flesta av dem har för mig framstått som obegåvade, prestigefyllda och tvärsäkra när de borde vara begåvade, öppensinnade och lyssnande.
Och när poliserna efter några minuter fick veta att det var Palme som var mördad så gick precis varenda säkring överallt och alla bara yrade omkring och gjorde misstag på misstag.
De enda som framstår som lite kyliga var de som var satta att styra landet. Jag anar Ingvar C:s hand över mycket som skedde på mordnatten och första dygnet.
Jag tror alltså att IC beordrade Säpochefen till polisens sambandscentral för att där så fort som möjligt säkra utredningen. Inga obehagliga överraskningar. IC skulle ha kontroll över allt in i minsta detalj. Säpo skickade LC till Sabb och LC rapporterade om problemet Rimborn som då snabbt hanterades.
Förnekandet av Rimborns uppgifter, rikslarmet som ändrades, tillsättandet av HH och - när den värsta krutröken lagt sig - inriktningen på den ofarlige ensamme galningen.
Mitt intryck är att IC inte endast ville detaljstyra för att detaljstyra utan för att han i grunden var skräckslagen över det inträffade. Han kastades in som statsminister i den värsta situation landet upplevt. Nu gällde det att med blixtens hastighet säkra landet och se till att alla viktiga personer, inklusive IC själv, skyddades dygnet runt.
Och att inga som helst obehagliga överraskningar dök upp. Palmeutredningen var alltså, det är mitt intryck, från första timmen inte en vanlig mordutredning utan ett regisserat skådespel i avsikt att snarast avvecklas ungefär som när man lägger en obehaglig statlig utredning längst ner i en byrålåda.
Tyvärr för IC och hans entourage - som med säkerhet kontrollerade nyhetsförmedlingen om mordet i början - infann sig snabbt en massa folk med massor av kritiska frågor. Lars Borgnäs gjorde ett fantastiskt jobb men behandlades som en vettvilling. Vi minns alla utfrågningen där Borgnäs tappade behärskningen. Det var rätt att tappa behärskningen. Åklagarna o Ölvebro stod faktiskt och sa att de inte mindes hur det förhöll sig med helt centrala delar av utredningen. De ljög naturligtvis och det såg Borgnäs och alla intelligenta tittare.
Det hjälpte inte ett dugg att HH svamlade om PKK, att UK lade allt i viloläge, att Ölvebro jagade en knarkare, att Helin&Co hittade på att LP sett mördaren, att Dahlsten viftade bort alla WT-män, att Åsgård försökte se trovärdig ut när han hittade på att GM agerade ensam, att Guillou, Kanger m fl hamrade på om den ensamme GM etc.
Tvärtom framstod polisledningen och själva den socialdemokratiska staten som alltmer förljugen. Storyn höll inte. Folk trodde inte på dem, ja förutom den oinformerade allmänheten då som i alla år litat på fantasin CP.
Men polisledningen/staten pumpade på och kallade Ulla S "baglady", hittade på nån falsk historia om tipsaren på Kungsgatan, raderade Dallas farliga berättelse, babblade om bandyklubbor för att förlöjliga alla seriösa vittnen som sett WT-män, städade undan polisspåret med en handfull usla förhör osv.
Och det tunga järnlocket ligger fortfarande kvar. Självklart ska vi inte få veta sanningen.
Tyvärr för mörkläggarna så avslöjades TN:s falska spel och Ölvebros inkompetens. Och nu har duktiga människor här i tråden även funnit att SE-utspelet från Filter bara är dumheter.
Om vi undantar Borgnäs/Bresky, UG och några till så har ju faktiskt svensk media totalt abdikerat i frågan om Palmemordet. Det görs under 32 års tid nästan inte en enda seriös granskning med fokus på fakta. Vad har exempelvis TV3:s clowner pysslat med i alla år? Hur är det ens möjligt att någon tänkande människa i en enda sekund lyssnar på någonting som Fylking säger om Palmemordet?
Det hela framstår från början till slut som en fars. Därför är det befriande att läsa och skriva i den här tråden där insatta människor gör kompetenta analyser.
Det ligger i människans natur att hitta mönster ,där inget mönster finns. Vad som finns är kaos och inkompetens, och beslut baserat på farhågor-ej kunskap, och ansvarstagande för Sverige. Det sistnämnda kan nog förklara b.la IC:S agerande. Så långt håller jag med dig. Men jag tycker inte att det kan förklara allt.:
a)Ett bra exempel på detta är SBC:s agerande under mordnatten. Jag ids inte här och nu referera till "Inuti labyrinten" men boken smular sönder argumentet att allt bara är inkompetens. Se också mitt inlägg (FB) Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986
b) Den omfattande mörkläggningsoperation efteråt
Den mest systematiska genomången av detta finns inte i denna tråden utan här:http://palmemordet.forum24.se/palmemordet-about61.html
Naturligtvis kan man inte ta Bobos inlägg för givna-många menar ju att även han driver en agenda här, men här finns ändå en omfattande genomgång som jag inte sett nån annanstans
__________________
Senast redigerad av bartram 2018-05-31 kl. 10:08.
Senast redigerad av bartram 2018-05-31 kl. 10:08.
Det enda jag ber dig radera ur ditt vokabulär är att jag skulle ha påstått att SD var skyldiga till mordet. Eftersom både du och jag vet att SD bildades 1988 så är ju det rent fysiskt omöjligt. Jag har alltså aldrig påstått det. Däremot irriterade jag mig en gång på inlägg i tråden som jag uppfattade bar SD-prägel.