Citat:
Ursprungligen postat av
gretagris123
Hej, jag har en väninna som nu berättat för mig att hon gillar att bli slagen av sin man, ingen annan såklart men liksom att hon tycker om när just han slår henne, inte på ett sexuellt sätt eller i sexuella, sammanhang, då hon inte känner någon sexuell njutning av det, utan bara ändå. Typ när han blir arg på henne o.s.v... Jag blev tidigare misshandlad av min man och då jag inte klandrade honom, så kan jag ändå inte säga att jag gillade det! Tyckte detta kändes väldigt udda, någon som förstår varför hon tycker om det eller någon som känt samma sak och har egen erfarenhet (egen eller från vänner)? Hon sa att hon gillade sättet hon kände sig så undergiven på, att han bestämde helt över henne och att han vågade kontrollera henne, även att hans ilska i situationen verkligen bidrog och gjorde det hela väldigt intensivt. Men just att hon gillade sättet han fick henne att känna som om hon var helt värdelös och inte betydde nånting...? Men att han förövrigt är så gullig och får henne att känna sig så älskad och som hon förtjänar hela världen, vilket hon själv alltid också tycker då hon har väldigt högt självförtroende. Men att i de stunderna han slår henne kan få henne att känna sig smutsig och som om hon verkligen gjort något fel och att hon är en dålig människa. Tycker hela scenariot är riktigt konstigt men hon verkade helt chill med det här, pratade om det som om det inte vore konstigt alls!
Tankar?
Finns många som tänder på att bli slagna och dominerade - googla BDSM. Det som är en aning ovanligt är att man vågar lucka upp gränserna såpass att det inte verkar finnas några, baserat utifrån vad du berättar. Ofta är BDSM något man har inom en begränsad session där man tydligt bestämt vad man ska göra och inte, men många vill gå längre beträffande tiden (24/7 betyder att dominansförhållandet gäller hela tiden snarare än endast under sessioner) och gränserna (TPE (Total Power Exchange) betyder att man inte har gränser). "Consensual non-consent" brukar användas för att beskriva om man tänder på och accepterar det faktum att något faktiskt INTE riktigt sker i samtycke. Att tända på att bli tvingad, med andra ord. Att tända på consentual non-consent är inte direkt ovanligt och MÅSTE inte innebära att relationen måste avfärdas som dysfunktionell, även om det förstås också KAN vara så.