2018-05-17, 18:49
  #1
Medlem
Den här diskussionen mellan Jordan Peterson och Camille Paglia fick mig att fantisera kring hur jag skulle vilja att livet var med utgångspunkt i samspelet och uppdelningen av manligt och kvinnligt. Camille berättar om hur hon upplevde den uppdelningen som liten, att kvinnor till stor del spenderade sin tid med andra kvinnor och hade sina sysslor och hierarkier och sin gruppdynamik och män spenderade tid med andra män och de två grupperna var rätt så åtskilda. Se klippet så förstår ni bättre än genom min återgivelse:
https://www.youtube.com/watch?v=9euZXgyYixs

Jag skulle önska en återgång till mer traditionella och biologiskt förankrade könsroller men samtidigt ha kvar friheten av de uppluckrade gränserna så att könet inte ses som viktigare än individualiteten. Men när jag säger återgång så menar jag en återgång tlll det som Camille talar om, inte en återgång till den "traditionella" kärnfamiljen med en man som överhuvud och en kvinna som underordnad. I mannens ögon, för att generalisera, och utifrån en manlig hierarki, är kanske kvinnan svag och har låg status. Hon har inte egenskaper som man associerar med hög status i en manlig herarki. Men manliga hierarkier är inte objektiva mätinstrument av människors värde, de mäter bara något som har med hierarkin att göra (status) och kvinnor har en annan typ av samspel.

Det kanske var när människor började dela upp sig i den lilla kärnfamiljen som problemen som kommer av att manliga och kvinnliga typer av hierarkier/samspel blandas ihop först började?

I alla fall så pratar många om en återgång till den traditionella kärnfamiljen och traditionella könsroller och för mig är det en deprimerande dystopi. Jag vill inte leva med en man, jag vill leva jäms med män bland kvinnor som förstår mig. Min utopi skulle vara en blandning av det på riktigt traditionella och den moderna individualismen. Ett liv i grupp (fast i min fantasi hade man levt så sen barndomen med människor man känner, det kommer nog aldrig hända att jag frivilligt skulle slå ihop mitt liv med nån grupp med människor), med biologiskt grundade roller utan att individer för den sakens skull skulle hållas tillbaka utan anledning. Jag tänker mig en tillvaro i en stor skotsk gammal borg (typ Outlander) fast med internet och bilar och med massor av män runt i kring men också mycket kvinnor att dela sina sysslor med medans man pratar, sjunger och skrattar som Camille berättade om (det är en fantasi så jag kan fantisera att folk är rätt lyckliga). Jag är nog rätt bra lämpad till typiskt kvinnliga sysslor men som sagt, i så fall i grupp.

Hur skulle eran utopi se ut?
Citera
2018-05-17, 19:09
  #2
Medlem
Mja.

Egentligen ser min utopi ut som feministernas, eller i varje fall samma som feministerna påstår att deras utopi ser ut.

Att alla oavsett identitet i största möjliga grad ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter.
Skillnaden mellan mig och feminister är att jag anser att män och kvinnor i princip redan har samma rättigheter och möjligheter med undantag för de områden där det kvoteras till kvinnors fördel, där kraven för män är högre än för kvinnor eller där män rent ut sagt diskrimineras för att kompensera för en närmast vidskeplig föreställning om ett häckande förtryck mot kvinnor som inte en enda feminist kan producera ett endaste bevis för.

Jag kan dock producera antalet bevis för att det faktiskt förekommer diskriminering av män, ibland för att gynna kvinnor men ibland bara för att missgynna män.

Fundera över svenska filminstitutets senaste sexistiska utspel.
Citera
2018-05-17, 19:17
  #3
Medlem
Riddarhusets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Emmy.Ha
Den här diskussionen mellan Jordan Peterson och Camille Paglia fick mig att fantisera kring hur jag skulle vilja att livet var med utgångspunkt i samspelet och uppdelningen av manligt och kvinnligt. Camille berättar om hur hon upplevde den uppdelningen som liten, att kvinnor till stor del spenderade sin tid med andra kvinnor och hade sina sysslor och hierarkier och sin gruppdynamik och män spenderade tid med andra män och de två grupperna var rätt så åtskilda. Se klippet så förstår ni bättre än genom min återgivelse:
https://www.youtube.com/watch?v=9euZXgyYixs

Jag skulle önska en återgång till mer traditionella och biologiskt förankrade könsroller men samtidigt ha kvar friheten av de uppluckrade gränserna så att könet inte ses som viktigare än individualiteten. Men när jag säger återgång så menar jag en återgång tlll det som Camille talar om, inte en återgång till den "traditionella" kärnfamiljen med en man som överhuvud och en kvinna som underordnad. I mannens ögon, för att generalisera, och utifrån en manlig hierarki, är kanske kvinnan svag och har låg status. Hon har inte egenskaper som man associerar med hög status i en manlig herarki. Men manliga hierarkier är inte objektiva mätinstrument av människors värde, de mäter bara något som har med hierarkin att göra (status) och kvinnor har en annan typ av samspel.

Det kanske var när människor började dela upp sig i den lilla kärnfamiljen som problemen som kommer av att manliga och kvinnliga typer av hierarkier/samspel blandas ihop först började?

I alla fall så pratar många om en återgång till den traditionella kärnfamiljen och traditionella könsroller och för mig är det en deprimerande dystopi. Jag vill inte leva med en man, jag vill leva jäms med män bland kvinnor som förstår mig. Min utopi skulle vara en blandning av det på riktigt traditionella och den moderna individualismen. Ett liv i grupp (fast i min fantasi hade man levt så sen barndomen med människor man känner, det kommer nog aldrig hända att jag frivilligt skulle slå ihop mitt liv med nån grupp med människor), med biologiskt grundade roller utan att individer för den sakens skull skulle hållas tillbaka utan anledning. Jag tänker mig en tillvaro i en stor skotsk gammal borg (typ Outlander) fast med internet och bilar och med massor av män runt i kring men också mycket kvinnor att dela sina sysslor med medans man pratar, sjunger och skrattar som Camille berättade om (det är en fantasi så jag kan fantisera att folk är rätt lyckliga). Jag är nog rätt bra lämpad till typiskt kvinnliga sysslor men som sagt, i så fall i grupp.

Hur skulle eran utopi se ut?
Att man bortser från genuspefspektivet överhuvudtaget där det inte är ett absolut krav; föda, dia mm.
Och om kvinnor trivs bättre med kvinnor ibland är det bara att strunta i och inte ens reagera på.
Om kvinnor stannar hemma med barnen behöver man ej heller bry sig om. De får göra vad de vill. Min utopi är då att de verkligen KAN göra det de vill och att de inte blir styrda av fördomar.
Citera
2018-05-17, 19:20
  #4
Medlem
Riddarhusets avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Emmy.Ha
Den här diskussionen mellan Jordan Peterson och Camille Paglia fick mig att fantisera kring hur jag skulle vilja att livet var med utgångspunkt i samspelet och uppdelningen av manligt och kvinnligt. Camille berättar om hur hon upplevde den uppdelningen som liten, att kvinnor till stor del spenderade sin tid med andra kvinnor och hade sina sysslor och hierarkier och sin gruppdynamik och män spenderade tid med andra män och de två grupperna var rätt så åtskilda. Se klippet så förstår ni bättre än genom min återgivelse:
https://www.youtube.com/watch?v=9euZXgyYixs

Jag skulle önska en återgång till mer traditionella och biologiskt förankrade könsroller men samtidigt ha kvar friheten av de uppluckrade gränserna så att könet inte ses som viktigare än individualiteten. Men när jag säger återgång så menar jag en återgång tlll det som Camille talar om, inte en återgång till den "traditionella" kärnfamiljen med en man som överhuvud och en kvinna som underordnad. I mannens ögon, för att generalisera, och utifrån en manlig hierarki, är kanske kvinnan svag och har låg status. Hon har inte egenskaper som man associerar med hög status i en manlig herarki. Men manliga hierarkier är inte objektiva mätinstrument av människors värde, de mäter bara något som har med hierarkin att göra (status) och kvinnor har en annan typ av samspel.

Det kanske var när människor började dela upp sig i den lilla kärnfamiljen som problemen som kommer av att manliga och kvinnliga typer av hierarkier/samspel blandas ihop först började?

I alla fall så pratar många om en återgång till den traditionella kärnfamiljen och traditionella könsroller och för mig är det en deprimerande dystopi. Jag vill inte leva med en man, jag vill leva jäms med män bland kvinnor som förstår mig. Min utopi skulle vara en blandning av det på riktigt traditionella och den moderna individualismen. Ett liv i grupp (fast i min fantasi hade man levt så sen barndomen med människor man känner, det kommer nog aldrig hända att jag frivilligt skulle slå ihop mitt liv med nån grupp med människor), med biologiskt grundade roller utan att individer för den sakens skull skulle hållas tillbaka utan anledning. Jag tänker mig en tillvaro i en stor skotsk gammal borg (typ Outlander) fast med internet och bilar och med massor av män runt i kring men också mycket kvinnor att dela sina sysslor med medans man pratar, sjunger och skrattar som Camille berättade om (det är en fantasi så jag kan fantisera att folk är rätt lyckliga). Jag är nog rätt bra lämpad till typiskt kvinnliga sysslor men som sagt, i så fall i grupp.

Hur skulle eran utopi se ut?
Att man bortser från genuspefspektivet överhuvudtaget där det inte är ett absolut krav; föda, dia, spermieproduktion mm
Och om kvinnor trivs bättre med kvinnor ibland är det bara att strunta i och inte ens reagera på.
Om kvinnor stannar hemma med barnen behöver man ej heller bry sig om. De får göra vad de vill. Min utopi är då att de verkligen KAN göra det de vill och att de inte blir styrda av förutfattade meningar.
Och det gäller båda könen.
Citera
2018-05-17, 19:23
  #5
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av oLf
Fundera över svenska filminstitutets senaste sexistiska utspel.
Det finns redan en tråd för funderingar över det och det finns hundratals kanske tusentals trådar om feministiska orättvisor mot män.
Citera
2018-05-17, 19:59
  #6
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Emmy.Ha
Det finns redan en tråd för funderingar över det och det finns hundratals kanske tusentals trådar om feministiska orättvisor mot män.

Vad bra. Då vore det bättre om du svarde på huvuddelen av inlägget istället. Om du ville undvika redundans.
Citera
2018-05-17, 20:10
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av oLf
Vad bra. Då vore det bättre om du svarde på huvuddelen av inlägget istället. Om du ville undvika redundans.
Resten av inlägget läste jag som "feministiska orättvisor mot män" utöver att din utopi är rätt nära verkligheten bara feminister lade ner?
Citera
2018-05-17, 20:21
  #8
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Emmy.Ha
Den här diskussionen mellan Jordan Peterson och Camille Paglia fick mig att fantisera kring hur jag skulle vilja att livet var med utgångspunkt i samspelet och uppdelningen av manligt och kvinnligt. Camille berättar om hur hon upplevde den uppdelningen som liten, att kvinnor till stor del spenderade sin tid med andra kvinnor och hade sina sysslor och hierarkier och sin gruppdynamik och män spenderade tid med andra män och de två grupperna var rätt så åtskilda. Se klippet så förstår ni bättre än genom min återgivelse:
https://www.youtube.com/watch?v=9euZXgyYixs

Jag skulle önska en återgång till mer traditionella och biologiskt förankrade könsroller men samtidigt ha kvar friheten av de uppluckrade gränserna så att könet inte ses som viktigare än individualiteten. Men när jag säger återgång så menar jag en återgång tlll det som Camille talar om, inte en återgång till den "traditionella" kärnfamiljen med en man som överhuvud och en kvinna som underordnad. I mannens ögon, för att generalisera, och utifrån en manlig hierarki, är kanske kvinnan svag och har låg status. Hon har inte egenskaper som man associerar med hög status i en manlig herarki. Men manliga hierarkier är inte objektiva mätinstrument av människors värde, de mäter bara något som har med hierarkin att göra (status) och kvinnor har en annan typ av samspel.

Det kanske var när människor började dela upp sig i den lilla kärnfamiljen som problemen som kommer av att manliga och kvinnliga typer av hierarkier/samspel blandas ihop först började?

I alla fall så pratar många om en återgång till den traditionella kärnfamiljen och traditionella könsroller och för mig är det en deprimerande dystopi. Jag vill inte leva med en man, jag vill leva jäms med män bland kvinnor som förstår mig. Min utopi skulle vara en blandning av det på riktigt traditionella och den moderna individualismen. Ett liv i grupp (fast i min fantasi hade man levt så sen barndomen med människor man känner, det kommer nog aldrig hända att jag frivilligt skulle slå ihop mitt liv med nån grupp med människor), med biologiskt grundade roller utan att individer för den sakens skull skulle hållas tillbaka utan anledning. Jag tänker mig en tillvaro i en stor skotsk gammal borg (typ Outlander) fast med internet och bilar och med massor av män runt i kring men också mycket kvinnor att dela sina sysslor med medans man pratar, sjunger och skrattar som Camille berättade om (det är en fantasi så jag kan fantisera att folk är rätt lyckliga). Jag är nog rätt bra lämpad till typiskt kvinnliga sysslor men som sagt, i så fall i grupp.

Hur skulle eran utopi se ut?

Du sitter och underminerar hela kvinnan i historien. Tror knappast att kvinnan i medeltiden ser sig som låg status. Här i Kina har man kärnfamiljen och kvinnan är den som tar hand om familjen. Men ingen anser att de har en låg status. Så i min utopi så lever vi i en värld där var och en kan leva sina egna liv som man vill utan att ni feminister ser ner på andra.
Citera
2018-05-17, 20:37
  #9
Medlem
En utopi kan omöjligt vara en utopi, ens i teorin, för någon större grupp.

För mej är det bästa samhället det som kräver minst av dej och tillåter mest. Låt individen fatta sina beslut, utan ångerrätt, och inte har olika regler för olika individer, eller grupper därav. Med ett minimalt socialt och kulturellt tryck. Mindre lagar och regler är större dess invers.

Precis tvärt mot socialismens/
feminismens detaljstyrning av alla aspekter på samhället, med skruvad maktanalys och ständiga grupp genomsnittsjämförelser. Som inte ens inser att kritik av normkritik är normkritisk för stunden.
Citera
2018-05-17, 20:42
  #10
Medlem
Antifeministers utopi ser ut som Afrika lol.
Citera
2018-05-17, 20:43
  #11
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av mickes418
Du sitter och underminerar hela kvinnan i historien. Tror knappast att kvinnan i medeltiden ser sig som låg status. Här i Kina har man kärnfamiljen och kvinnan är den som tar hand om familjen. Men ingen anser att de har en låg status. Så i min utopi så lever vi i en värld där var och en kan leva sina egna liv som man vill utan att ni feminister ser ner på andra.
Mannen har setts som ledare i kärnfamiljen, familjens överhuvud. Det är vad jag menar när jag pratar om status. Kvinnan har ju inte ens varit myndig. Är det verkligen bara i mitt huvud säger du?

Här är ett citat från användaren dingdingvärld i tråden "Män: Hur påverkar feminism er syn på kvinnor? "Ingen som ser/.../ hur kvinnor genom sin kamp och ansvarstagande höjt sig till mannens jämlikar och förtjänat din respekt?"

"Höjt sig till mannens jämlikar", förstår du? "Förtjänat din respekt"

Men min poäng är att det kanske bara är en naturlig konsekvens av olika gruppdynamiker och förhållningssätt hos män och kvinnor. Om en man och en kvinna lever tillsammans så blandas det ofrånkomligen ihop, men om män och kvinnor lever tillsammans som grupper bredvid varandra kanske de kan få ha sina egna respektive system ostörda på ett annat sätt, var tanken.
Citera
2018-05-17, 20:49
  #12
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Statistenidittliv
Antifeministers utopi ser ut som Afrika lol.
Hur skulle din utopi se ut då?
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in