Salongsberusad en tisdag på ett hotell i Malmö. Apropå alkis…
(tyskköpta öl, 1,94 kronor styck......)
Som alltid så hänger jag med min kompis youtube efter några öl. Jag och Totti. Börjar nästan bli tjatigt, vet inte hur många gånger jag sett alla klackar, passningar, lobben mot Inter och allt det där. Och så derbyt, selfie-derbyt. De Rossi passerade intill Totti när han grejar med telefonen. Intill men inte inzoomad. Aldrig i fokus, alltid i skuggan. Story of his life, typ. Samtidigt en historia om många tidigare romanisti. Trogna, under många perioder bättre än laget men på grund av lojaliteten aldrig erkänt världsklassbra, en tom hylla där pokaler borde stå. Min husgud Giannini är av samma skrot och korn. Nåt cupguld, men inget ligaguld. Vi får aldrig reda på hur det sett ut om Giannini, De Rossi och alla dom där spelat i nåt vinnarlag istället. Tack och lov. Kan jag tycka, men tycker dom det efteråt??
I samma stund Totti la av så blev De Rossi den i de fem stora ligorna som längst tillhört en och samma klubb. Näst mest matcher i Romas historia, fjärde mest landskamper, ändå behandlas han som en parentes. Bara att kolla in på svenskafans så ser alla svenskspråkiga, men vare sig här inne eller i Rom får han det han förtjänar. Supportrar kacklar rytmiskt, halvpopulistiskt och utan tanke på kompromiss att man är emot calcio moderno och alla jävla klubbyten. Nästa andetag säger samma supportrar att 34-åriga De Rossi är för gammal.
Di Bartolomei fightades för att vara kvar i Roma. Hamnade efter omvägar sittandes på sin altan utanför Salerno. Skickade sonen Luca till skolan. Han var besviken på Roma, att han inte fick vara med längre, led att depressioner tomrummet efter fotbollen skapar. Med en plånbok med kort på Curva Sud riktade han pipan mot hjärtat och tryckte av avtryckaren. 10 år efter Europacupfinalen som förlorades mot Liverpool i Rom. Vackert, tragiskt, men kanske manar det till eftertanke?
Om vi värnar lojala spelare när dom är bra, vem backar dom när dom blir äldre? När dom inte längre ”duger”? Eller lämnar vi dom då själva med alla uteblivna framgångar?
(tyskköpta öl, 1,94 kronor styck......)Som alltid så hänger jag med min kompis youtube efter några öl. Jag och Totti. Börjar nästan bli tjatigt, vet inte hur många gånger jag sett alla klackar, passningar, lobben mot Inter och allt det där. Och så derbyt, selfie-derbyt. De Rossi passerade intill Totti när han grejar med telefonen. Intill men inte inzoomad. Aldrig i fokus, alltid i skuggan. Story of his life, typ. Samtidigt en historia om många tidigare romanisti. Trogna, under många perioder bättre än laget men på grund av lojaliteten aldrig erkänt världsklassbra, en tom hylla där pokaler borde stå. Min husgud Giannini är av samma skrot och korn. Nåt cupguld, men inget ligaguld. Vi får aldrig reda på hur det sett ut om Giannini, De Rossi och alla dom där spelat i nåt vinnarlag istället. Tack och lov. Kan jag tycka, men tycker dom det efteråt??
I samma stund Totti la av så blev De Rossi den i de fem stora ligorna som längst tillhört en och samma klubb. Näst mest matcher i Romas historia, fjärde mest landskamper, ändå behandlas han som en parentes. Bara att kolla in på svenskafans så ser alla svenskspråkiga, men vare sig här inne eller i Rom får han det han förtjänar. Supportrar kacklar rytmiskt, halvpopulistiskt och utan tanke på kompromiss att man är emot calcio moderno och alla jävla klubbyten. Nästa andetag säger samma supportrar att 34-åriga De Rossi är för gammal.
Di Bartolomei fightades för att vara kvar i Roma. Hamnade efter omvägar sittandes på sin altan utanför Salerno. Skickade sonen Luca till skolan. Han var besviken på Roma, att han inte fick vara med längre, led att depressioner tomrummet efter fotbollen skapar. Med en plånbok med kort på Curva Sud riktade han pipan mot hjärtat och tryckte av avtryckaren. 10 år efter Europacupfinalen som förlorades mot Liverpool i Rom. Vackert, tragiskt, men kanske manar det till eftertanke?
Om vi värnar lojala spelare när dom är bra, vem backar dom när dom blir äldre? När dom inte längre ”duger”? Eller lämnar vi dom då själva med alla uteblivna framgångar?
Citat:
Salongsberusad en tisdag på ett hotell i Malmö. Apropå alkis… (tyskköpta öl, 1,94 kronor styck......)
Som alltid så hänger jag med min kompis youtube efter några öl. Jag och Totti. Börjar nästan bli tjatigt, vet inte hur många gånger jag sett alla klackar, passningar, lobben mot Inter och allt det där. Och så derbyt, selfie-derbyt. De Rossi passerade intill Totti när han grejar med telefonen. Intill men inte inzoomad. Aldrig i fokus, alltid i skuggan. Story of his life, typ. Samtidigt en historia om många tidigare romanisti. Trogna, under många perioder bättre än laget men på grund av lojaliteten aldrig erkänt världsklassbra, en tom hylla där pokaler borde stå. Min husgud Giannini är av samma skrot och korn. Nåt cupguld, men inget ligaguld. Vi får aldrig reda på hur det sett ut om Giannini, De Rossi och alla dom där spelat i nåt vinnarlag istället. Tack och lov. Kan jag tycka, men tycker dom det efteråt??
I samma stund Totti la av så blev De Rossi den i de fem stora ligorna som längst tillhört en och samma klubb. Näst mest matcher i Romas historia, fjärde mest landskamper, ändå behandlas han som en parentes. Bara att kolla in på svenskafans så ser alla svenskspråkiga, men vare sig här inne eller i Rom får han det han förtjänar. Supportrar kacklar rytmiskt, halvpopulistiskt och utan tanke på kompromiss att man är emot calcio moderno och alla jävla klubbyten. Nästa andetag säger samma supportrar att 34-åriga De Rossi är för gammal.
Di Bartolomei fightades för att vara kvar i Roma. Hamnade efter omvägar sittandes på sin altan utanför Salerno. Skickade sonen Luca till skolan. Han var besviken på Roma, att han inte fick vara med längre, led att depressioner tomrummet efter fotbollen skapar. Med en plånbok med kort på Curva Sud riktade han pipan mot hjärtat och tryckte av avtryckaren. 10 år efter Europacupfinalen som förlorades mot Liverpool i Rom. Vackert, tragiskt, men kanske manar det till eftertanke?
Om vi värnar lojala spelare när dom är bra, vem backar dom när dom blir äldre? När dom inte längre ”duger”? Eller lämnar vi dom då själva med alla uteblivna framgångar?
(tyskköpta öl, 1,94 kronor styck......)Som alltid så hänger jag med min kompis youtube efter några öl. Jag och Totti. Börjar nästan bli tjatigt, vet inte hur många gånger jag sett alla klackar, passningar, lobben mot Inter och allt det där. Och så derbyt, selfie-derbyt. De Rossi passerade intill Totti när han grejar med telefonen. Intill men inte inzoomad. Aldrig i fokus, alltid i skuggan. Story of his life, typ. Samtidigt en historia om många tidigare romanisti. Trogna, under många perioder bättre än laget men på grund av lojaliteten aldrig erkänt världsklassbra, en tom hylla där pokaler borde stå. Min husgud Giannini är av samma skrot och korn. Nåt cupguld, men inget ligaguld. Vi får aldrig reda på hur det sett ut om Giannini, De Rossi och alla dom där spelat i nåt vinnarlag istället. Tack och lov. Kan jag tycka, men tycker dom det efteråt??
I samma stund Totti la av så blev De Rossi den i de fem stora ligorna som längst tillhört en och samma klubb. Näst mest matcher i Romas historia, fjärde mest landskamper, ändå behandlas han som en parentes. Bara att kolla in på svenskafans så ser alla svenskspråkiga, men vare sig här inne eller i Rom får han det han förtjänar. Supportrar kacklar rytmiskt, halvpopulistiskt och utan tanke på kompromiss att man är emot calcio moderno och alla jävla klubbyten. Nästa andetag säger samma supportrar att 34-åriga De Rossi är för gammal.
Di Bartolomei fightades för att vara kvar i Roma. Hamnade efter omvägar sittandes på sin altan utanför Salerno. Skickade sonen Luca till skolan. Han var besviken på Roma, att han inte fick vara med längre, led att depressioner tomrummet efter fotbollen skapar. Med en plånbok med kort på Curva Sud riktade han pipan mot hjärtat och tryckte av avtryckaren. 10 år efter Europacupfinalen som förlorades mot Liverpool i Rom. Vackert, tragiskt, men kanske manar det till eftertanke?
Om vi värnar lojala spelare när dom är bra, vem backar dom när dom blir äldre? När dom inte längre ”duger”? Eller lämnar vi dom då själva med alla uteblivna framgångar?
Bra surr. Det är egentligen ganska orättvist att kräva en spelares totala lojalitet. De har en kort karriär och spelar man i en klubb som inte har för avsikt att nå toppen, medan man själv har möjlighet; är man en dålig person för att man lämnar?
Roma verkar ju vara på gång nu med semifinal i CL och amerikanska pengar så nästa generation behöver kanske inte göra det valet?
Den som lever får se. Själv hoppas jag att ni misslyckas, men av egoistiska anledningar.
Apropå ingenting, vilka hoppas folket vinner VM (utöver Sverige
) i sommar? Själv ser jag Argentina som ett reserv-Italien, men utöver ett gudabenådat anfall så känns övriga truppen sisådär.
Ha ha tycker att den gode Stivale fångar mig ganska bra.
Och städer som Napoli är kanske lite samma. Skitigt förfallande, men även charmiga. En civilisation där människor förtvivlat försöker förhålla sig till varandra och till sin historia.
Varit i Napoli några dagar, jobbat hårt och festat hårt.
Cagliari kämpade sig till tre poäng borta mot Fiorentina. Stenhårt och brilliant. För att förstå hur hårt så kan man se på slutminuterna; Pavoletti gult 86:e minuten, Pioli rött 91, Veretout gult 94, Veretout rött 95, Ceppitelli gult 96, Caligara gult 96. Det var fan slagsmål på slutet.
För att vara säkra på la Salvezza krävs seger även mot Atalanta. Tror inte att Napoli förlorar hemma mot Crotone, men kan man verkligen lita på napolitanare?
Och städer som Napoli är kanske lite samma. Skitigt förfallande, men även charmiga. En civilisation där människor förtvivlat försöker förhålla sig till varandra och till sin historia.
Varit i Napoli några dagar, jobbat hårt och festat hårt.
Cagliari kämpade sig till tre poäng borta mot Fiorentina. Stenhårt och brilliant. För att förstå hur hårt så kan man se på slutminuterna; Pavoletti gult 86:e minuten, Pioli rött 91, Veretout gult 94, Veretout rött 95, Ceppitelli gult 96, Caligara gult 96. Det var fan slagsmål på slutet.
För att vara säkra på la Salvezza krävs seger även mot Atalanta. Tror inte att Napoli förlorar hemma mot Crotone, men kan man verkligen lita på napolitanare?
Citat:
Salongsberusad en tisdag på ett hotell i Malmö. Apropå alkis… (tyskköpta öl, 1,94 kronor styck......)
Som alltid så hänger jag med min kompis youtube efter några öl. Jag och Totti. Börjar nästan bli tjatigt, vet inte hur många gånger jag sett alla klackar, passningar, lobben mot Inter och allt det där. Och så derbyt, selfie-derbyt. De Rossi passerade intill Totti när han grejar med telefonen. Intill men inte inzoomad. Aldrig i fokus, alltid i skuggan. Story of his life, typ. Samtidigt en historia om många tidigare romanisti. Trogna, under många perioder bättre än laget men på grund av lojaliteten aldrig erkänt världsklassbra, en tom hylla där pokaler borde stå. Min husgud Giannini är av samma skrot och korn. Nåt cupguld, men inget ligaguld. Vi får aldrig reda på hur det sett ut om Giannini, De Rossi och alla dom där spelat i nåt vinnarlag istället. Tack och lov. Kan jag tycka, men tycker dom det efteråt??
I samma stund Totti la av så blev De Rossi den i de fem stora ligorna som längst tillhört en och samma klubb. Näst mest matcher i Romas historia, fjärde mest landskamper, ändå behandlas han som en parentes. Bara att kolla in på svenskafans så ser alla svenskspråkiga, men vare sig här inne eller i Rom får han det han förtjänar. Supportrar kacklar rytmiskt, halvpopulistiskt och utan tanke på kompromiss att man är emot calcio moderno och alla jävla klubbyten. Nästa andetag säger samma supportrar att 34-åriga De Rossi är för gammal.
Di Bartolomei fightades för att vara kvar i Roma. Hamnade efter omvägar sittandes på sin altan utanför Salerno. Skickade sonen Luca till skolan. Han var besviken på Roma, att han inte fick vara med längre, led att depressioner tomrummet efter fotbollen skapar. Med en plånbok med kort på Curva Sud riktade han pipan mot hjärtat och tryckte av avtryckaren. 10 år efter Europacupfinalen som förlorades mot Liverpool i Rom. Vackert, tragiskt, men kanske manar det till eftertanke?
Om vi värnar lojala spelare när dom är bra, vem backar dom när dom blir äldre? När dom inte längre ”duger”? Eller lämnar vi dom då själva med alla uteblivna framgångar?
(tyskköpta öl, 1,94 kronor styck......)Som alltid så hänger jag med min kompis youtube efter några öl. Jag och Totti. Börjar nästan bli tjatigt, vet inte hur många gånger jag sett alla klackar, passningar, lobben mot Inter och allt det där. Och så derbyt, selfie-derbyt. De Rossi passerade intill Totti när han grejar med telefonen. Intill men inte inzoomad. Aldrig i fokus, alltid i skuggan. Story of his life, typ. Samtidigt en historia om många tidigare romanisti. Trogna, under många perioder bättre än laget men på grund av lojaliteten aldrig erkänt världsklassbra, en tom hylla där pokaler borde stå. Min husgud Giannini är av samma skrot och korn. Nåt cupguld, men inget ligaguld. Vi får aldrig reda på hur det sett ut om Giannini, De Rossi och alla dom där spelat i nåt vinnarlag istället. Tack och lov. Kan jag tycka, men tycker dom det efteråt??
I samma stund Totti la av så blev De Rossi den i de fem stora ligorna som längst tillhört en och samma klubb. Näst mest matcher i Romas historia, fjärde mest landskamper, ändå behandlas han som en parentes. Bara att kolla in på svenskafans så ser alla svenskspråkiga, men vare sig här inne eller i Rom får han det han förtjänar. Supportrar kacklar rytmiskt, halvpopulistiskt och utan tanke på kompromiss att man är emot calcio moderno och alla jävla klubbyten. Nästa andetag säger samma supportrar att 34-åriga De Rossi är för gammal.
Di Bartolomei fightades för att vara kvar i Roma. Hamnade efter omvägar sittandes på sin altan utanför Salerno. Skickade sonen Luca till skolan. Han var besviken på Roma, att han inte fick vara med längre, led att depressioner tomrummet efter fotbollen skapar. Med en plånbok med kort på Curva Sud riktade han pipan mot hjärtat och tryckte av avtryckaren. 10 år efter Europacupfinalen som förlorades mot Liverpool i Rom. Vackert, tragiskt, men kanske manar det till eftertanke?
Om vi värnar lojala spelare när dom är bra, vem backar dom när dom blir äldre? När dom inte längre ”duger”? Eller lämnar vi dom då själva med alla uteblivna framgångar?
Skönt dillande. Man ska dessutom ta hänsyn till att det är jävligt svårt att bli profet i sin egen stad.
Osäker på varför, kanske till liten del avundsjuka men jag tror mer att förväntningarna är högre. De får inte vika ned sig.
Så det är inte lätt att bli bandiera.
Citat:
Tjuve bajtar Bajen och kör på den numera infamösa "Bajenlappen". Syftar då på matchtröjan (som jag endast sett på twitter så det kan vara "fake news").
Passande i och med aik:s vilja att vara Torino. aik kör ju även numera den glorifierade "Bajenklappen" (utöver trumman som också var "pajasBajen" ett tag).
Så kan det gå. #winning
Passande i och med aik:s vilja att vara Torino. aik kör ju även numera den glorifierade "Bajenklappen" (utöver trumman som också var "pajasBajen" ett tag).
Så kan det gå. #winning
Farbror får göra en nykter översättning så här några timmar efteråt.
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera