Attraktiva bostadsrättsföreningar utan lån kommer alltid vara efterfrågade. Om priserna på nyproduktion sjunker kommer den psykologiska effekten påverka efterfrågan även på andra segment. Lång ifrån alla bostadsrättsföreningar i Sverige går att jämföra och än mindre likställa med äldre brf utan lån i storstäderna/universitetsstäderna.
Förtydligande:
Alltså, gemene man efterfrågar inte en brf utan lån på AAA läge. Denne kommer istället att se att nyproduktion är avsevärt billigare än tidigare och förväntar sig att även äldre brf sjunker i pris.
Mvh
Citat:
Ursprungligen postat av algen84
Som noob och smålodis tycker jag fenomenet är intressant.
Jag fick nämligen först höra spekulationer om en sprickande bostadsbubbla på Flashback.
Alla runt omkring en, inklusive dagstidningar och etablissemang förnekade att något sådant skulle ske.
Verkar som att sanningen blev en annan och nu skriver DN flera artiklar om fenomenet...
Det får mig att se ganska mörkt på framtiden inom andra områden....
Hej Stadsråttan och Algen84
Jag medger att den psykologiska effekten absolut inte ska underskattas och sjunker ett bostadssegment (t ex nyprod) borde det innebära en press ned även på övriga bostadssegment. Dock, min bedömning är att det beror lite på varför ett segment sjunker. Om det sjunker pga skumraskavtalen som SSM och OP gjort, då tror jag inte att det påverkar övriga segment lika mycket. Tvärtom, det kan t.o.m. göra övriga segment mer attraktiva. Detta förutsätter dock att det finns en underliggande och "verklig" efterfrågan och inte för mycket spekulation, vilket Tullius mycket bra redovisar för oss att det verkar vara, dvs hög grad av spekulation. Jag tror att spekulationsgraden kan påverka priserna mer då de ofta är "tungan på vågen".
Vi får dock inte glömma att fundamenta fortfarande är stark i form av låg ränta lång tid framöver samt inga fler finanspolitiska åtstramningar (än i alla fall). Ekonomin är än så länge stark och arbetslösheten är låg.
Jag tror också att skandalerna/de höga lånen/de orealistiska ekonomiska planerna driver efterfrågan mot det äldre beståndet och då framförallt välunderhållna, stabila föreningar med låga lån och som äger marken. Ju mer av efterfrågan som omleds, desto svårare för spekulanterna och de bostadsutvecklare som har osålda lägenheter i produktion. Vi borde snart se en genomklappning för nyproduktionsmarknaden. Många spekulanter kommer vara tvungna att sälja oavsett pris så utbudet kommer inte att strypas även vid kraftiga prissänkningar och det finns naturligtvis en nivå då nyproduktionen återigen blir prisvärd. Frågan är då vad denna turbulens gör med folks tro på marknaden. Min gissning är att det räcker med att nyproduktionsmarknaden gungar rejält för att folk skall stanna upp och fundera över vilka summor det handlar om och börja sätta dem i relation till sin lön. Detta oavsett om de tänkt sig köpa nyproduktion eller en äldre bostad. Samtidigt diskuteras ju samhällsproblemen öppet på ett helt annat sätt än tidigare. Det börjar bli rätt många som inser att det kommer att vara ett stålbad att ta landet igenom migrations- och integrationskrisen och tillbaka till stabil mark. Stålbadet kommer medföra förändringar för oss alla och det är svårt att räkna ut exakt vilka reformer som behövs/kommer införas. Jag tror att fler och fler bestämmer sig för att sitta stilla i båten istället för att tokbelåna sig givet den allmänna osäkerheten.
Samtidigt skall jag ju erkänna att jag trodde marknaden skulle dyka betydligt snabbare och kraftigare. Har litet svårt att förstå att spekulanterna inte sänker priset mer för att bli av med sina objekt.
Fetat. Jag "vill" hålla med dig och det behövs verkligen att folk stannar upp och tänker till. Helt med dig där. Jag är dock inte säker på att folk verkligen gör det (tyvärr). Visst. Det förekommer fler artiklar i media idag om fallande bopriser men det kan snabbt vändas till det motsatta. Dvs, "Nu ökar priserna på bostäder igen". "Nu kan man göra klipp efter senaste 6 månadernas nedgång" m. fl.
Samhällsproblemen kommer inte komma upp förrän efter valet. Då kommer våra politiker diskutera de skattehöjningar som krävs och ja, det kan få en direkt påverkan på folks ekonomi och möjlighet att belåna sig. Nu ser dock valet väldigt osäkert ut. Det finns inte två olika block längre. Det kan t.o.m. bli politiskt osäkert och nyval några månader senare, särskilt om något/några partier i respektive block åker ur Riksdagen. Allt detta fördröjer effekten av skattehöjningar och andra åtgärder som måste tas. Dvs det borgar för att "allt kommer att fortsätta som vanligt" (låg ränta, låg arbetslöshet, inga fler finanspolitiska åtstramningar). Självklart är detta bara att skjuta problemet framåt men det är tyvärr det vi gör just nu...
Intressant artikel av Per Lindvall i Dagens Samhälle: Så blir rimliga bostadshyror mer än en omöjlig illusion
Bostadsbyggandet viker nu i hela landet. Det gäller inte bara det överhettade segmentet av spektakulära bostadsrätter i storstäderna. Fallet är bredare än så. Även den lilla å i nybyggnadsflödet som kallas hyresrätter har fått se produktionsstarterna falla med 40 procent jämfört med ifjol samma tid.
Det senare är inte så märkligt. Även om kalkylerna i sig inte har försämrats så har en krassare omvärld och en avsvalnande bostadsrättsmarknad tvingat fram en mer nykter syn på möjligheterna att räkna hem ett hyresrättsprojekt. För en privat hyresrättsutvecklare är ju försäljning till en bostadsrättsförening alltid ett alternativ.
Men samma avsvalnade läge gäller även hos de kommunala, tidigare allmännyttiga, bostadsföretagen. De måste ju numera agera helt på affärsmässiga grunder. Att de inte alltid agerar affärsmässigt är en annan sak, men det kommer att gå ut över deras lönsamhet. Flera kommunala bolag har exempelvis under de senaste åren sålt delar av sina bestånd, även om nivåerna är klart lägre nu än under den senaste (sista?) stora bostadsrättsombildningsvågen 2008-2010.
Man skulle kunna säga att dessa transaktioner vore affärsmässiga om de sålde med bedömningen att bostadspriserna har toppat – läs att räntorna har bottnat. Men, de flesta kommunala bolag – som i Luleå, Skellefteå, Falun med flera – som har sålt ut delar av sitt bestånd har gjort det med motivet att överskottslikviden ska finansiera nyproduktion av hyresrätter. Detta är en variant på den affärsmodell som Ebberöds bank hade. Man växlar in en högavkastande tillgång mot en lågavkastande dito, som dessutom har högre risk. Att de aktörer som vanligtvis brukar protestera mot de kommunala bolagens bristande affärsmässighet – de privata fastighetsägarna – inte har protesterat denna gång har sina förklaringar.
Framför allt: utförsäljningar av kommunala bostäder är något som de privata fastighetsägarna skattar högt. Att de kommunala bolagen bygger nya olönsamma hyresrätter och därmed ökar utbudet borde kanske dra på sig en viss kritik. Men det finns minst två skäl till att de privata fastighetsägarna kan leva med detta. Det första är att även om nybyggnadsprojekten i sig är olönsamma så brukar hyrorna för dessa hamna klart högre än vad som gäller för den befintliga stocken av hyresrätter. Möjligheterna att få upp hyrorna genom att renovera upp lägenheter till ”nyproduktionsstandard” ökar. Dessutom, om det inte byggdes några hyresrätter skulle det än mer sätta fokus på bostadsmarknadens grundproblem: att behovet (Boverkets 800 000 nya bostäder) och det faktiska utbudet inte matchar.
Varför är det då så olönsamt att bygga hyresrätter? En anledning är de skenande svenska byggkostnaderna. Avregleringen av den svenska bostadsmarknaden och slopandet av räntesubventionerna under krisåren på 90-talet hade förutom statsfinansiella motiv även argumentet att subventioner bara driver kostnader. Slopandet förväntades alltså mota kostnaderna något.
Utvecklingen blev emellertid tvärtom. Byggkostnaderna har sedan dess stigit långt mer än den allmänna prisutvecklingen och även mer än vad de relativa kostnadsökningarna var under subventionseran. Det finns flera plausibla förklaringar till detta. En är att en helt marknadsdriven nyproduktion, definitionsmässigt blir väldigt ryckig och därmed dyr. Så har det också varit sedan 90-talet, där antalet färdigställda lägenheter i flerbostadshus har varierat kraftigt, som 10 000 under 2010 till 50 000 i fjol. En annan förklaring är att det huvudsakligen har byggts bostadsrätter. Produktion av bostadsrätter är till skillnad mot hyresrätter mer inriktad på att maximera värdet än hålla nere kostnader.
Byggbolagen är ovilliga att släppa ifrån sig information om vad det kostar att bygga ett flerbostadshus idag. De menar att det är för många om och men kopplade till det individuella projektet för att en genomsnittssiffra ska vara relevant. Oavsett så verkar det svårt att hamna under 30 000 kronor per kvadratmeter för den som vill bygga ett flerbostadshus. Hade byggkostnaderna följt den allmänna prisutvecklingen för de senaste 20 åren hade det kostat 20 000 kronor per kvadratmeter. Lägger vi till markkostnader så landar de flesta projekt på runt 35 000 kronor per kvadratmeter.
Bo Nordlund, fastighetsekonom kopplad till KTH, har räknat på vilken hyra som krävs för att räkna hem detta och han landar på drygt 2100 kronor per kvadratmeter. Det är i princip bara i de centrala lägena i de större svenska städerna som det är möjligt att ta ut sådana hyror. Men där är å andra sidan markpriserna mycket högre.
Den riktigt tunga kostnadsposten i denna affärsmässiga kalkyl är inte räntan, utan avkastningskravet på eget kapital. Bo Nordlund har räknat med att bankerna kräver 30 procent eget kapital för att finansiera ett sådant projekt och att ett rimligt marknadsmässigt avkastningskrav på eget kapital, före skatt, är 8 procent. Låneräntan är bedömd till 2 procent. Avkastningskravet på det egna kapitalet ger därmed en kapitalkostnad på motsvarande 840 kronor per kvadratmeter, att jämföra med låneräntan på 590 kronor per kvadratmeter.
Vill man sänka hyrorna i nyproduktionen så finns det uppenbarligen två vägar att gå och det bästa vore om dessa kunde löpa parallellt.
Den ena – och långsiktiga – är att driva ner kostnaderna för nyproduktionen. En mer industrialiserad byggprocess, som man pratat om under de senaste 20 åren, skulle sannolikt kunna göra detta. Men, en viktig förutsättning för att få ut skalfördelarna är att produktionsvolymerna kan hållas uppe på någorlunda stabila nivåer. På en marknad där efterfrågan kan både krympa och femfaldigas på några år är detta svårt eller omöjligt. Industrialisering innebär normalt massproduktion för att få ut skalfördelarna. Den retoriska frågan blir vem som kan bära denna volymrisk? Svar A: ingen. Svar B: staten.
Den andra är, hemska tanke, också subventioner – att staten utfärdar en kreditgaranti för ett topplån som finansierar inom läget från 70-95 procent av investeringen. Om staten tar ut en avgift på 1 procent så skulle man, allt annat lika, kunna sänka hyran med knappt 500 kronor per kvadratmeter. Då skulle man landa på nivåer runt 1600 kronor per kvadratmeter, dvs nivåer där både betalningsvilja och betalningsförmåga finns i de flesta större orter, varmed också risken i investeringen sjunker.
Vissa avregleringar som gjordes under 90-talet blev helt enkelt inte som man tänkt sig. De ledde till ”oavsiktliga konsekvenser” för att prata med vetenskapsfilosofen Karl Popper. Fast å andra sidan insåg många nationer, som Sverige, redan på 20-talet att en fri marknad aldrig skulle kunna försörja hela befolkningen med bra bostäder. Dags att tänka om.
Tycker hans idé om en statlig kreditgaranti på topplånen med en avgift om 1 procent skulle kunna vara ett verktyg för staten att få igång volymerna och därigenom skalfördelarna. Men samtidigt krävs det då att byggföretagen rationaliserar... Vet att det har gjorts försök med industriellt byggande men det är inget som hittills slagit igenom i Sverige (NCC startade t ex en fabrik i Surahammar, som de sedan la ner).
Det är lite vanskligt att jämföra äldre bostadsrätter med nyproduktion, generellt sett borde nyproduktion värderas högre, alltså den fysiska produkten, precis som en ny bil bör vara mer värd än en äldre, detta så länge som kvalitén på produkten är jämförbar, så fungerar det ju dock inte, det är t ex inte jätteenkelt att sätta ett värde i kronor och ören på faktorer så som läget, utöver sådana faktorer bör ju egentligen priset justeras utifrån t ex ränterisken, där det bakas in typ 15k per m2 i nyproduktion vs genomsnittliga 5000-6000 per m2 i det äldre beståndet.
Tycker hans idé om en statlig kreditgaranti på topplånen med en avgift om 1 procent skulle kunna vara ett verktyg för staten att få igång volymerna och därigenom skalfördelarna. Men samtidigt krävs det då att byggföretagen rationaliserar... Vet att det har gjorts försök med industriellt byggande men det är inget som hittills slagit igenom i Sverige (NCC startade t ex en fabrik i Surahammar, som de sedan la ner).
Lindvall är nästan alltid läsvärd, grejen är väl att vi riskerar att få massa Boklok projekt med industrialiserat byggande, fördelen är att förädlingsvärdet per arbetad timme(produktiviteten) förhoppningsvis skulle förbättras rejält, vad vi fått typ det senaste årtiondet är lägre förädlingsvärden trots ett ökat antal arbetade timmar, bygg har alltså haft en negativ produktivitetsutveckling och kass produktivitetsutveckling ger högre (bygg)kostnader.
Lindvall är nästan alltid läsvärd, grejen är väl att vi riskerar att få massa Boklok projekt med industrialiserat byggande, fördelen är att förädlingsvärdet per arbetad timme(produktiviteten) förhoppningsvis skulle förbättras rejält, vad vi fått typ det senaste årtiondet är lägre förädlingsvärden trots ett ökat antal arbetade timmar, bygg har alltså haft en negativ produktivitetsutveckling och kass produktivitetsutveckling ger högre (bygg)kostnader.
Ja jag håller med dig. Och ett nytt miljonprogram är det nog ingen som vill se.
Precis, inte konstigt det är en bransch med ett dåligt rykte.
Intressant artikel av Per Lindvall i Dagens Samhälle: Så blir rimliga bostadshyror mer än en omöjlig illusion
Bostadsbyggandet viker nu i hela landet. Det gäller inte bara det överhettade segmentet av spektakulära bostadsrätter i storstäderna. Fallet är bredare än så. Även den lilla å i nybyggnadsflödet som kallas hyresrätter har fått se produktionsstarterna falla med 40 procent jämfört med ifjol samma tid.
Det senare är inte så märkligt. Även om kalkylerna i sig inte har försämrats så har en krassare omvärld och en avsvalnande bostadsrättsmarknad tvingat fram en mer nykter syn på möjligheterna att räkna hem ett hyresrättsprojekt. För en privat hyresrättsutvecklare är ju försäljning till en bostadsrättsförening alltid ett alternativ.
Men samma avsvalnade läge gäller även hos de kommunala, tidigare allmännyttiga, bostadsföretagen. De måste ju numera agera helt på affärsmässiga grunder. Att de inte alltid agerar affärsmässigt är en annan sak, men det kommer att gå ut över deras lönsamhet. Flera kommunala bolag har exempelvis under de senaste åren sålt delar av sina bestånd, även om nivåerna är klart lägre nu än under den senaste (sista?) stora bostadsrättsombildningsvågen 2008-2010.
Man skulle kunna säga att dessa transaktioner vore affärsmässiga om de sålde med bedömningen att bostadspriserna har toppat – läs att räntorna har bottnat. Men, de flesta kommunala bolag – som i Luleå, Skellefteå, Falun med flera – som har sålt ut delar av sitt bestånd har gjort det med motivet att överskottslikviden ska finansiera nyproduktion av hyresrätter. Detta är en variant på den affärsmodell som Ebberöds bank hade. Man växlar in en högavkastande tillgång mot en lågavkastande dito, som dessutom har högre risk. Att de aktörer som vanligtvis brukar protestera mot de kommunala bolagens bristande affärsmässighet – de privata fastighetsägarna – inte har protesterat denna gång har sina förklaringar.
Framför allt: utförsäljningar av kommunala bostäder är något som de privata fastighetsägarna skattar högt. Att de kommunala bolagen bygger nya olönsamma hyresrätter och därmed ökar utbudet borde kanske dra på sig en viss kritik. Men det finns minst två skäl till att de privata fastighetsägarna kan leva med detta. Det första är att även om nybyggnadsprojekten i sig är olönsamma så brukar hyrorna för dessa hamna klart högre än vad som gäller för den befintliga stocken av hyresrätter. Möjligheterna att få upp hyrorna genom att renovera upp lägenheter till ”nyproduktionsstandard” ökar. Dessutom, om det inte byggdes några hyresrätter skulle det än mer sätta fokus på bostadsmarknadens grundproblem: att behovet (Boverkets 800 000 nya bostäder) och det faktiska utbudet inte matchar.
Varför är det då så olönsamt att bygga hyresrätter? En anledning är de skenande svenska byggkostnaderna. Avregleringen av den svenska bostadsmarknaden och slopandet av räntesubventionerna under krisåren på 90-talet hade förutom statsfinansiella motiv även argumentet att subventioner bara driver kostnader. Slopandet förväntades alltså mota kostnaderna något.
Utvecklingen blev emellertid tvärtom. Byggkostnaderna har sedan dess stigit långt mer än den allmänna prisutvecklingen och även mer än vad de relativa kostnadsökningarna var under subventionseran. Det finns flera plausibla förklaringar till detta. En är att en helt marknadsdriven nyproduktion, definitionsmässigt blir väldigt ryckig och därmed dyr. Så har det också varit sedan 90-talet, där antalet färdigställda lägenheter i flerbostadshus har varierat kraftigt, som 10 000 under 2010 till 50 000 i fjol. En annan förklaring är att det huvudsakligen har byggts bostadsrätter. Produktion av bostadsrätter är till skillnad mot hyresrätter mer inriktad på att maximera värdet än hålla nere kostnader.
Byggbolagen är ovilliga att släppa ifrån sig information om vad det kostar att bygga ett flerbostadshus idag. De menar att det är för många om och men kopplade till det individuella projektet för att en genomsnittssiffra ska vara relevant. Oavsett så verkar det svårt att hamna under 30 000 kronor per kvadratmeter för den som vill bygga ett flerbostadshus. Hade byggkostnaderna följt den allmänna prisutvecklingen för de senaste 20 åren hade det kostat 20 000 kronor per kvadratmeter. Lägger vi till markkostnader så landar de flesta projekt på runt 35 000 kronor per kvadratmeter.
Bo Nordlund, fastighetsekonom kopplad till KTH, har räknat på vilken hyra som krävs för att räkna hem detta och han landar på drygt 2100 kronor per kvadratmeter. Det är i princip bara i de centrala lägena i de större svenska städerna som det är möjligt att ta ut sådana hyror. Men där är å andra sidan markpriserna mycket högre.
Den riktigt tunga kostnadsposten i denna affärsmässiga kalkyl är inte räntan, utan avkastningskravet på eget kapital. Bo Nordlund har räknat med att bankerna kräver 30 procent eget kapital för att finansiera ett sådant projekt och att ett rimligt marknadsmässigt avkastningskrav på eget kapital, före skatt, är 8 procent. Låneräntan är bedömd till 2 procent. Avkastningskravet på det egna kapitalet ger därmed en kapitalkostnad på motsvarande 840 kronor per kvadratmeter, att jämföra med låneräntan på 590 kronor per kvadratmeter.
Vill man sänka hyrorna i nyproduktionen så finns det uppenbarligen två vägar att gå och det bästa vore om dessa kunde löpa parallellt.
Den ena – och långsiktiga – är att driva ner kostnaderna för nyproduktionen. En mer industrialiserad byggprocess, som man pratat om under de senaste 20 åren, skulle sannolikt kunna göra detta. Men, en viktig förutsättning för att få ut skalfördelarna är att produktionsvolymerna kan hållas uppe på någorlunda stabila nivåer. På en marknad där efterfrågan kan både krympa och femfaldigas på några år är detta svårt eller omöjligt. Industrialisering innebär normalt massproduktion för att få ut skalfördelarna. Den retoriska frågan blir vem som kan bära denna volymrisk? Svar A: ingen. Svar B: staten.
Den andra är, hemska tanke, också subventioner – att staten utfärdar en kreditgaranti för ett topplån som finansierar inom läget från 70-95 procent av investeringen. Om staten tar ut en avgift på 1 procent så skulle man, allt annat lika, kunna sänka hyran med knappt 500 kronor per kvadratmeter. Då skulle man landa på nivåer runt 1600 kronor per kvadratmeter, dvs nivåer där både betalningsvilja och betalningsförmåga finns i de flesta större orter, varmed också risken i investeringen sjunker.
Vissa avregleringar som gjordes under 90-talet blev helt enkelt inte som man tänkt sig. De ledde till ”oavsiktliga konsekvenser” för att prata med vetenskapsfilosofen Karl Popper. Fast å andra sidan insåg många nationer, som Sverige, redan på 20-talet att en fri marknad aldrig skulle kunna försörja hela befolkningen med bra bostäder. Dags att tänka om.
Tycker hans idé om en statlig kreditgaranti på topplånen med en avgift om 1 procent skulle kunna vara ett verktyg för staten att få igång volymerna och därigenom skalfördelarna. Men samtidigt krävs det då att byggföretagen rationaliserar... Vet att det har gjorts försök med industriellt byggande men det är inget som hittills slagit igenom i Sverige (NCC startade t ex en fabrik i Surahammar, som de sedan la ner).
En jättelång text om varför det är för dyrt att bygga utan att nämna alla idiotiska regler och lagar som gör det svårare/omöjligt att bygga billiga hyresrätter och den jävsituation varje kommun befinner sig i när man både konkurerrar med och bestämmer var och hur privata företag får bygga. Inte heller ett ord om att svenska byggnadsarbetare är minst sagt överbetalda. Skräpanalys enligt mig. Som alltid är svaret att staten ska lösa problemen med subventioner/bidrag/avdrag, you name it. När det nästan alltid är staten som är anledningen till att det ens finns ett problem.
Ja jag håller med dig. Och ett nytt miljonprogram är det nog ingen som vill se.
Det finns det visst, jag själv t.ex.
Men inte miljonprogram á la Tensta med DDR-längor som "isolerade öar" ute i skogen, som packas fulla med allsköns socialfall och bidragsberoende folk.
Däremot ser jag inga problem med att återanvända ritningar på billiga typhus av prefab-detaljer som lätt kan produceras och uppföras och "räknas hem" om man får upp volymer.
Så länge man "bygger stad" i städerna efter rutnätsmodell och prefablängorna inte ser ut som det ritats av Stalin (som förutom att styra fd Rådsrepubliken med järnhand, även ritade Jönköpings stolthet - Råslätt). Med dagens produktionsteknik, borde det inte vara omöjligt att prefabricera snygga fasader och flerfamiljshus med hög standard till en rimlig prislapp om man får upp volymerna.
(Skyller stavfel och slarvig formulering på att inlägget skrivits från mobil.)
Vill påpeka att jag verkligen inte är någon förespråkare av subventioner. Ju mindre staten intervenerar desto bättre. Samtidigt är bostadsmarknaden lite speciell...
Hursomhelst är det ändå intressant att jämföra marknaden för hyresrätter med marknaden för kommersiella lokaler. Där den ena marknaden är helt dysfunktionell och den andra fungerar väl.
Den ej fungerande marknaden för hyresrätter torde ha bidragit till prisrallyt på bostadsrätter i Stockholm.
Förutom politikerna skulle jag även vilja lyfta fram Hyresgästföreningens deltagande i att skapa en totalt oduglig bostadshyresmarknad i Stockholm. Tycker detta uppmärksammas för lite (antagligen delvis pga att en stor del av den svenska journalistkåren bor i HR i Stockholms innerstad).
Hyresgästföreningen sa NEJ till Stockholmsmodellen:
Jag tror också att skandalerna/de höga lånen/de orealistiska ekonomiska planerna driver efterfrågan mot det äldre beståndet och då framförallt välunderhållna, stabila föreningar med låga lån och som äger marken. Ju mer av efterfrågan som omleds, desto svårare för spekulanterna och de bostadsutvecklare som har osålda lägenheter i produktion. Vi borde snart se en genomklappning för nyproduktionsmarknaden. Många spekulanter kommer vara tvungna att sälja oavsett pris så utbudet kommer inte att strypas även vid kraftiga prissänkningar och det finns naturligtvis en nivå då nyproduktionen återigen blir prisvärd. Frågan är då vad denna turbulens gör med folks tro på marknaden. Min gissning är att det räcker med att nyproduktionsmarknaden gungar rejält för att folk skall stanna upp och fundera över vilka summor det handlar om och börja sätta dem i relation till sin lön. Detta oavsett om de tänkt sig köpa nyproduktion eller en äldre bostad. Samtidigt diskuteras ju samhällsproblemen öppet på ett helt annat sätt än tidigare. Det börjar bli rätt många som inser att det kommer att vara ett stålbad att ta landet igenom migrations- och integrationskrisen och tillbaka till stabil mark. Stålbadet kommer medföra förändringar för oss alla och det är svårt att räkna ut exakt vilka reformer som behövs/kommer införas. Jag tror att fler och fler bestämmer sig för att sitta stilla i båten istället för att tokbelåna sig givet den allmänna osäkerheten.
Samtidigt skall jag ju erkänna att jag trodde marknaden skulle dyka betydligt snabbare och kraftigare. Har litet svårt att förstå att spekulanterna inte sänker priset mer för att bli av med sina objekt.
Har en bekant som haft problem att bli av med sin villa. Ändå pratar denne om att det kommer vända och priserna kan dra iväg. Folk gör bort sig som inte går in nu.
Någon reflektion varför priserna skulle fortsätta klättra utan fortsatta ränte och skattesänkningar gör han inte. Mer som att det är en ” naturlag”.
Jag tror att min bekante är långt ifrån ensam om denna tämligen naiva syn på bostadsmarknaden. Det kan bara gå upp och upp.
Jag tror att mycket av den mentaliteten håller marknaden uppe. Det ligger rätt många objekt ute som känns helt felprissatta och som speglar en prisförväntan som fanns 10-14 mån sedan.
När dessa dras tillbaka och kommer ut igen så kommer snittpriserna sjunka ett snäpp till.
Vill påpeka att jag verkligen inte är någon förespråkare av subventioner. Ju mindre staten intervenerar desto bättre. Samtidigt är bostadsmarknaden lite speciell...
Hursomhelst är det ändå intressant att jämföra marknaden för hyresrätter med marknaden för kommersiella lokaler. Där den ena marknaden är helt dysfunktionell och den andra fungerar väl.
Den ej fungerande marknaden för hyresrätter torde ha bidragit till prisrallyt på bostadsrätter i Stockholm.
Nyproduktion av hyresrätter borde diskuteras mer i tråden. Många kommunala bostadsbolag bygger nytt som om det inte fanns en morgondag. Om nu trådkonsensus (borträknat ett fåtal optimister som syns till alltmer sällan) är att produktionskostnaderna och framtida drifts- och underhållskalkyler är uppe i stratosfären, så lär det bli "hell to pay" för många av de nya hyreskasernernas ägare. Det vill säga vi skattebetalare.
Ja, den dysfunktionella hyresmarknaden har definitivt eldat på brf-bonanzan i hela landet. Inte konstigt heller, båda marknaderna är förbundna som siamesiska tvillingar. Ska det bli någon ordning på bostadsutbudet, köerna och boendekostnaderna, så måste båda marknaderna fungera.
Marknadshyror är ett måste i framtiden. Möjligen kan en del "social housing" tillåtas för de mest svaga grupperna i samhället, men hur gör man det utan att skapa slum?
__________________
Senast redigerad av Simmaellersjunk 2018-05-13 kl. 21:30.
Vill påpeka att jag verkligen inte är någon förespråkare av subventioner. Ju mindre staten intervenerar desto bättre. Samtidigt är bostadsmarknaden lite speciell...
Hursomhelst är det ändå intressant att jämföra marknaden för hyresrätter med marknaden för kommersiella lokaler. Där den ena marknaden är helt dysfunktionell och den andra fungerar väl.
Den ej fungerande marknaden för hyresrätter torde ha bidragit till prisrallyt på bostadsrätter i Stockholm.
Förutom politikerna skulle jag även vilja lyfta fram Hyresgästföreningens deltagande i att skapa en totalt oduglig bostadshyresmarknad i Stockholm. Tycker detta uppmärksammas för lite (antagligen delvis pga att en stor del av den svenska journalistkåren bor i HR i Stockholms innerstad).
Hyresgästföreningen sa NEJ till Stockholmsmodellen:
Haha ja hyresgästföreningen är en hopplös organisation som bara bevakar nuvarande medlemmars intresse till kostnad för alla andra. Man skulle kunna tro att de skulle vilja driva på för hyresrättens utbredning och vidareutveckling men nej, är det någon organisation som är fast besluten att sätta käppar i hjulen för alla unga som skulle behöva skaffa sig en egen bostad så är det dem.
Fick besök av en hgf-politruk när jag hade flyttat in i min nuvarande hyresrätt. Förklarade omgående att jag inte ansåg att sponsra deras skitorganisation med någon avgift, varpå han blev purken och förklarade att hyrorna kunde bli jättehöga hur snabbt som helst om jag inte betalade in beskyddaravgiften. Förklarade att det är ett stort försäkringsbolag som äger fastigheten jag bor i och de kommer höja hyrorna årligen enligt fast procentsats för att säkra sin kapitalplacering oavsett hur många gratis wienerbröd du sätter i dig på dina hgf-möten. Han var missnöjd vid vår sammankomsts avslutande.
