Det mest intressanta med den här FN-kritiken mot Sverige är hur iskalla svenska medier och politiker förhåller sig till den. Det enda svenska massmedium som vidarebefordrar SvD:s uppgifter är
Sveriges Television. Inga andra nämner det, vad jag har kunnat se. Inte ens SvD, som publicerade nyheten, kommenterar den på något sätt.
Det näst mest intressanta med den här historien är att kritiken ursprungligen kommer från Svenska FN-kommittén, en grupp som domineras av vänsterkrafter och muslimer och som bara är väldigt löst knuten till FN, men som får lov att använda sig av FN:s symboler. Enligt
Fnordspotting skriver Svenska FN-kommitténs Fatima Doubakil en förödande kritisk rapport om svensk rasism varje år, och FN svarar med att ge Sverige förödande kritik varje år, och SvD:s Gunilla von Hall skriver varje år i SvD om FN:s nya förödande kritik mot Sverige.
Det tredje mest intressanta med det här hela situationen är att Svenska FN-kommittén får sin finansiering genom statliga medel direkt från svenska skattebetalare, som alltså betalar för att Sverige varje år ska framställas som ett avskyvärt land och en rasistisk pesthärd i världen.
Det fjärde mest intressanta är frågan om hur det här spektaklet med Svenska FN-kommittén och den förintande kritiken mot Sverige egentligen började, med tanke på att tramset upprepas år efter år.
Mitt svar på frågan är att svenska regeringar, i synnerhet S-ledda sådana, har dyrkat FN som en gud och tiggt och bett om FN:s nådiga gillande. "Se här, FN, vi i Sverige tar emot fler flyktingar i förhållande till vår folkmängd än något annat västland, det är väl bra? Och när flyktingarna kommer till Sverige, så ger vi dem snabbt uppehållstillstånd och medborgarskap, det ska vi väl ha beröm för? Och flyktingarna får en massa generösa bidrag, och vi betalar för att de ska kunna upprätthålla sin egen kultur och religion och språk när de har kommit hit till oss, det är väl duktigt gjort av oss? Och nu tillsätter vi en egen svensk FN-kommitté som ska granska oss så kritiskt de kan, men vår FN-kommitté kan ju inte göra något annat än berömma oss för att vi har varit så väldigt snälla och duktiga, så nu ger ni väl oss beröm för det, snälla FN?"
Svenska regeringar, i synnerhet S-ledda sådana, har varit fixerade vid FN. De har trånat och längtat efter beröm och bekräftelse från FN. Och så kommer SD och förstör festen, för nu kan ju Svenska FN-kommittén säga att det finns en massa elaka rasister i Sverige och så får Sverige skäll av FN! Dumma SD!
Men svenska politiker har sent omsider börjat förstå att det finns andra aktörer än FN som de måste förhålla sig till. Det finns ju, till exempel, de svenska väljarna. Och så är det snart riksdagsval. Få se, tänker politikerna, vad vinner vi på att rätta oss efter FN:s kritik och bekämpa SD ännu hårdare än vi hittills har gjort och gå emot svenska folkets åsikter om invandringen? När det är fyra månader kvar till valet?
Vi vinner ingenting på det om vi förlorar valet, tänker politikerna. Och så lägger de locket på och låtsas som om den där skarpa FN-kritiken mot Sverige, som de själva bär skulden för, inte existerar.