Citat:
Ursprungligen postat av
Pondering
Mitt absolut första inlägg på FB och anledningen att jag skapade ett konto beror på min sorg över Tim.
Den senaste tiden har jag lusläst hela tråden i någon närmast förtvivlad förhoppning att inte känna mig ensam i sorgen. Så dumt att sörja en känd person typ.
Men, så många människor har visat ett så varmt deltagande och engagemanget från alla och envar som bryr sig om psykisk ohälsa är rörande. De allra flesta visar en sådan kärlek och omtanke gentemot Tims familj och vi är många många som önskar att någon kunde ha hjälpt Tim så detta aldrig behövt hända.
Jag är tacksam över att läsa så många fina och kloka reflektioner om hur Tim måste ha mått och all visad medkänsla i hur han till sist inte orkade med sin smärta mer.
Själv har jag inte tidigare varit något särskilt fan av hans musik, utan upptäckt den i samband med denna tragiska händelse.
Musiken och den eufori den kan försätta lyssnaren i är perfekt. Jag beundrar perfektionen och kan verkligen relatera till känslan av att varje del skall passa perfekt ihop med nästa och dessutom utgöra helhet.
Jag är ingen musiker, men en slags arbetsnarkoman. Jobbet betyder mycket och min önskan om perfekt resultat gör att jag kan hålla på till dess att jag är klar. Jag får ofta beröm och credit för prestationer men drivs framför allt av att det skall bli så exakt och så bra det kan.
När allt fungerar är livet toppen, men det kostar mycket energi och ofta känner jag mig tom när jag av någon anledning är utan sysselsättning. Därför har jag sett till att ha ett krävande jobb där jag kan jobba hur mycket som helst. Att hålla på med det som också är en passion är en ynnest!
När jag läser om Tim och tog del av den förfärliga dokumentären förstår jag hur tufft det måste varit att jobba för sin passion OCH hantera den yttre pressen. Dygnet har 24 timmar och allt gick överstyr - hur det måste tärt på honom.
Att gå in i bubblan med sin egna ambitioner och önskan om det perfekta resultatet Ä R för mig att hantera min ångest. Kanske var det även så för honom i början?
Mitt jobb hjälper mig att komma ifrån existentiella grubblerier. Jag kan vara djup och prata om meningen med livet osv men det värsta är att det kanske inte finns någon? Att på allvar tänka igenom hur saker och ting är kan skapa en stor känsla av ensamhet.
Därför är ledig tid verkligen illa för mig. Kan det vara så att Tims ledighet tyvärr gjorde honom ännu sämre? Turnerandet var givetvis inget alternativ och den lediga tiden gjorde inte saken bättre?
Jag är själv livrädd för att inte ha ett jobb eller bli sjuk, och det finns delar i mitt jobb (som på många sätt är offentligt) som jag gör trots att jag vantrivs med uppgifterna.
Mina tankar går till Tim som måste ha upplevt att han satt i en återvändsgränd. Musiken som var flykten och hjälpen mot hans ångest blev hans värsta fiende.
Jag kan inte föreställa mig den smärtsamma insikten.
Tack alla som delat sina tankar och känslor i detta forum. Ni har hjälpt mig att kännu förtröstan i att inte vara ensam. Tims ångest blev min ångest när jag verkligen började fundera.
Jag har inget särskilt mål med mitt jobb. Jag bara vet att det hjälper mig att hålla livet i schack och jag njuter när det blir precis så perfekt som jag vill.
Den kontrollen är min medicin.
Jag tänker att ledig tid kan ge möjlighet att känna efter hur dålig man mår, om det är som så att man vid arbetsperioder inte hinner reflektera över och känna efter hur dåligt man mår. Jag tror dock inte att de flesta kan hålla på hur länge som helst med att inte ge sig själv möjlighet att känna efter hur man mår. Det finns en risk att man kraschar, istället för att ta tag i sina problem. För vissa personer kanske det dock fungerar, vad vet jag. Sedan finns det såklart även det motsatta problemet - en del människor ältar och överdriver allt, de är överdrivet känsliga och känner efter och överdriver alla problem alltför onödigt mycket. Jag tror det gäller att hitta en balans som är anpassad efter sin egen personlighet. Ibland kan det vara bra att bita ihop och göra någonting annat bara för att komma bort från sina obehagliga tankar, slippa älta och få en möjlighet att tänka på något annat.
Observera också:
1) att ALLA MÄNNISKOR HAR SINA GLÄDJESTUNDER OCH DEPRESSIONER. Det går över oavsett om du är glad eller ledsen.
2) att humöret är till stor del beroende av hur du sköter din hälsa och din kropp, vad du äter, hur du motionerar. Andra saker är ofta inte av större betydelse för om du är glad eller ledsen, såvida det inte är allvarliga saker. Om du är ledsen... träna, ät god mat och se till att få tillräckligt med sömn: det brukar hjälpa.
3) att man måste se till att inte framför FB & FB (flaschback och facebook) och hänga dagarna i ända, utan kom ut i naturen och rör på dig eller träffa folk i riktiga livet istället.
