Citat:
Hej du,........... Fortsättning
Detta innebär att även Moa får börja med hemundervisning hösten 2017.
Lite senare under hösten så inkom även ett riktigt Läkarintyg.
Barnen var aldrig isolerade, men däremot så orkade de inte ha kompisar hemma så ofta.
Samtidigt under hösten har Hanna, som nu är djupt inne i sin depression, varit på kontroll hos cancermottagningen och hon har även varit och lämnat prover.
Detta börjar bli för mycket för henne.
Hela situationen med barnen och henne själv börjar bli förbannat jobbig och även Oskar börjar falla in i en depression.
För första gången under hösten så nämner Hanna de fasansfulla orden.
- Jag orkar inte en gång till, om jag får cancer igen så vill jag inte leva längre, säger hon.
Detta är väldigt knäckande för Oskar att höra, och gör att även han nu har fastnat ännu djupare i sin depression.
Oskar försöker flera gånger att tala henne till rätta, men inser tillslut att hon menar allvar.
Han kan ju inte leva utan sin älskade Hanna, och hon vill ju inte lämna honom ensam med två sjuka barn, så till slut säger Oskar följande.
- Ok, om det visar sig att du har fått tillbaka cancer så dör vi som en familj.. vi gör det tillsammans.
Barnens livskvalité på grund av sina sjukdomar, skulle vara så dålig om de får leva kvar.
För resten av sina liv skulle barnen undra varför mamma och pappa valde att lämna dem ensamma.
- Blir det inte bättre, så dör vi som en familj.... kommer de överens om.
Efter det så visar det sig att Agnes även har fått Borrelia som förstärker hennes symptom, och hon mår nu ännu sämre.
På grund av Hannas metastaser så blir hon sakta sämre och sämre, och i November mår hon väldigt dåligt.
Hon var även iväg och pratade med en präst ett par gånger, för att få reda på vad som händer när man dör, då hennes tankar har blivit mer och mer suicidala.
Samtidigt är hon inne i sin depression, och så väntar hon på provsvaren på sin eventuella cancer.
Hon mår jättedåligt och har det jäkligt tuff nu, så hon passar på att prata med Agnes läkare vid ett av Agnes läkarbesök, och han vidarebefordrade henne till en kurator för stöd, samtidigt så skrev han ut sömntabletter och någon form av lugnande tablett som hon skulle ta vid behov.
Den sista tiden innan jul då orkade Agnes knappt med någon hemundervisning, de fick ta massor av pauser och glöden försvann mer och mer inom henne.
Hon blev kraftigt försämrad några dagar omkring tredje advent, och dessa dagar orkade hon knappt vara uppe längre.
Hon hade också sagt till mamma och pappa att hon inte orkade leva längre, under denna period.
Förmodligen hade även hon självmordstankar, inte bara på grund av sin egen sjukdom utan på grund av hela hennes familjs situation.
Läkaren hon hade kontaktades och de skulle påbörja en utredning angående narkolepsi, men den hann aldrig påbörjas.
Under dessa dagar hade Agnes ingen energi, ont i kroppen svår smärta i ben och knä, och hon hade ofta feber.
Hon var också yr så hon kunde knappt gå själv där hemma utan stöd.
Men två saker såg hon och Moa fram emot.
Det ena var skolavslutningen, för då får de träffa alla klasskompisarna igen, och det andra var julafton.
Moa hade redan varit och köpt några presenter.
Även om de var sjuka och deprimerade så kunde de trotts all fira jul, men Hanna var spänd för hon visste att hennes provsvar skulle komma i dagarna.
Hanna kunde tydligen inte sova och var helt slut dagarna efter julafton, hon hade nu ett flertal gånger sagt till Oskar att hon inte skulle orka med allt en gång till, och framför allt inte nu när Moa också hade börjat visa tydliga tecken på sjukdom.
Dock var Moa mest fysiskt trött och hade inte den uttalade smärtan som Agnes hade, fast Agnes hade ju varit sjuk mycket längre.
Då, några dagar efter jul, strax innan nyår kom beskedet.
Det som inte fick hända, hände........
Hanna hade fått tillbaka sin cancer, och nu fanns det tyvärr inget att göra.
Oskar visste inte vad han skulle göra, och han kände hur maktlös han var.
Det enda han hade sett under ganska lång tid var hur hans familj sakta blev sjukare och sjukare, och nu fick han precis reda på att hans fru skulle dö.........
Detta knäckte Hanna och Oskar fullständigt.
Oskar älskade verkligen både frun och barnen och kunde inte se ett liv utan Hanna.
Agnes hade blivit sämre, Hanna hade återfått Cancer, Moa mådde dålig av sin egen sjukdom och över situationen hemma.
Dom gjorde allt för sina barn och de orkade inte se barnen bara bli sämre, så nu var det dags att fatta det ofattbara beslutet att dö tillsammans i tron om att få ett bättre liv efter detta.
Ingen människa i världen kan förstå det beslutet, men för denna familj blev beslutet verkligt.
Oskar och Hanna började fundera på hur de bäst kunde lösa detta och kom fram till följande.
Barnen får inte veta nått och de måste somna in, för det skulle vara omöjligt att med våld döda sina egna barn.
Det hade aldrig Hanna eller Oskar klarat av.
Oskar måste vara kvar till sist och se till att alla var döda innan han själv tar sitt eget liv.
Dom vill bli hittade fort, så de väljer ett datum när dom visste att dom skulle bli saknade.
Dom bestämmer sig för att skriva ett brev till polisen, och att lämna en film till anhöriga.
Den 7:e januari pratar Oskar med sin syster i telefon.
Sen händer det, och såhär är jag övertygad om att det gick till:
Hanna och Oskar förbereder allt tillsammans.
Dom tar fram tabletterna och blandar till en ordentlig cocktail, och de förbereder repet som Oskar sen skall använda.
Förmodligen mosar de allt till ett pulver och blandar med stark saft.
Sen går de upp till barnen och ger dem cocktailen, de stannar hos barnen tills dom har dött, och förtvivlade går dom ner till undervåningen igen.
Oskar är i panik och tappar sig själv för en stund,... han behöver gå ut.
Ute så är han helt förvirrad och frånvarande, och någon granne frågar vad som har hänt, Oskar svamlar nått osammanhängande, och sen går han in igen.
Dom sätter sig framför datorn och startar inspelningen, sen börjar Hanna att skriva ett avskedsbrev där de klart och tydligt erkänner att de gemensamt har fattat beslutet att ta självmord och att låta sina barn få följa med dem till andra sidan på grund av att de inte skulle fån någon livskvalité om dom får leva kvar utan sina föräldrar och med sina sjukdomar.
Hanna skriver att de bestämde sig redan i höstas för det här.
Hon skriver även ett meddelande till Xxxxxx föräldrar som jag ”tror” är en ursäkt, och nått i stil med:
”Kan man anklaga någon borde man inte vara sämre som människa än att man kan be någon om ursäkt...”
Allt detta bevittnas av kameran på datorn.
Sen fortsätter de att spela in olika sekvenser där dom tydligt berättar för familjerna och polisen om varför dom har tagit detta beslut.
Brevet och datorn lämnar de på köksbordet.
Sen tar Hanna en blandning av mediciner själv, hon tappar glaset, och någon av dom trampar i skärvorna så det blir blodfläckar på golvet.
Sen lägger hon sig i sängen och väntar.
Oskar sitter med henne hela tiden, och tårarna strömmar.
Tyvärr så dör inte Hanna av medicinen, så Oskar lägger en kudde över hennes ansikte och lutar sig över henne tills hon är död.
Förtvivlad går han ner igen och knyter fast repet i trappan och ställer en pall under.
Han spelar in det sista på datorn och skickar filmen till sina föräldrar, sen tar han en rejäl dos av mediciner och sätter sig ner och väntar en stund.
Han förstår nog inte riktigt vad som precis har hänt.
Hur fan kunde det bli såhär?
När han känner att medicinen börjar verka, och han börjar bli påverkad går han till pallen.
Han ställer sig på pallen, lägger snaran runt halsen, väntar tills han precis börjar tappa medvetandet och inte riktigt förstår nått mer.
Sen sparkar han undan pallen.
TYST. LUGNT. FRIDFULLT.
Äntligen är familjens lidande över, och de glider tillsammans över ”till den andra sidan” som de själva trodde skulle vara så mycket bättre.
Enligt obduktionen så dog Oskar sist men det handlar endast om några timmar efter att Hanna och barnen hade somnat in.
Det är nog Hanna man vill obducera mest, då man inte med säkerhet vet varför hon dog.
Ungefär såhär tror jag att det gick till.
Fyll gärna på med nått, om det är nått jag har missat.
//Avd.9
Detta innebär att även Moa får börja med hemundervisning hösten 2017.
Lite senare under hösten så inkom även ett riktigt Läkarintyg.
Barnen var aldrig isolerade, men däremot så orkade de inte ha kompisar hemma så ofta.
Samtidigt under hösten har Hanna, som nu är djupt inne i sin depression, varit på kontroll hos cancermottagningen och hon har även varit och lämnat prover.
Detta börjar bli för mycket för henne.
Hela situationen med barnen och henne själv börjar bli förbannat jobbig och även Oskar börjar falla in i en depression.
För första gången under hösten så nämner Hanna de fasansfulla orden.
- Jag orkar inte en gång till, om jag får cancer igen så vill jag inte leva längre, säger hon.
Detta är väldigt knäckande för Oskar att höra, och gör att även han nu har fastnat ännu djupare i sin depression.
Oskar försöker flera gånger att tala henne till rätta, men inser tillslut att hon menar allvar.
Han kan ju inte leva utan sin älskade Hanna, och hon vill ju inte lämna honom ensam med två sjuka barn, så till slut säger Oskar följande.
- Ok, om det visar sig att du har fått tillbaka cancer så dör vi som en familj.. vi gör det tillsammans.
Barnens livskvalité på grund av sina sjukdomar, skulle vara så dålig om de får leva kvar.
För resten av sina liv skulle barnen undra varför mamma och pappa valde att lämna dem ensamma.
- Blir det inte bättre, så dör vi som en familj.... kommer de överens om.
Efter det så visar det sig att Agnes även har fått Borrelia som förstärker hennes symptom, och hon mår nu ännu sämre.
På grund av Hannas metastaser så blir hon sakta sämre och sämre, och i November mår hon väldigt dåligt.
Hon var även iväg och pratade med en präst ett par gånger, för att få reda på vad som händer när man dör, då hennes tankar har blivit mer och mer suicidala.
Samtidigt är hon inne i sin depression, och så väntar hon på provsvaren på sin eventuella cancer.
Hon mår jättedåligt och har det jäkligt tuff nu, så hon passar på att prata med Agnes läkare vid ett av Agnes läkarbesök, och han vidarebefordrade henne till en kurator för stöd, samtidigt så skrev han ut sömntabletter och någon form av lugnande tablett som hon skulle ta vid behov.
Den sista tiden innan jul då orkade Agnes knappt med någon hemundervisning, de fick ta massor av pauser och glöden försvann mer och mer inom henne.
Hon blev kraftigt försämrad några dagar omkring tredje advent, och dessa dagar orkade hon knappt vara uppe längre.
Hon hade också sagt till mamma och pappa att hon inte orkade leva längre, under denna period.
Förmodligen hade även hon självmordstankar, inte bara på grund av sin egen sjukdom utan på grund av hela hennes familjs situation.
Läkaren hon hade kontaktades och de skulle påbörja en utredning angående narkolepsi, men den hann aldrig påbörjas.
Under dessa dagar hade Agnes ingen energi, ont i kroppen svår smärta i ben och knä, och hon hade ofta feber.
Hon var också yr så hon kunde knappt gå själv där hemma utan stöd.
Men två saker såg hon och Moa fram emot.
Det ena var skolavslutningen, för då får de träffa alla klasskompisarna igen, och det andra var julafton.
Moa hade redan varit och köpt några presenter.
Även om de var sjuka och deprimerade så kunde de trotts all fira jul, men Hanna var spänd för hon visste att hennes provsvar skulle komma i dagarna.
Hanna kunde tydligen inte sova och var helt slut dagarna efter julafton, hon hade nu ett flertal gånger sagt till Oskar att hon inte skulle orka med allt en gång till, och framför allt inte nu när Moa också hade börjat visa tydliga tecken på sjukdom.
Dock var Moa mest fysiskt trött och hade inte den uttalade smärtan som Agnes hade, fast Agnes hade ju varit sjuk mycket längre.
Då, några dagar efter jul, strax innan nyår kom beskedet.
Det som inte fick hända, hände........
Hanna hade fått tillbaka sin cancer, och nu fanns det tyvärr inget att göra.
Oskar visste inte vad han skulle göra, och han kände hur maktlös han var.
Det enda han hade sett under ganska lång tid var hur hans familj sakta blev sjukare och sjukare, och nu fick han precis reda på att hans fru skulle dö.........
Detta knäckte Hanna och Oskar fullständigt.
Oskar älskade verkligen både frun och barnen och kunde inte se ett liv utan Hanna.
Agnes hade blivit sämre, Hanna hade återfått Cancer, Moa mådde dålig av sin egen sjukdom och över situationen hemma.
Dom gjorde allt för sina barn och de orkade inte se barnen bara bli sämre, så nu var det dags att fatta det ofattbara beslutet att dö tillsammans i tron om att få ett bättre liv efter detta.
Ingen människa i världen kan förstå det beslutet, men för denna familj blev beslutet verkligt.
Oskar och Hanna började fundera på hur de bäst kunde lösa detta och kom fram till följande.
Barnen får inte veta nått och de måste somna in, för det skulle vara omöjligt att med våld döda sina egna barn.
Det hade aldrig Hanna eller Oskar klarat av.
Oskar måste vara kvar till sist och se till att alla var döda innan han själv tar sitt eget liv.
Dom vill bli hittade fort, så de väljer ett datum när dom visste att dom skulle bli saknade.
Dom bestämmer sig för att skriva ett brev till polisen, och att lämna en film till anhöriga.
Den 7:e januari pratar Oskar med sin syster i telefon.
Sen händer det, och såhär är jag övertygad om att det gick till:
Hanna och Oskar förbereder allt tillsammans.
Dom tar fram tabletterna och blandar till en ordentlig cocktail, och de förbereder repet som Oskar sen skall använda.
Förmodligen mosar de allt till ett pulver och blandar med stark saft.
Sen går de upp till barnen och ger dem cocktailen, de stannar hos barnen tills dom har dött, och förtvivlade går dom ner till undervåningen igen.
Oskar är i panik och tappar sig själv för en stund,... han behöver gå ut.
Ute så är han helt förvirrad och frånvarande, och någon granne frågar vad som har hänt, Oskar svamlar nått osammanhängande, och sen går han in igen.
Dom sätter sig framför datorn och startar inspelningen, sen börjar Hanna att skriva ett avskedsbrev där de klart och tydligt erkänner att de gemensamt har fattat beslutet att ta självmord och att låta sina barn få följa med dem till andra sidan på grund av att de inte skulle fån någon livskvalité om dom får leva kvar utan sina föräldrar och med sina sjukdomar.
Hanna skriver att de bestämde sig redan i höstas för det här.
Hon skriver även ett meddelande till Xxxxxx föräldrar som jag ”tror” är en ursäkt, och nått i stil med:
”Kan man anklaga någon borde man inte vara sämre som människa än att man kan be någon om ursäkt...”
Allt detta bevittnas av kameran på datorn.
Sen fortsätter de att spela in olika sekvenser där dom tydligt berättar för familjerna och polisen om varför dom har tagit detta beslut.
Brevet och datorn lämnar de på köksbordet.
Sen tar Hanna en blandning av mediciner själv, hon tappar glaset, och någon av dom trampar i skärvorna så det blir blodfläckar på golvet.
Sen lägger hon sig i sängen och väntar.
Oskar sitter med henne hela tiden, och tårarna strömmar.
Tyvärr så dör inte Hanna av medicinen, så Oskar lägger en kudde över hennes ansikte och lutar sig över henne tills hon är död.
Förtvivlad går han ner igen och knyter fast repet i trappan och ställer en pall under.
Han spelar in det sista på datorn och skickar filmen till sina föräldrar, sen tar han en rejäl dos av mediciner och sätter sig ner och väntar en stund.
Han förstår nog inte riktigt vad som precis har hänt.
Hur fan kunde det bli såhär?
När han känner att medicinen börjar verka, och han börjar bli påverkad går han till pallen.
Han ställer sig på pallen, lägger snaran runt halsen, väntar tills han precis börjar tappa medvetandet och inte riktigt förstår nått mer.
Sen sparkar han undan pallen.
TYST. LUGNT. FRIDFULLT.
Äntligen är familjens lidande över, och de glider tillsammans över ”till den andra sidan” som de själva trodde skulle vara så mycket bättre.
Enligt obduktionen så dog Oskar sist men det handlar endast om några timmar efter att Hanna och barnen hade somnat in.
Det är nog Hanna man vill obducera mest, då man inte med säkerhet vet varför hon dog.
Ungefär såhär tror jag att det gick till.
Fyll gärna på med nått, om det är nått jag har missat.
//Avd.9
Din mening som du skrev angående din teori, ska det stå så som det gör eller ska sista ordet vara förlåtelse? Är dessa ord något du själv tänkt ut eller kan det ligga någon sanning bakom? Har tänkt på denna meningen sen du skrev så nu frågar jag. Hur tolkar du själv den meningen? Nu blev det 20 frågor
”Kan man anklaga någon borde man inte vara sämre som människa än att man kan be någon om ursäkt...”
Skapa ett konto eller logga in för att kommentera
Du måste vara medlem för att kunna kommentera