Sprider psykiatrin deprimerande teorier för att sälja fler piller?

De företag som säljer psykofarmaka tjänar mer pengar ju fler personer som får dessa piller utskrivna. Därmed tjänar de på att dels få fler människor att besöka psykiatrin och be om psykofarmaka, dels att få psykiatrin att bevilja psykofarmaka till en maximalt hög andel av dessa. Det innebär att de företagen har ekonomiska incitament att göra människor deprimerade och att få psykiatrerna att tro att dessa depressioner har biokemiska orsaker. Vad gäller det sistnämnda är en relevant fråga: hur stor är psykofarmakaindustrins förmåga att påverka psykiatrins förklaringar av depression?

Det finns även möjligheter att göra människor deprimerade genom att sprida ut deprimerande teorier. Kan tesen att "människor bestämmer sig för sina åsikter irrationellt och rationaliserar därefter sina redan bestämda åsikter" vara ett exempel på det? Ur ett evolutionsbiologiskt perspektiv finns det ingen anledning att hitta på anledningar till ett beslut om påhitten ändå inte påverkar beslutet. Detta vore endast ett slöseri med näring. Däremot finns det evolutionära fördelar med att konsekvent dra premisser till sin spets och förkasta de som gör felaktiga förutsägelser vilket leder till teorier som gör fler korrekta och därmed användbara förutsägelser. Kan det vara så att ett samhälle som allt mer delas upp i grupper med antaganden om att vissa åsikter skulle höra ihop med andra åsikter "för att enkäter visar att åsikterna statistiskt hör ihop" trots att de inte hör ihop logiskt gör allt fler människor deprimerade helt enkelt för att människor är anpassade till logiskt kritiskt tänkande?

Genom att ställa ledande frågor i enkäter och dela upp svaren i steg som utesluter vissa svar går det lätt att få fram resultat som inte alls motsvarar vad människor tänker. Kan det vara så att "bevis" för att "människor är irrationella åsiktsrättfärdigare" på detta sätt förfalskas för att dela upp samhället i grupper som hänvisar människor som visar sitt konsekventa kritiska tänkande fram och tillbaka mellan olika grupper (till exempel att samma argument stämplas som ett "högerargument" av vänstergrupper och som ett "vänsterargument" av högergrupper) så att personer inte får utlopp för sitt kritiska tänkande någonstans och därmed blir deprimerade? Detta skulle kunna gälla både generellt (att psykiatrin tjänar på maximal deprimerande polarisering i samhället och människors deprimerande tro på att det skulle vara antingen "i deras natur" eller en "permanent skada" sedan tidig barndom, eller vad som helst utom ett påtvingat "val" orsakat av situationen i nuet som kan upphävas, att bete sig så) och specifika falska åsiktsassociationer (till exempel att förfalska ett sken av att tesen om "kemisk obalans" skulle vara en "avstigmatisering" av "psykisk sjukdom" vilket gynnar pillerförsäljningen men motbevisas av att alla totalitära regimer på ett eller annat sätt hävdar att de människor de förföljer är farliga utan att kunna rå för det, till exempel nazisternas tal om "judars kulturförstörande biologiska instinkter" och kommunisternas tal om "kapitalisters nödtvång att handla kapitalistiskt i ett kapitalistiskt system"). Fler exempel är välkomna.

Om det är kritiskt tänkande som lider i ett polariserat samhälle kan det även förklara varför behandlingar som skadar hjärnan verkar hjälpa mot depression. Om förmågan till kritiskt tänkande slås ut kan (resterna av) personen inte längre lida av att samhället förtrycker kritiskt tänkande. Att depressioner och självmord slår igenom på stort i tonåren men blir mycket ovanligare efter 80 års ålder (gerotranscendens) kan, om det kritiska tänkandet är ett emergent fenomen som uppstår vid en viss tröskel av kopplingsfunktion i hjärnan, förklaras med att kopplingseffektens peak i 25-30årsåldern inkluderar en del reservkapacitet i händelse av hjärnskador och vanlig åldersrelaterad celldöd. Då räcker det inte att få ner hjärnans konnektivitet en bit under 25-30årspeaken för att utradera det kritiska tänkandet, det räcker inte att få ner den till en kopplingsnivå som finns hos exempelvis tonåringar eller personer som är över 40 men under 80 år utan den måste ner ända till ett värde som på uppförsbacken motsvarar ett preteenbarn och på nedförsbacken en gamling över 80 år (och i mänsklighetens evolution inte en tidig Homo sapiens utan en ren förmänniska). Kan det vara så att psykiatrin gick från lobotomi som slog ut det kritiska tänkandet i ett slag till piller som byts ut och bryter ner hjärnan genom en serie abstinensskador vid medicinbytena för att dels få sålt mer behandlingar och dels göra skadan beroende av att flera mediciner byts mot varandra i följd och därmed döljs av kliniska tester av en medicin i taget? Kan det även vara så att psykiatrin felfokuserar forskningen på "moduler" i hjärnan (vilket leder så fel som att "hitta" hjärnaktivitet i döda laxar) som ett sätt att förneka konnektivitetens och emergensens betydelse?

Finns det diskussionsgrupper där människor som mår dåligt av det polariserade samhället kan träffas för icke-polariserade diskussioner i det kritiska tänkandets tecken istället för att förstöra sina hjärnor med psykofarmaka? Eller skulle det gå att grunda sådana grupper? Tips är välkomna!

Alltså klart dem tjänar pengar och klart dem "vill" att folk ska va deprimerade så dem kan sälja sina piller. Exempelvis cbdolja blev väl förbjudet nu just för att det säkert kan konkurera, trots detta är det ett faktum att folk blir hjälpta, förstår inte varför folk riktat in sig på just psykofarmaka, hjärnan är en del av kroppen, precis som lungorna, osvosv.

Dom som säljer insulin till diabetiker vill väl också tjäna pengar? Men folk med diabetes blir ju hjälpta av insulin..

Folk med c vitaminbrist köper c vitamin och då tjänar dem som tillverkar c vitaminer pengar på det, om någon bryter benet så får denne vård, klart läkare mm tjänar pengar på det, så ja dem "vill" väl att folk ska skada sig för annars blir dem arbetslösa.

Nja, det hade i teorin varit möjligt för psykiatrin att göra cbd till psykofarmaka, precis som de redan har gjort med lsd.


Dålig jämförelse. Det är skillnad mellan att behöva ett ämne för att kroppen ska fungera och att "behöva" hjärnskador för att inte må dåligt av ett antiintellektuellt samhälle.

jah fattar vad du menar men håller endå inte helt med. Som jag sa är hjärnan en del av kroppen, den kan fungera dåligt, precis som en diabetiker har dåligt med insulin kan en hjärna ha dåligt med serotonin, varför vet jag inte, men hjärnan kan va dysfunktionell precis som alla andra delar av kroppen...

Hur förklarar du att depressioner och självmord ökar samtidigt som tillgången på psykofarmaka ökar? Eller att vissa samhällen utan tillgång på psykofarmaka har mycket lägre självmordsfrekvenser än västvärlden?

ja, desto fler som är deppade behöver väl psykofarmaka?

Vilka länder är det då? Det säget väl sej självt, har dem lägre självmordsfrekvenser behövs väl mindre psykofarmaka? Är väl bara du låter bli o käka skiten om du är så rädd.

Tror du verkligen att samhällen kan fungera utan dessa biverkningar? Människan delar på sig vid för stora folkgrupper, det är kört så sätt.

Hur förklarar du att självmorden ökar om ökningen inte beror på brist på mediciner?

Samhällen kan finnas utan att vara antiintellektuella. Det har ingenting med storleken på gruppen att göra.

Tänker du efter din fantasi eller menar du att det faktiskt är sant som du säger?
För hur ser en sådan modell ut för ett samhälle i så fall, undrar jag.

Att bära på en överdriven misstro mot mediciner i allmänhet och psykofarmaka i synnerhet är en stark indikation på att man behöver skiten! Vanföreställningar och konspirationsteorier går att medicinera.

Det finns ingen anledning till att synen på intelligens skulle ha något med storleken på gruppen att göra.