Tim Bergling (Avicii) - vad betyder dennes död för dagens generation?

Jesus snacka om att göra höna av en fjäder.
Han var dansmusiksmusiker for shits sake.
Han spelade inte ens instrument live.

Absolut, på det fetade. Vad jag menade var ju bara det faktum att jag, som har noll intresse av både Bieber och Beyonce, var översköljd med information om dem och deras förehavanden för bara några år sedan. Idag är det knäpptyst. Som jag skrev, så kan jag inte ens komma ihåg senaste gången jag såg en löpsedel, läste en artikel eller såg en intervju eller liknande med någon av dem.



Jag har aldrig påstått att han inte hade någon talang. Personligen tycker jag att det är trist att han gick bort, även om hans musik inte tilltalade mig.



Okej. We will see.

Personligen så tycker jag att Avicii var en av få artister i sin genre som gick att lyssna på men han gjorde musik i en genre som knappast lär överleva för alltid och har väldigt flyktiga lyssnare. Tror knappast att han kommer att uppnå någon legendstatus eller att hans musik kommer att spelas i alla tider.

När man får kungar och presidenter att namedroppa en kan man nog anses ha nått statusen där man inte blir bortglömd i första taget. Självklart kan genreväktare inte acceptera att leksaksvarianten av deras livskall gått och blivit kändis men så har det väl alltid varit? Namnet Carl Cox droppas med andakt men det är ändå bensinmackstechnon som folk spelar när de själva får välja. Jag fattar att det svider att se Smurfhits sopa rent på spelplanen men ju fortare man accepterar, desto snabbare kan man återgå till ett fungerande liv.

Aningen överdrivet? Att ministrar uttalar sig när en av landets största musikexporter dör så ung och så tragiskt tycker jag är ganska självklart. Prinsparet hade ju en personlig relation till honom. Sen är det internets tidsålder. Det "kostar" inte så mycket att göra ett uttalande idag. Alltså jag förnekar inte att Avicii är en globalt stor artist idag. Jag tycker dessutom att han är helt okej och verkade vara en fin människa. Jag är bara tveksam till att hans musik kommer att överleva i flera generationer. Vi lever i en tid där man kan bli stor fort som fan men lika fort glömmas bort. Ted Gärdestad och Cornelis musik är i stort sätt lika populär och aktuell idag som för 40-50 år sedan. Dom kommer förstås av förklarliga skäl aldrig dra in samma pengar som Avicii gjort som var en internationell artist men jag skulle bli väldigt förvånad om Aviciis musik fortfarande är aktuell och populär om 40-50 år.

Vilka somrar man har haft med hans musik.

2010: Seek Bromance sommar. Han spelade på Strömparterren på Love Stockholm.
2011: Levels och Fade into darkness somaren: Summerburst på stadion var episkt.

Jag menar att det kan vara tillfälligheter som avgör vem som blir ihågkommen eller inte. I detta fall råkade Tim bli kuttersmycket. Självklart kostar det inget att uttala sig men det är heller inget tvång, så man får nog anse att namedroppande är ett mått på hur man lyckats.

Obamas hyllning till Sverige
https://www.aftonbladet.se/nyheter/samhalle/article22812588.ab

Carl Philip och Sofia sörjer artisten Avicii: “En stor sorg”
https://www.svenskdam.se/2018/04/carl-philip-och-sofia-sorjer-artisten-avicii/

Detta händer vare sig vi vill det eller ej.

Lemmy är väl dock än lite haltande liknelse i och med att den gubben var aktuell från mitten på 70-talet fram tills hans död 2015. Avicii peakade runt 2013-2014 för att sedan vara inaktiv med vissa toppar och dog sedan vid 28 års ålder.

Dessutom var Lemmy mycket mer än bara rockmusik, han var en av rockmusikens största ikoner och resonerade med folk inte bara genom distade gitarrer utan även med en unik livsstil. Egentligen släppte ju Motorhead inte mycket ny musik alls, utan spelade mångt och mycket samma låtar under 30 år.

Han var inte bara en "dansmusiksmusiker", utan som sagt en celebritet vars namn spred sig över hela vår värld. Det är bara att söka på hans namn här på forumet så ser du vilket inflytande han hade, väl innan sin död. Flertalet trådar som efterfrågar vilka kläder han hade. Det tyder på att han var något mer än en simpel "dansmusikmusiker". Det är inget konstigt att erkänna honom till att vara en stor symbol och kulturgestalt.


Vad är din poäng?

Antar att även personer med de mest ingrodda kotlettfrillorna, vid det här laget har förstått att Avicii och dylikt har aldrig varit "House" förutom möjligtvis en kort period i slutet av 00-talet/tidigt-10-tal (redan då var det dock på gränsen). Aviciis påverkan på House, Techno och liknande är nämligen närmast obefintlig.

EDM är nog den bästa beskrivningen på den rörelse som Avicii bidrog till, och där bidrog han stort. EDM har varit en stor del av 10-talets musikkultur, men det senaste åren har siffrorna för den typen av bokningar dalat ganska signifikant. Enligt LiveNations VD Michael Rapino är har det varit en trend som börjat ge vika sedan en tid.

Med Aviciis död tror jag att vi börjar se slutet på EDM som ett samtida fenomen och mer börjar beskriva den är perioden utifrån ett mer historiskt perspektiv som också kan analyseras i en visst kontext. EDM var i princip Obama-eran för den "mindre kultiverade" delen av befolkningen (gymkillar/tjejer som jobbar inom retail etc, yuccies som tillhör den lökiga delen av startup-livet och som inte hinner ha koll på musik, osv). Snart är den publiken vuxen och har landat i sina vuxna "Carpe Diem"-liv och där finns det inte plats för mycket mer musik än till vitt vin och Gambaräkor till Spotifys fredags-playlist. Det händer mycket inom andra elektroniska genrer som på starkare sätt målar vad som händer i kulturen idag, men EDM känns väldigt avlägset från den relevansen. Avicii tror jag kommer vara en tidskapsel och prisma som vi ser tillbaka med och kommer minnas en speciell era med.

Tycker nästan hans bortgång är symbolisk då han som individ representerar vår kultur mer generellt sätt.

Det första man lägger märke till är en arketypisk svensk kille som var naiv, godhjärtad, tyst, introvert, skygg och extremt intelligent. Detta utnyttjas av en massa loosers, främst narcissistiska män från mellanöstern som flockas och bara suger ut hans talang för sin egen vinnings skull.

På något sätt så känns det lite som det är det som händer med oss alla i Sverige på en större och mer global nivå. Ett intelligent, naivt, godhjärtat folk, precis som Tim, som bara utnyttjas av narcissistiska idioter från mellanöstern.

Detta gäller inte bara Tim eller oss kollektivt, men även på individnivå bland oss alla - den där pensionären som ger bort sina livs besparingar för att någon ringer. Den där svenska tjejen som litar på MENA-killarna i sin klass då hon tror det bästa om dem.
De svenskar som ger bort allt de har till en zigenarmaffia från Östeuropa då de ser människohandlade individer tigga utanför ICA eftersom de tror det bästa om människorna som sitter där.
De äldre som varken låser huset eller bilen, för varför skulle någonting ont hända dem?

Det är rätt tragiskt egentligen, moder Svea, samt vi som individer och Tims öde verkar likna varandra. Jag tror att vi som folk generellt, precis som Tim har svårt att säga nej. Vi har problem med att sätta personliga gränser och dylikt.

Jag började själv reflektera efter dokumentären och Tims bortgång hur mycket jag själv gör som inte egentligen är min egen vilja, bara för att hålla andra runt mig glada. Det är verkligen ett personligt uppvaknande kring att sätta gränser och inse att man inte ska bli hjärntvättad med skuld att göra saker man mår så dåligt av bara för att andra manipulerar en att känna skuld över sin "plikt".

Man kan inte leva sitt liv bara för att göra andra glada... Då utnyttjas man av sjuka narcissister som utnyttjar det mot en.

Vet inte om jag reflekterar över det för långt. Men detta är några av de tankar som slagit mig rörande Tims bortgång.

Alltså, jag lyssnar inte mycket på musik, men när jag gör det så blir det främst klassisk musik. Tycker dock att detta översitteri hos många här är rätt motbjudande.

Personligen tycker jag inte om t.ex. Jimi Hendrix, Janis Joplin och Bob Dylan då deras musik mest låter som skrik och skrammel för mig. Jag uppskattar mer mild och melodisk musik t.ex. kyrkmusik eller Bach. Gillar även gammal folkmusik från olika Europeiska länder då jag tycker det låter vackert. Detta betyder dock inte att Jimi Hendrix är skit, uppenbarligen finns det ju människor som uppskattat hans musik (av någon anledning jag inte förstår). Det får man ju ändå respektera.

Tycker också Kurt Cobain mest skriker. Förstår heller inte varför han skulle vara "bättre" än Avicii, som någon användare tidigare skrivit i tråden. Avicii komponerade ju sin musik och skapade den från grunden. I slutändan tycker jag dock att bägge artister producerar skrammel, men som sagt, man får ju ändå respektera deras talang på något sätt.