Citat:
Ursprungligen postat av
dialektiker
Han sa ju själv i dokumentären att han misskött sin hälsa, trots sina sjukdomsproblem,
så visst kan han ha gjort det.
Han pratade även om sin panikångest. Sådär när det går om vartannat så kan man mycket väl förstå att det blev farliga kombinationer av läkemedel, alkohol och kanske annat också (vad vet jag?) för att hantera krämporna och psyket.
Det verkade helt klart som både hans kropp och psyke tog ordentligt med stryk (ser man ju också i dokumentären när han sitter och biter på naglarna och är helt sönderpressad på slutet).
Kropp och själ, skitsvårt att säga vad som gjorde att han strök med, men som tittare av True Stories kan man ju bara konstatera att han var svårt stressad. Visst, det kan leda till att man tar sig av daga också, för att man inte pallar med påfrestningarna av sin kropp, till slut.
Och även unga, kan drabbas svårt av ohälsa. Man behöver inte vara 76 för det.
Samtidigt var han hårt driven, med stora ambitioner, perfektionist och idogt arbetande. Det syntes i dokumentären, det förstår man av hans enorma framgångar och det sa alla i dokumentären.
En sådan artist vill en manager absolut jobba med.
Sen finns det ingen stoppknapp. Det blir en ond cirkel, som i Aviciis fall. Managern visste att han kunde få Avicii att dra på, även om han var sliten.
Så delvis självförvållat, delvis en ond cirkel med en manager som drev på.
Så kan jag tänka mig att mekanismen såg ut i det hela.
Så kan det se ut även i vanliga arbetslivet. Men i den branschen han rörde sig i, så blir det ett högt spel. Där man till en början själv är driven att tjäna de där pengarna? Eller som Avicii, han älskade ju skapandet av själva musiken, vad jag förstod, men han kom på att han inte uppskattade det som kom till runt omkring det.