Citat:
Ursprungligen postat av
N.Armstark
Jag har läst Höglunds bloggar ett varv till och fastnade i det här citatet:
Kan det vara orsaken till att Moa slutade med pianolektionerna? Det kanske inte ens hade nåt med sjukdomen att göra? Hur kul kan det vara att spela vals i d-moll i tre månader i sträck? Varenda unge jag har träffat skulle tjatat åt mamma och pappa att ringa och säga att det får vara nog. Om mamman dessutom var mer åt Bob Dylan hållet så skulle hon knappast försöka övertala dottern.
Å fy fan, det måste varit döden för en 11-åring!! Tvingas spela samma depressiva stycke i tre månader! Under samma tid som syster Agnes mådde jättedåligt.
Min gissning är att det var Moa som krävde att slippa den för barn okänsliga pianolärarinnan. Tur att hennes sista halvår i alla fall inte innebar en musikalisk prestationstortyr med en för barn känslodöv pianofröken. Kanske kände Oskar och Hanna sig, trots att de verkade vara en resultatinriktade personer, lättade av att de slapp den krävande, lätt sadistiska pianolärarinnan.