Skvaller om Horace Engdahl?

Tycker att vi kommer lite ifrån ämnet. Frågan gällde ifall Horace hade kunnat få ett stort förlag att ge ut mer kvalificerade böcker av honom än hans föga märkvärdiga aforismsamlingar. Att så är fallet är jag övertygad om. Du har helt rätt i att förlag och kultursidor till stor del har bommat igen, men samtidigt kommer det fortfarande ut essäistiska böcker av akademiker i Engdahls generation. Nyligen t ex av Svante Nordin. Engdahl skulle garanterat vara en mer lönsam affär. Så jag är övertygad om att han helt enkelt inte har förmågan eller modet att samla sig till något vettigare och mer substantiellt än korta twitterfunderingar.

Ärligt talat tror jag inte att Engdahl hade kunnat bygga den karriär han haft (och då menar jag i böcker, dagstidningar och tv, inte just i Svenska akademien) om han hade varit tjugo år yngre och kommit in på kultursidorna typ vid mitten av 90-talet. Detsamma gäller Klas Östergren som romanförfattare och helt säkert t ex Per Wästberg och - Sara Danius. De karriärvägar de använde för att nå ut som litteraturvetare, kulturskribenter och skönlitterära författare existerar knappast längre, inte heller den ska vi säga mediala och mentala beredskapen (positiva förväntningar på den sortens skrivande) för sådana författare.

Som jag var inne på litet tidigare: i stort sett alla som i dagens Sverige kommer ut med den här sortens genomarbetade essäböcker, författarbiografier, litteraturvetenskap och humaniora riktat till en bredare allmänhet, är idag i 60-70-årsåldern. Folk som Svante Nordin, Sven-Eric Liedman, Per T Ohlsson, Henrik Berggren, Peter Englund, Hans Rosling och Karin Johannisson (de båda senare nyligen döda). Det finns ju ingen återväxt i generationerna efter dem. Det beror inte på att de som föddes senare är mer korkade eller okunniga, däremot har de (haft) mycket mindre utrymme för att skriva den sortens böcker och få dem utgivna, recenserade, omskrivna i massmedia - och för att bygga sig en ställning som några nya Engdahl, Englund, Erik Hjalmar Linder, Peter Nilson, Gunnar Harding...

Sara Danius berättade i en essä i Försök om Litteratur (som kom ca 1998) att hon hade lagt några månader på att polera fram sin första artikel på DN:s kultursida, vid mitten av 80-talet - och det handlade om en bok hon fått i uppdrag att recensera (skriven av den då nästan mytiske Roland Barthes). Det finns inte en chans att de hade gett den mängden med tid åt en nykomling idag, och sedan tryckt artikeln. Inte ens år 2000, skulle jag nog säga. Än mindre förekommer det så pass långa och obesvärat "high-brow" artiklar på DN:s kultursida idag som på 80-90-talen. Inte ens hälften så långa, skulle jag säga. Hela deras kulturdel är i mycket högre grad idag en klubb för inbördes beundran. Och naturligtvis mycket mer "in your face" i sitt tonläge.

Litteraturstöd förklarar verkligen inte allt, och vad jag vet finns det utgivningsstöd även i t ex England. Men det stämmer att räknenissar och marknadsförare i mycket högre grad än dåförtiden har tagit kommandot på de svenska förlagen.

Vi är nog överens om att det svenska kulturklimatet suger speciellt för bildad kultur. Frågan är om Horace är genialisk eller en medelmåtta. Hade han lyckats så bra om han inte genom vänskapskorruption blivit invald i SA. Min tes är att han är en medelmåtta men att bristen på konkurrensen inom sitt fält får honom att framstå som betydligt mer än vad han är.

Du försöker köra med debattknep som det är pinsamt uppenbart att du inte ens tror på själv. Jag skulle vara "avslöjad" med att köra med "uppenbara felaktigheter"? Jag skrev redan från början att Engdahl var just "adjungerad professor". Så vad är det du har avslöjat? Professor är han (alt. har han varit) likafullt. Du verkar efter en snabb googling fått för dig att det bara är för vem som helst att tjacka en sån professur och sen smälla upp på CVt, men så är uppenbart inte fallet. Århus Universitet borgar med sin akademiska integritet för att Engdahl -- enligt dem -- förtjänade just den titeln. Så här heter det från deras hemsida:

The faculty appointed four honorary professors: Doctor Claus von Carnap-Bornheim in Prehistoric Archaeology; Professor Emeritus James Graham Campbell in Medieval Archaeology; Doctor Horace Engdahl in Scandinavian Language and Literature; and Hans Edvard Nørregård-Nielsen in Art History.

Och en dansk blaska skrev som följer om detta:

Den svenske litteraturkritiker Horace Engdahl, sekretær ved Det svenske Akademi, tiltræder i morgen som gæsteprofessor ved Aarhus UniversitetUniversiteterne kan gøre det, men gør det alt for sjældent. De kan knytte interessante levende personligheder til sig som adjungerede (tilknyttede) professorer, der uden eller næsten uden løn får lov til at holde forelæsninger fra tid til anden uden eksamens- og undervisningspligter i øvrigt. Det giver anseelse til universitetet og navnkundighed til personen, der vælges som adjungeret professor.Aarhus Universitet har netop valgt at knytte den svenske litteraturkritiker Horace Engdahl (f.1948) til sig under denne professortype. Det er et suverænt valg, som nærmest forbinder Aarhus Universitet med nobelpris-uddelingen for litteratur.

Lite olika bud på om de vill kalla det en hedersprofessur, gästprofessur eller adjungerad professur, men det går ändå ut på samma sak. Ej betalt, men helt uppenbart en stor ära och en rejäl merit. Men visst, skjut du iväg ett email till Uppsala och fråga hur mycket de vill ha för att också du ska få kalla dig "adjungerad professor".

Sålunda är det du som inte visste vad du snackade om.


Nu flyttar du emellertid målstolparna i denna debatt efter att ha insett att du haft fel. Nej, frågan är alls inte om Horace är ett geni eller en medelmåtta, påståendet som du kom med och som jag vederlade handlade om att han "är en av de ledamöter som inte har en karriär utöver sin roll i SA". Och det är mycket uppenbart skitsnack, även om en annars trots allt relativt förnuftig skribent som Slottsherre vill stödja dig på den punkten. Om han lyckats "så bra" om han inte blivit invald i SA är förstås omöjligt att svara på. Troligen inte, det är ju uppenbart att medlemskapet i SA ger karriären ytterligare en skjuts. Men som sagt, det ligger i öppen dager att Engdahls karriär redan vid tidpunkten för invalet gick spikrakt uppåt, och att han även utan SA gjort sig ett betydande namn som en stjärna inom litteraturvetenskapen. Jag har producerat flertalet belägg från namnkunniga litteraturvetare som vittnar om Engdahls viktighet och inflytande (främst som den uppenbarades i Den romantiska texten) och allt du kunnat kontra med är en hobbyrecension av några av hans aforismer som du själv tycker är innehållslösa.

Märk väl att Fredrik Bremers invändningar här ovan heller inte riktigt berör detta. Han medger alltså att Engdahl var ett "lysande namn" på 90-talet, vilket i princip är vad vi talar om. Sen kan man ändå mena att han är en intellektuell charlatan och att hans rykte snabbt kommer förblekna efter hans död. Men en "karriär" -- jo, det har han haft.

Du kan för övrigt köra din egna lilla svennebananlitteraturkritik på Nietzsche och Jesus också. Den senare snodde allt från judendomen och när man väl läser vad han sa är det mest plattityder. Och snart kommer hans inflytande dö ut. Fine, möjligt att det är så. Men det förhindrar inte det faktum att inflytandet och "karriären" han haft upp till nu varit rätt betydande.

Din poäng om att bara idioter blir litteraturvetare och att coola killar som du bara läser serietidningar är sedan rätt ovidkommande. Whatever, kanske är det så. Men det finns ändå karriärer att ha i det fältet, vilket Engdahl alltså lyckats med.


I Husmoderns död verkar det ha tagit två plus två veckor. Hon skriver om det i förordet, som finns att läsa online. Men det är en petitess, och jag håller med det övriga du skriver. Mycket möjligt att Engdahl delvis var beroende av just den tiden för att kunna lyckas på det sätt han gjorde. På vilket man möjligtvis kan invända att om han varit född senare eller tidigare så hade han sökt efter en annan väg att nå till toppen. Som sagt, det är svårt att sia om vad som hänt utan SA, men en sak jag tror man kan konstatera är att man snart blivit varse att han gör sig väldigt väl i TV, pga sin vältalighet. Bisittarrollen i "Röda rummet" kom nog efter invalet, men var ju ändå uppenbart snarast en konsekvens av att han var så påfallande vältalig.

Jag låter dina inlägg stå mot varandra,. Alla andra kan då bedöma stringensen i dina argument. Det finns ingen anledning för mig att argumentera vidare med en kultmedlem, vilka argument jag än lägger fram kommer inte kunna ändra din uppfattning om Horace suveränitet.

Vad är det du inte förstår? Jag påpekade alltså att han säkerligen med lätthet kunnat få en betald och reguljär professur nånstans om han velat gå det spåret. Visst, sånt kan inte bevisas, men det är min uppskattning baserad på hans rykte. Det handlar alltså om ett hypotetiskt resonemang.

Professuren vid Århus har jag aldrig påstått varit något annat än adjungerad/heders/gäst. Det har däremot du, som nu står med byxorna neddragna efter att du hävdat att denna "i praktiken är en köpt titel."

Förnekar du kanske att du skrev det?

Om du nu vill fortsätta hävda att Engdahls professur var "betald av företag eller någon annan utomstående", vilket är vad SvD-artikeln handlade om, så åligger det dig att bevisa detta. De källor jag presenterade gör istället gällande att tjänsten var oavlönad.

Sen kör du ånyo med halmgubbar för att täcka hur du blivit bortgjord: jag är inte medlem i nån Engdahlkult, utan har tvärtom uttryckt mig mycket kritiskt och skeptiskt om stora delar av hans författarskap. Vad jag emellertid lätt kunde visa var att du for med en osanning när du hävdade att han "är en av de ledamöter som inte har en karriär utöver sin roll i SA". Men det är glädjande att du äntligen gett dig på den punkten. Din tystnad är talande.

Fick tydligen en finsk orden vid nått tillfälle också:

http://www.finland.se/public/default.aspx?contentid=179534&culture=sv-FI

Men givetvis bör man inte lägga alltför stor vikt vid sånt, och där är det förstås också mycket möjligt att medlemskapet i SA spelat en roll.

DN hade i slutet av 1980-talet Horace Engdahl och Madeleine Gustafsson heltidsanställda som kritiker utan krav på ett visst antal artiklar per månad eller år. Madeleine Gustafsson skrev väl ett par artiklar om året och uppbar alltså en förhållandevis hög månadslön. Men man menade att det skulle finnas möjlighet till förkovran. Givetvis är det helt omöjligt att tänka sig idag.

Ja, precis, och Engdahl publicerade omkring 1983/84 - då han var ganska ny som frilansare för DN - ett par heluppslagsartiklar (någon vecka efter varandra, i den tidens stora sidformat och täta stil) om romantikens bildspråk och hur det skiljer sig från moderna och modernistiska föreställningar om smak, stil och språk. Litet mer populärt skrivna förstudier till Den romantiska texten, men ingalunda skrivna för hipsters utan för en litterärt bildad allmänhet. Även det är en typ av publiceringar som DN *aldrig* skulle göra numera.

Det måste väl ändå ses som ett motangrepp det som KE gör?

https://www.expressen.se/kultur/ide/jag-forfaras-over-raheten-i-akademiens-maktkamp/
Horace skrev:

"Den ständiga sekreterarens främsta uppgift är att hålla samman Akademien och att medla mellan stridande läger. Sekreteraren ska inte tala för sina egna åsikter utan utåt förklara den uppfattning som är rådande i Akademien. Det borde vara otänkbart att det utbryter ett krig mellan Akademiens majoritet och ständiga sekreteraren. Men avhoppen, läckorna och allt det som har följt i spåren är utan tvivel led i en sådan krigföring. När man mäter vidden av den splittring som nu är ett faktum i Akademien, kan man inte komma till någon annan slutsats än att Sara Danius är den av alla sekreterare sedan 1786 som har lyckats sämst med sin uppgift.

Orden sviker mig när jag försöker karaktärisera det vanvett som har brutit lös, sedan ett antal personer till sin grämelse såg sig tvungna att ge upp sin plan att skada och förnedra Katarina Frostenson. Vi som röstade emot hennes uteslutning kommer inte att lämna Akademien i händerna på personer som verkar med sådana metoder. "

Det Horace skriver är ett frontalangrepp med kraft mot bland annat KE. Då är det väl inte att förvånas över att KE bjuder till motstånd? HE har redan brutit relationen dem emellan så att säga.

Sedan så kan även jag tänka mig att en SA utan HE kan fungera bättre.

Läs gärna hela Horaces debattartikel. Jag tycker att han har en hel del poänger med det han skriver. Notera att jag skiljer mellan person och sak. Hur han är som person är något annat.

SVT lägger ner Liv och Horace på bildningsresa. Synnerligen oväntat!

https://www.dn.se/kultur-noje/slutrest-i-svt-for-horace-engdahl-och-liv-stromquist/

Givetvis säger kulturchef Eva Beckman att beslutet att inte göra en tredje säsong inte aaaalls har något att göra med bråket kring Kulturprofilen och Svenska Akademien. Nej men visst...

Du jämställer Horace med Jesus och sen hävdar du att du inte är med i en kult - kul kul