Citat:
Ursprungligen postat av
Lillamig72
Det dör fler människor i fattiga och krigsdrabbade länder. Misären drabbar även fler människor. Som pga sjukdom inte kan försörja sig med ett riktigt jobb. De tvingas tigga, bo på gatan och leva på allmosor. Sjuka människor ligger bortglömda i misär och självdör. De syns inte. Varför kan man fundera lite på.
Men att tro att själsliga plågor inte drabbar människor i välfärdsländer är ren idioti.
Det är helt korrekt att medellivslängden i fattiga länder är betydligt kortare än hos oss.
Men trots vårt materiella välstånd, vår gratis sjukvård, vår barn- och skolhälsovård ligger vi väldigt högt i suicidstatestiken. 4 personer i Sverige tar livet av sig - varje dag.
Nu är statistiken grumlig i fattiga länder - men suicidsiffrorna hos oss anses
av expertisen vara betydligt högre än i u-länder. Trots att människor i fattigare länder uppenbarligen saknar betydligt mer materiellt sett, har det mycket jobbigare och kanske borde ha närmare till en depression.
Hos de allra flesta som suiciderar i Sverige finns en historik av föregående psykiatriska kontakter, medicinering och sjukfrånvaro. I några fall finns en yttre utlösande orsak - separation, ekonomi - och då saknas ibland psyk.kontakter.
Så varför kan föräldrarna i en familj i Bjärred som materiellt sett har allt andra drömmer om, som rimligen har en bra framtid framför sig med karriärer, bra bostad, fredligt land och kärlek, tycka att det inte finns någon framtid?
Det är en helt orimligt uppfattning av verkligheten. Och djupt störd verklighetsuppfattning - psykos - verkar de helt enkelt inte lidit av.
Om vi listar statistiken så var föräldrarna:
* inte överens, endast en var mördare
* bägge djup deprimerade med störd verklighetsuppfattning
* övertygade om det förelåg hot om rasering av det liv de kände - brottsmisstanke, ekonomi, dödlig sjukdom
* övertygad av något sektliknande att familjens liv på jorden var meningslöst, att det var bättre i livet efter.
Det räcker med en enda punkt av dessa för att tragedin uppstod.