Citat:
Ursprungligen postat av
SpartanPrepper
Hej Skunkjobb, lika lite som att du vet ifall Assad har har gasat sin egna befolkning.
Man skall inte vara naiv och anta att Assad sitter med fingret på knappen. Även i normala konflikter så har ledarna väldigt liten faktiskt kontroll över vad som händer och när något går på röven så är det ingenting som man tjänar på att erkänna. Den som tror något annat är jävligt oinformerad. I stora drag så kan en statsledning ha någon form av övergripande kontroll över en krigsmakt men inte ner på slagfältsnivå på alla platser samtidigt (och det gäller även stormakterna i tillräckligt omfattande konflikter, även om de är bättre på C3). Ute i krigets verklighet fattas ögonblicksbeslut av personer som befinner sig ute i skiten och soldater är inga helgon utan ett axplock av den vapenföra befolkningen i övrigt. Du kan lita på att det procentuellt kommer finnas lika många psykopater och galningar i en armé som i samhället i övrigt, särskilt när krig råder och man inte har råd att vara kräsen.
Lägg då till att det i detta fall rör sig om ett långt inbördeskrig i ett land med hyggligt taskig människosyn och åratal av död och förödelse (och anledningar till hämnd) med en medföljande normalisering och trivialisering av våld och grymheter. Psykfallen hittar alltid möjligheter och de i deras närhet blir avtrubbade (även normala människor som ser tillbaka på sin krigstjänstgöring kan förfasas över det egna beteendet i efterhand). Soldater har i alla tider massakrerat motståndare, civila såväl som soldater som hämnd för både upplevda och verkliga oförrätter. Finns det kemiska vapen i någon form tillgängliga ute på förband och flygbaser och den statliga detaljledningen eller förtroendet brutit samman (eller om staten gått ut och offentligt förnekat att man är i besittning av dylika) så är kontrollen i effekt förlorad.
En statsledning eller ens militärledning kommer fortsätta att neka till alla anklagelser eftersom man BARA har att förlora på det hela. Sovjet gjorde det när soldater begick övergrepp under VK2 eller senare i Ungern eller Afghanistan. Jänkarna gjorde det i VK2, Vietnam osv. Ryssarna har fortsatt i samma anda i Tjetjenien, Georgien och Syrien osv. INGEN stat kommer erkänna om övergrepp eller misstag begås ens om de fångas med händerna i syltburken (även om USA åtminstone åtalat några av sina egna psykfall i Afghanistan och Irak men det finns garanterat ett stort mörkertal av rena tjänstefel där också).
Ta då Syrien som ett ännu värre exempel och dessutom ett inbördeskrig med massvis med fraktioner, klaner och etniska och religiösa tillhörigheter.
Oavsett om Assad varit direkt inblandad eller inte så sitter han som statschef med blodet på sina händer. När hårt väl satts mot hårt och krig är ett faktum så antar de en helt egen dynamik som inte går att detaljstyra och går man "all in" i krigföringen som regimen i Syrien gjort så kommer allt överjävligt som krig innebär som ett brev på posten, oavsett om ledarna vill det eller inte.
Det är som gängslagsmål med dödligt utfall efter krogbesök. Inte ens förhärdade typer går ut en lördagkväll med målsättningen att gå ut och festa och sedan gruppmisshandla och mörda någon utan det är något som händer när det väl går överstyr och någon har med sig en kniv. I samma sits hamnar tillslut de flesta krigförande ledare och då har de att välja mellan att samarbeta med polisen (och hamna i Haag eller troligare, bli mördade av sina egna) eller att skydda sina egna och förneka allt. Svårare än så är det inte för dessa herrar.