Det finns så många frågetecken och hur mycket slump kan det egentligen bli.
STOCKHOLMSPOLISENS SAMBANDSCENTRAL
Birgitta Brolund: Operatören på SBC Birgitta Brolund har uppgivit att hon trodde det var piket 3220 som var den som kom först till platsen och som avrapporterade till Anders Thornestedt, varefter hon säger att hon började med protokollföringen. (Juristkommissionens intervju med Birgitta Brolund, 1986-09-22). I och för sig kan det här röra sig om att hon helt enkelt misstagit sig på patrullens nummer, men faktum är att det fanns en piket 3220, från VD 3, som liksom kollegorna i 3230 hade blivit beordrade att ingripa i Palmeärendet. För deras vidkommande skedde detta kl 23.54.
Om man studerar IM-listan för detta ärende finner man Birgitta Brolunds signatur MB för en mystisk patrull med numret 3625, efterdaterad till 23.23. Denna patrull är dock, enligt bröderna Poutiainen ett mysterium, då radion med anropsnumret 3625 aldrig ska ha kvitterats ut under mordnatten. (Palme-nytt, 8/97, s 4)
Ulf Helin:"Det andra larmet kom som bekant från växeltelefonisten Ann-Louise Paulsson på Järfälla Taxi. Hon hade slagit ett direktnummer till Stockholmspolisens sambandscentral och där fått tala med operatören Ulf Helin. Denne gör sig nu skyldig till inte mindre än fyra brott mot instruktionerna:
1. Han bryter snabbt av förbindelsen med Järfälla Taxi, trots att polisens åtgärdskalender stipulerar att telefonlinjen ska "hållas öppen till första polispatrull anlänt till platsen." 2. Han larmar heller inte ambulans, trots att han från en pålitlig källa fått höra att en man blivit skjuten. I förhör med juristkommissionen har han försvarat denna underlåtenhet med att han först ville ha bekräftelse på att skottlossning verkligen hade förekommit och att det var fara och färde. Han tänkte att om det var fara å färde skulle den polispatrull som kom först till platsen larma ambulans. Nu var det Järfälla Taxis Ann-Louise Paulsson som tillkallade ambulans.
3. Han underlåter vidare att underrätta vakthavande inspektören, Anders Thornestedt, som även var arbetsledare för SBC:s radiooperatörer, om skottlossningen på Sveavägen. 4. Det fjärde brottet mot instruktionerna bestod i att Ulf Helin lät bli att ta fram protokollet och starta protokollföringen, vilket åligger den som först tar emot ett larm om en händelse av allvarligare karaktär. (Poutiainen, s 29-31)
Enbart mot bakgrund av dessa fyra punkter kan man fråga sig om inte Ulf Helin också underlät att gå ut med områdesanropet till poliserna i city. Han verkar ju inte ha tagit skottlossningen på Tunnelgatan-Sveavägen på något större allvar. "
Christian Daalsgard:Förutom att detta påstående gör oss uppmärksamma på Gösta Söderströms bristande kompetens i att göra radioanrop, får vi också klart för oss att Ulf Helin måste ha prioriterat andra saker framför att släppa in det högste polisbefälet i yttre tjänst under denna kväll och som dessutom råkade komma fram först till brottsplatsen.
Han såg det tydligen som mer angeläget att ta in ett annat anrop i radiokön, nämligen det från det näst högsta befälet, poliskommissarien Christian Dalsgaard i bil 1520, som han enligt IM-listan, beordrade att ingripa i ärendet kl 23.25, d v s innan han fått den åstundade bekräftelsen om att skottlossning verkligen ägt rum på Sveavägen i Stockholm. (Poutiainen, s 104-105)
Men Christian Dalsgaard har själv hävdat - dessutom under ed vid rättegången mot tidningen Proletären - att hans kontakt med SBC var föranledd av att han hade hört att Söderström kort efter områdesanropet om skottlossning på Sveavägen hade ropat in sig på platsen, utan att för den skull säga att han hört något om mördarens flyktväg.
Det var därför han valde att från Hamngatan inte köra direkt till brottsplatsen, utan att svänga in på Regeringsgatan för att täcka upp mördarens flyktväg, vilken han vid tillfället alltså inte kunde ha haft någon kännedom om. (ibid, s 111-112) Dalsgaard förnekade också kategoriskt att det skulle ha förekommit några ilanrop.
http://www.politiskamord.com/p5sambandscentralen.html