Alternativ för Sverige (AfS) - samlingstråd

Jag tror helt ärligt att du kan vara lugn. Jag vet att det talades om att AfS hade nekat personer med bakgrund i SvP att hjälpa AfS att samla in namn inför partiregistreringen, vilket en del personer som lutar mer åt den nationalsocialistiska ideologin var lite bittra över då när detta hände.

Detta tyder på att AfS förstår nödvändigheten av att hålla en tydlig linje mellan sig själva och organisationer som NMR.

Tror också AfS är för extrema för den genomsnittlige SD-sympatisören.

Men för SD:s hårda kärna passar partiet som hand i handsken!
Enligt egen erfarenhet är (var) SD:s kärna sådana som öppet "vågar(de)" berätta de stödjer(de) SD.
Tror däremot inte AfS kommer värva speciellt många röster bland folk som "smyger(smög)" med sin sympati för SD!

Håller med. 100% är det inte som kan tänka sig rösta på Afs, som röstade på SD 2010. Det kan jag säga med säkerhet.

Kollar man Facebook och Twitter så är ju SD-väljare snarare mer extrema än både SD och AfS.

Brukar dela dina åsikter, och de är oftast underhållande dessutom. Men här är jag inte säker på att du analyserar det rätt. Jag menar att SD kom in i riksdagen 2010 pga av att missnöjet med de etablerade partiernas hantering av invandringen blev för stort - detta trots rödmarineringen av väljarna i decennier, och trots naziststämplarna. Vad blev då den POLITISKA reaktionen? Jo, straffknullning av de svenska väljarna med ännu mera av extra allt-kurder, muslimer, tbc-afrikaner - föraktet för vanligt folks oro var monumental. Med replik från FOLKET i valet 2014, då SD återigen dubblerade sina mandat. Sedan dess har FOLKET dessutom fått se på hur sjuklövern misslyckades hantera kött-tsunamin 2015 (ja, efterskalven av den pågår ju fortfarande iofs), hur S och M med läpparnas falska bekännelse säger sig ta i med hårdhandskarna men i realiteten verkar för det motsatta än idag.
Det går inte att jämföra F!-febriga vita manshatare med vattenkammade MUF-kopior a la 90-talet i AfS. Retoriken hotar inte FOLKET längre. Man har sett att SD inte var dessa Wolfenstein-nazister som AB, DN, Exp, SVT m fl varnade för utan rätt beskedliga realpolitiker, men man har också sett att SD blivit allt mer urvattnat och uddlöst.
Tiden är mogen för en konservativ röst. Ta intryck av framgångarna i Österrike och Ungern.
SD och AfS är större som delar än som enhet. Win-win.

SD kommer tvivelsutan att göra ett bra val. Man har horder av nyvaknade invandringskritiker att ta från ffa S. Men man har också lämnat sin högra flank vidöppen. Inte bara det, man håller aktivt på att byta ut sin väljarbas. Samma väljarbas som förde partiet in i riksdagen. Om detta kan man ha åsikter av det moraliska slaget (och det har jag). Men nu är det en realitet. Och det betyder att SD kommer inte längre att vara motorn i kritiken av 7-klövern och rådande ordning i svensk politik.

Dessutom är det så att SD har misslyckats kapitalt i sin interna organisering. Det är många sympatisörer som tror att partiet har lyckats göra sig av med stollar och aparta figurer. Media har (nästan) normaliserat sitt förhållande till partiet. M.m. Sammantaget ger det bilden av ett fungerande och etablerat parti. Problemet är bara att den bilden är falsk. SD:s interna organisation är ett skämt och ett kaos, där två mekanismer är alenarådande: 1) Ledartrions maktspel, 2) övrigas maktspel. Saker som idealism, engagemang och framgångsrikt arbete utåt, istället för partiinternt spel, gnider inte ens på andrafiolen. De återfinns öht inte längre i partiet. Kombinera detta med faktumet att ungdomsverksamheten i SD är helt ickeexisterande, så får man en situation där det är enkelt att se att kommande mandatperiod blir partiets sista med verklig tillväxt. Fr.o.m. dagen efter valdagen, så är SD:s sötebrödsdagar räknade och man står synnerligen illa rustade för att möta konkurrensen på den politiska spelplansdel där man nu får Afs att slåss med.

Två procent av väljarna redan efter tillkännagivandet om deltagande i riksdagsvalet är stort och det finns många fler väljare som vill ha repatriering och verkliga straff för kriminella. Och man ser även att det finns folk som sätter in pengar på partiets bankkonto. Och det sker i en takt som indikerar att målet är nått en månad före valet.

Nu när afs får en gammal partiordförande så vidgas kontaktnätet ytterligare. Säkert kommer han att dra med sig många, många nyttiga aktivister.

Ps Varmt välkommen Mikael Jansson, före detta partiordförande i SD.

Fast i senaste opinionsmätningen så var afs inte på några 2 procent.

Gällande Mikael Jansson kan jag inte förstå alls hur han kan ses som en tillgång.
Men olika åsikter uppenbarligen.

Vad afs hamnar på i valet är inte helt enkelt att sia om.
Men jag är av åsikten att de inte kommer vara i närheten av riksdagen.

Har jag fel, är jag den förste att ödmjukt erkänna det.

Så - för att få igenom minskad invandring måste man först acceptera premissen med invandringen som något önskvärt? Man måste kompromissa om ökade kvoter för att "få inflytande" om lägre nivåer?

Så fungerar det märkligt nog inte med andra politiska visioner. Miljövännen, socialisten och marknadsliberalen går inte ut med att bara begära minskad ökning av kärnkraften, minskad ökning av orättvisor eller minskad ökning av skattetryck. De är hela tiden tydliga med sina oprutade slutmål och nollvisioner som något gott.

Socialdemokratin kom inte till statsbärande makt genom att acceptera borgerliga premisser. Man ifrågasatte inte om det finns en "arbetarklass" eller att dess villkor gott kunde bli sämre år för år - bara försämringen gick långsammare och S fick vara med och klubba besluten i fel riktning.

Omvänt hade SD inte förlorat en enda röst på att jämställa svenskar med andra folk som ett sätt att kräva lika rätt och desarmera rasistanklagelser OCH kunna ställa oprutade krav. Att bejaka nationalism som en legitim, demokratisk ideologi istället för att hela tiden backa och ursäkta sig.

Är man rumsren och icke-extrem så är det viktigt att man inte sänder ut kallsvettiga signaler. Det är osexigt och säljer illa. Att SD ändå vuxit sig så stora beror på att törsten på systemkritik i Sverige är så stor att lättmjölk duger. Inte att normal standardmjölk är någor suspekt.

Så länge en person inom SD inte har någon funktion alls, accepteras Fan själv som medlem!
Däremot en som sitter som suppleant i någon kommunal nämnd eller lokalförening, gäller uteslutning direkt vid minsta förseelse som kan tolkas som rasism.

Fanns det ingen folkvilja att rösta på ett radikalt parti när socialdemokratin växte fram i Sverige? Det som är avgörande är samhällssituationen. Vi har ett desperat läge i Sverige. SD:s framgångar bygger t.ex. på en förväntan att de ska genomföra radikala åtgärder, inte att de ska konservera en samhällsordning (mångkulturen) som redan är förlorad. Det gäller än mer för AfS.


Som alla sådana svepande, självtillräckliga påståenden håller de inte för prövning mot verkligheten. Radikala idéer och personer har naturligtvis skapat många saker vi i dag betraktar som bestående.

Det går inte att jämföra. MP har varit absolut skogtokiga i minst ett decennie och fört en politik som enbart haft potential att locka en mycket liten del av väljarna - de som är absolut "GAL"-positiva - MP har med andra ord, i närmast objektiv mening, varit vänsterextrema. Det enda som gjorde att de var i närheten av 10 % i valet var att media sympatiserade med dem i mycket hög grad och därför inte ställde de frågor som avslöjade hur pass vänsterextrema de var inför deras presumptiva väljare.

När sedan Fi dyker upp och driver på Mp i t ex identitetspolitiska frågor så är det jämförbart med att få ett parti att gå från marxism-leninism till stalinism - från något som 10 % sympatiserar med till något som 2-3% sympatiserar med.

På högersidan har vi istället situationen att SD befinner sig ganska mycket där medelväljaren befinner sig om man tittar på preferenser i de politiska sakfrågor som de äger - kriminalpolitik, invandrings-/integrationspolitik och försvarspolitik. Det som håller dem nere är bilden av dem, som inte är alldeles ogrundad (host), som ett dysfunktionellt parti för bittra låginkomsttagare utan social begåvning som söker egen vinning samt att ett mittenparti stöter bort både högerväljare och vänsterväljare som fortfarande är dumma nog att tro att den viktigaste frågan är mer välfärd kontra lägre skatt (För i själva verket, med invandringen kommer vi ju få både höga skatter och dålig välfärd).

Så SD äger/har ägt ett antal mycket viktiga/heta frågor, men istället för att utnyttja detta tonar de hela tiden ner i sin retorik, gör sin retorik mer salongsfähig, i dessa frågor. Med andra ord börjar de låta mer och mer som M och S i nämnda frågor - och backar därmed från det som det som lockat medelväljaren till SD.

Att AfS här då dyker upp och får SD att ta till en mer muskulös retorik (Som vi redan sett exempel på flera gånger) är mer som att V får S att hårt driva frågan om vinster i välfärden (Där ju väljarna håller med V) - inte som att vänsterextremisterna Mp pushas av de ännu mer vänsterextrema Fi att införa mans-skatt och öppna gränser (Som 3 % av valmanskåren håller med om).

EDIT: Oyto - Jag har kritiserat dig någon gång men här ovanför skrev du svaret som jag själv inte orkade skriva till CrispyKreem. Bra jobbat.