Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Tack för ditt inlägg! Delar till fullo dina ståndpunkter och argument i allt ovanstående.

Inte har dessa föräldrar, enskilt eller bägge två, suttit som tysta möss och accepterat vad andra har bestämt angående deras döttrar, varken angående skolgång, utredningar eller behandlingar.
De, om några i samhället, hade förutsättningar att verbalisera sina krav.
Att man däremot inte kan trolla med knäna och uppfinna snabb och enkel bot och lösning av allt är en annan sak.

Jag hoppas faktiskt egentligen på att detta endast är en vuxen persons verk, i vart fall när det gäller morden på barnen. Att den andra vuxna personen kanske väljer att suicidera när barnen är borta och att den ensamme mördare faktiskt handlade under psykos.
Tanken på ett gemensamt mord av de egna barnen - att ingen av två föräldrar besinnar sig och stoppar den andre - är alltför obehaglig att ta in.

Här är en till som är på samma spår.

Det är enligt min teori Oskar som med sin personlighetsstörning ”tagit makten” över Hanna – härska och söndra.
Kritik och förlöjligande av henne kommer som en blixt, kanske med långa mellanrum. Däremellan smörande, kärleksförklaringar och förklaringar om pressat läge på jobbet/något annat påhittat som förklaring till hans beteende.
OFFERKOFTA. Aldrig hans fel, alltid någon annans.
Hanna vet varken ut eller in. Detta fenomen finns dokumenterat i många skilsmässofall/polisanmälningar där den ena parten överlevt.

När barnen föds överför han sin härskarteknik även på dom. Arma barn.
Har beskrivit Hanna som en stötdämpare i mina tidigare inlägg. Hon har haft det kämpigt för att kunna ge barnen stöd när Oskar inte varit närvarande. Kräver enorm styrka.

Misstänker att hon pratat med sina anhöriga om situationen hemma, detta kan ha varit orsaken till brytningen med hennes anhöriga – på Oskars befallning. Ingen ska få blanda sig i hans sätt att styra familjen.

Att både Hanna och barnen mådde dåligt av Oskars tyranni är nog orsaken. Samt att barnen kommit i trotsåldern har nog bidragit till härdsmältan. Oskar tålde inte att bli ifrågasatt, misstänker jag.

Att Oskar sökt behandling för barnen med sådan iver tolkar jag att han ville själv bestämma diagnosen så att den riktiga orsaken till barnens mående inte kom fram. Nämligen hans kontrollbehov och hans psykiska och kanske även fysiska misshandel av Hanna och barnen.

Hemundervisningen hindrade omgivningen från att se eventuella spår av fysisk misshandel?
Kan ha varit orsaken till Hannas deltidsarbete också.

Vad gäller det ”fabricerade avskedsbrevet” är ytterligare tecken på Oskars sätt att skylla ifrån sig ansvaret.
Offerkofta. En kallblodig mördare enligt min mening.

Nu vet jag inte exakt vem som har sagt vad till vem men jag tänker väl mig att det inte bara har betydelse vilka ord man väljer utan hur man uttrycker sig också. Att lägga in bilder på nån som slår sig för pannan är kanske inte så bra om man vill ha ett bättre klimat. Jag har inte följt just dig genom ämnet men efter att ha tittat på de senaste 20 sidorna tycker jag inte att du själv verkar särskilt oskyldig till att det är så bråkigt här. Jag tror att det är viktigt att alla rannsakar sig och inte bara skyller ifrån sig. Annars kommer bara det bli likadant igen och det var anledningen till att jag slutade att skriva för några veckor sen.

Du skriver om minnesord. Det hölls en minnescermoni i Bergakyrkan i Bjärred och en begravningscermoni i Göteborg 9 februari. I Göteborg har jag förstått att det blev ganska jobbigt med en del hårda ord.

Att anklaga någon här för att inte kunna det yrke man uppger sig jobba inom är åtminstone i mitt tycke rätt förolämpande. Liksom att kalla någon "mupp" eller andra obskyra beteckningar. Alla inlägg står inte heller kvar,

Det har jag aldrig någonsin nedlåtit mig till. Jag har vågat mig på att stå upp mot de postare som försökt härska i denna tråd och som inte tolererat motsägelser - därför har jag blivit ansatt av dem. Jag har tyckt att någon borde göra det eftersom det aldrig är bra när vissa åsikter får stå oemotsagda.
Att kalla det för att man bidrar till att det blir "bråkigt" tycker jag inte riktigt stämmer. Att argumentera för sin sak utan OT påhopp eller nedlåtande attityd med förklenande ord är inte att bråka. Det är att debattera.

Tråden borde handla om funderingar kring händelsen i Bjärred, inte om sjukdomen ME eller hur folks bemöts i sjukvården, om ens egna sjukdomar etc.
Att det finns så lite fakta här beror också på hur de få som uppgav sig vara insatta bemöttes. Kanske kan vi nu rätta till det och bemöta er nya bättre.

Om du nu kände till familjen och Bjärred. Hur går diskussionerna kring att skolan hade en adnex-skola i flera år hemma hos familjen, där 4 lärare för Agnes och ett par till för Moa tjänstgjorde totalt 7 dagar varje vecka? Visste man om detta ute i skolorna?
Har barnen överhuvudtaget synts till själva utomhus sista ½ -1 åren?
Var familjen lokalt engagerad i något, städdagar, loppis, grannmöten, idrottsförening, kören?

Att det hölls en minnestillställning har vi fått info om, men jag skrev "minnesord på nätet" - som dödsannonser, epiloger, minnessidor, avskedshälsningar.
Fyra unga och medelålders personer som dör brukar ju ha rätt mycket sådant på nätet.

Det är samma i min omgivning.
Bara jag som försöker hitta ett svar i allt detta.
Ingen yppar ett ljud, utan dom flesta har sen länge gått vidare.
En del har inte ens hört talas om detta och undrar, - VA, vilken familj? Vart ligger Bjärred?
Så nått allmänintresse upplever inte jag heller att det är.
Inte nu längre i alla fall.

Börjar fundera i banan att båda föräldrarna var narcissister och oförmögna att ge sina barn närhet och villkorslös kärlek. Barnen skulle duga och var statusobjekt, precis som karriären och bilden utåt. Moderns omsorger om andra på jobbet räckte inte hela vägen hem om man säger så.

Att bara leva tillsammans räckte inte.

Tror inte att morden är ett resultat av vare sig sekter, någon svår sjukdom eller liknande. Det är bara riktigt rutten narcissism som kan leda till ett haveri där barnen görs till syndabockar/orsaker till och med för det mest allvarliga brottet man kan tänka sig: mord på barn. Om det är det egna barnet eller andras kvittar.

Föräldrarna var ruttna, sjuka och obehagliga... mot sina egna barn. Både medan barnen levde i glasbur med besök utifrån och särskilt den dagen när de mördades. Enbart depression eller cocktail av svåra livshändelser räcker inte (!) för att "avliva" andra.

Det mest skrämmande är att morden skulle ha kunnat användas för eller emot sekter av valfritt slag. På så sätt glömmer man också bort offren och att morden faktiskt haft flera års förberedelser, där barnen gradvis isolerats och blivit sjuka. Jag tror att man måste stanna vid att barnen säkerligen var och blev "trötta" av att hållas inlåsta, för det var exakt var de var. De fick bara ta emot besök utifrån...

Kanske någon bacillskräck av episk magnitud slagit rot i familjen, men det räcker inte heller som grund för mord. Här har en långsam avlivning ägt rum och barnen har garanterat fått höra någon orsak till att de inte kunde gå i skolan som andra barn. Det var för deras eget bästa som de både hemundervisades... och dog. De levde inte upp till kravet på "värdefullt" liv.

Vi kan väl enas om att både Oskar och Hanna var svin. Hanna hade kunnat fly med barnen för längesedan, men hon ställde upp på spelet med barnens liv som insats.

Jag har fått nog. Låt oss döma föräldrarna på Flashbackvis, för det är det enda straffet de kommer få. Ett skitigt eftermäle ska de ha. De var äckliga idioter. De var bestialiska narcissister. De tog livet av sina barn. Orsak? Finns i föräldrarnas störda huvuden. Det var ett gemensamt beslut. Det tror jag faktiskt nu. Låt oss lyssna på föräldrarnas sista ord: Deras liv saknade kvalitet. Barnen var orsaken. Låt ridån gå ned över de onda föräldrarna. Barnen ska vi alltid minnas.

De som försvarar föräldrar som tar livet av sina barn kommer alltid att utgöra ett hot mot barn i största allmänhet. Barn som inte älskas för de förmågor de har och barn som förminskas. Föräldrar sätter en måttstock för sina barn och de barn som inte växer upp och kan bryta sin skadade självkänsla blir själva narcissister eller offer för "omständigheter".

Om barnen Agnes och Moa överlevt hade de med all säkerhet som vuxna fått gå i terapi för att komma över föräldrarnas behandling av dem. Inte ens den möjligheten fick de. De stoppades från att prata med människor som kunnat rädda dem... Det fanns ett trådrykte ? om att barnen skulle prata med psykolog på vårkanten. Jag tror att det kan vara så. Då hade de berättat om alla år av inlåsning, hårda krav och att allt som inte var relaterat till "högre skolgång på gymnasiet" togs bort från dem. Föräldrarna hade blivit inburade, förlorat vårdnaden m.m. Därför mördade de barnen. och sig själva.

https://www.mabra.com/7-tecken-som-avslojar-en-narcissist/
"En narcissist har inga problem med att läxa upp en advokat om lagar eller en lärare om utbildning – hen vet alltid mest och bäst, vilket de gärna visar. "

Även om jag tycker att dessa mordiska föräldrar ska sänkas in i mörker, skulle det vara intressant att få veta något om deras uppväxt. En narcissist kommer sällan ensam. Det går i arv i släktleden, till någon stannar upp och tänker, vad fan sker? Agnes och Moa fick aldrig den möjligheten. Om de plockats bort av socialen utan mycket stora insatser från vården hade de med all säkerhet själva slutat som "glasbursföräldrar".

Jag kan köpa din teori men frågan är då varför barnen skulle hållas hemma? Det blev ju inget positivt av det. Föräldrarna hade ju letat med ljus och lykta efter hjälp. Varför då om målet var att ha barnen instängda i glasburen?

Hoppas att du fortsätter att skriva i tråden! Ja, det är de stackars oskyldiga flickebarnen man tänker
mest på - vad som utspelade sig de sista dagarna i huset, var flickorna medvetna om vad som var på
väg att hända - om det nu var så att de blev mördade av den ena eller bägge föräldrarna.

[quote=Stehlitz|63733718]Nu vet jag inte exakt vem som har sagt vad till vem men jag tänker väl mig att det inte bara har betydelse vilka ord man väljer utan hur man uttrycker sig också. Att lägga in bilder på nån som slår sig för pannan är kanske inte så bra om man vill ha ett bättre klimat. Jag har inte följt just dig genom ämnet men efter att ha tittat på de senaste 20 sidorna tycker jag inte att du själv verkar särskilt oskyldig till att det är så bråkigt här. Jag tror att det är viktigt att alla rannsakar sig och inte bara skyller ifrån sig. Annars kommer bara det bli likadant igen och det var anledningen till att jag slutade att skriva för några veckor sen.

Du skriver om minnesord. Det hölls en minnescermoni i Bergakyrkan i Bjärred och en begravningscermoni i Göteborg 9 februari. I Göteborg har jag förstått att det blev ganska jobbigt med en del hårda ord.[/QUOTE]

Hej.
Tack för att du skriver här, och i alla fall för mig är din info guld värd.
Titta vad bra, för nu bekräftade du att Minnesceremoni har varit och vilket datum.
Där har vi varit lite osäkra, en del av oss.
TACK!!

Vet du om det har varit någon begravning än??
(jordfästning eller kremering)

Kontrollbehov. Hjälsökandet gick antagligen ut på att finna svar som de kunde acceptera eller begripa. Därför är det svårt att få bukt med narcissism. Narcissister steppar ut så fort man närmar sig dem. Avståndet mellan rektorns grumliga uttalande om "ofattbar sjukdom" och barnens faktiska förmåga att studera hemifrån blir då mer förståeligt.

Om barnen fått tala fritt med någon utom föräldrarnas kontroll hade saker kunnat hända som räddat livet på barnen, medan föräldrarna fått känna på skam. Det scenariot klarade de inte av.

Det är riktigt svårt att inse att det finns narcissister i närheten, på jobb eller hemma. När skynket faller av är det som att personen som är så bekant aldrig funnits där. Ett enormt svek. När skynket faller blir obegripligheter begripliga, både sånt som sagts och gjorts, eller inte gjorts eller sagts.

Först förstöra barnen och sedan åka utomlands för ljusbehandling. Allt verkar komplicerat.

Du har naturligtvis rätt. I en diskussion bör man lyssna på motparten och om man vill bemöta något kunna göra det på ett anständigt sätt.

Vi kan förmoda att det här i huvudsak finns vuxna människor vilka förutsätts klara av den saken.

Att tillskriva föräldrarna olika negativa egenskaper utan stöd i fakta eller som rent motsäger dylika är förtal av en avliden person. En person som av högst naturliga skäl inte kan försvara sig.

Skuldbeläggning förekommer också baserade på lika oklara grunder vilken må gälla skola, skolpersonal, BUP, läkarexpertis, kommun, släktingar mfl. Där flertalet av personliga skäl inte orkar/eller har skäl att deltaga. De övriga flertalet är helt begränsade av sekretess. Därför omöjliggörs eventuella dementier och ogrundade påstående blir oemotsagda. Precis som när man förtalar en avliden person.

Därmed inte sagt att man inte kan diskutera med hur täta maskor det sociala nätet skall stickas för att, om möjligt, förhindra att barn far illa. Men det kan göras på ett sansat sätt och bör avvägas nogsamt mot den personliga integriteten.

I detta fall har många olika personer och myndigheter haft insyn i familjens och tösernas problematik utan att någon kunnat se något som gett anledning till ett uns av oro.

Så kan det vara. Jag har haft nära bekanta som avslutat deras egna liv där ingen sett eller anat att dessa tankar existerade. Det är något som pågår inom människor. I detta unika fall har, vilket är ytterst sällsynt, två människor samtidigt kommit att dela dessa tankar samt tagit två oskyldiga barn med sig. Det kan inte varit med lätthet.
En förskräcklig familjetragedi för att de involverar så många anhöriga runt familjen som också drabbas av det som har hänt och som skall leva vidare med denna sorg för lång tid framöver. Dom är lika oskyldigt drabbade.

Så alla här har ett ansvar att föra en debatt på ett vuxet och hövligt sätt. Normalt sett är det i allmänhet mer fruktbart om så kan ske.

Så ser jag på det.