Stor polisinsats i Bjärred utanför Lund - 2018-01-09 (fyra döda)

Har man bara studerat psykopater i fängelse så har man nog missat dom som ibland kallas sociopater. Dom som har lyckats smälta in.

Hans inviter har inte gått obemärkt förbi. Då påstår han sig ändå vara lyckligt gift — om nu inte FrauEinstein i själva verket är att förstå som hans monster...

Jag försöker freda mig. Men vad kan en enkel själ göra?

Vad gäller Stockholmssyndromet så ser jag framför mig den nitiske socialarbetarens våta dröm: äntligen ett verktyg som man kan gripa sig an kärnfamiljen med!

Nä. Det har lite karaktär av "som man ropar, får man svar", och belyser väl mer en psykologisk "aningslöshet" för tiden. Att det ligger något i det håller jag för högst troligt, och bör ju tas i beaktande av polis, men utanför valv, snaror och pistolhot så finns ju en vanlig verklighet.

Myndigheterna gav ogärna efter för gisslankrav, av förklarliga skäl. Det lär ju ha spelat in. Sitter man själv med en snara om halsen ifall polisen skulle skjuta in knockoutgas så kan man ju förstås nog lätt börja tycka att gisslantagarnas krav inte är så farliga.

Det står ju lite om sparpaket i Bjärreds skolor, det är väl i en sån situation det kan uppstå diskussioner om rättvisan i att klasser blir större eller lärare färre samtidigt som, åtminstonde synbart friska flickor får undervisning i hemmet. Såna som kan ”stoja i pooler och följa med till affären, nog borde dom kunna gå i skolan som alla andra”. ”Det där ME, det är ju inte ens någon riktig sjukdom!” — det kanske är på grund av dåligt samvete som det är så tyst från omgivningen?

Klipskt resonerat. Kan ju av förklarliga skäl finnas en hel del felkällor krings psykopaters självmord...

Hade J. Möller fått som hon velat vid hennes senaste besök till Granliden så hade vi måhända haft M. Rajabi i statistiken för psykopater som olyckligtvis begått en överdos innan han textade sitt självmordsbrev, på bruten sörmländska och med många hjärtan till "Vräldens bässta superwomen!!"

Lite fejkade självmordsförsök kan ju också betala sig i psykopatens värld.

Men för all del, en trängd psykopat utan manöverutrymme eller hopp borde ju kunna ligga illa till.

Kan vara... och tjat om scientologer och svartmålning.

En skola med en viss (hög) nivå på elevers kompetens, och några få som sticker av, och dessutom kostar väldiga pengar (som väl kanske skolan ändå borde kunna delvis få igen – om och när läkarintyg finns), borde kunna riskera ställas inför valet att dra ner på undervisninhstakt och utgifter, och anpassa aktiviteter och skolmiljön, eller förmå somliga elever att byta skola.

Om de är så illa däran att de inte kan "stoja i poolen", så ska man inte med nödvändighet förstå det som att alla anser det som "bättre" eller som ett argument i motsatt riktning.

Ä andra sidan hade troligtvis O fått tillbringa en hel del tid i fängelse om han hade misslyckats med sitt självmord.

Visst kan det vara så. Det är ju bara psykopater som är våldsamma och som begått andra brott som hamnar i fängelse. Övriga psykopater finns ju faktiskt mitt ibland oss. Alla vi som varit med i arbetslivet några decennier har träffat på en och annan. Den typen av psykopater blir sällan diagnostiserade och det är troligtvis inte heller den typen som varit med i studierna. Nu är jag ingen expert på psykopater, men min egen erfarenhet är att en fullfjädrad psykopat är oöverträffad när det gäller att att manipulera och ljuga sig ur en knepig sits. Psykopaten lyckas alltid vrida till allt så att han/hon framstår en oskyldig lammunge. Skuld och skam hamnar alltid på andra. Så jag undrar verkligen hur den situation ser ut som får en psykopat att ta sitt eget liv.

Det här är en viktig fråga, tycker jag, som fler av oss har ställd. Tyvärr, tror jag att ingen som har sakkunskap i frågan har kunnat svara på det. Hur länge gäller ett intyg för barn, som pga av intyget har hemundervisning. Gäller intyget i flera år därför att det är en kroniskt sjukdom? Eller inte?

Förmodligen ovsett om han var sociopat, psykopat eller momspappa som älskade sina barn över allt annat på jorden.

Nu ska jag försöka förstå rektor och annan skolpersonal:
I framför allt en av de artiklar som förekommit här inne (http://www.rme.nu/sites/rme.nu/files/skolhalsan-nr3-2015-mecfs.pdf) hävdas att lösningen på ME-drabbade barns skolproblem skulle vara ”anpassningar” i skolmiljön. Inget konstigt med det – skolan är alltid skyldig att anpassa all undervisning utifrån den enskilde elevens behov och förutsättningar (dock inte alltid så lätt att åstadkomma…).

Enligt en annan av de artiklar som nämnts här i tråden http://www.lakartidningen.se/OldWebA...s2194_2196.pdf. framhålls de enorma svårigheterna med att diagnosticera ME, och de åtföljande problemen med att urskilja vad i en persons sjukdomsbild som beror på ME och vilka symtom som kanske orsakas av någonting annat (än av ME).

På Face book -sidan ”Alternativ vård vid psykisk ohälsa” finns en artikel om ME https://www.expressen.se/nyheter/qs/diagnosen-delar-lakarna-i-tva-lager/ som beskriver hur diffus och kontroversiell sjukdomen är och hur läkarkåren är delad i sina uppfattningar.

Innan hemundervisningen i Bjärred kom till stånd, försökte man antagligen med ”anpassningar” i skolan. Vi har också kunnat läsa om det inrättade ”vilrummet.”

Antagligen ansåg Bjärreds-föräldrarna att skolans anpassningar inte räckte till och att det därför var säkrast att driva igenom hemundervisningen.

Det kan inte ha varit lätt för skolan att verkligen tillgodose flickans behov av anpassningar (eller föräldrarnas krav). Om en elev är så väldigt svårt sjuk (som A sägs ha varit) så var det en omänsklig uppgift för skolan att göra sådana avancerade ”anpassningar,” så att den svårt sjuka flickan verkligen kunde vistas i skolmiljön. Och framför allt: hur skulle man (skolan) säkert veta vilka anpassningar som krävdes – när nu hela sjukdomen är så pass diffus?

Det måste ha blivit en väldigt stor press på skolan: ”om vi inte är tillräckligt bra på våra anpassningar så kan den här flickan inte gå i skolan och hon kanske till och med blir ännu sjukare.” Vem vill ha det ansvaret på sina axlar?

Och hur skulle man i skolan kunna veta vad som var ME och vad som inte var det? Vilka behov av anpassningar var tillräckligt tydliga så att skolan verkligen visste vad de skulle göra? Fanns det sjukvårdspersonal inkopplad (skolläkaren? Som i sin tur samarbetade med barnets behandlande läkare?) som kunde hjälpa skolans personal med att tillrättalägga och anpassa miljön?
Kanske var föräldrarna väldigt krävande i fråga om kraven på skolans anpassningar (eller så var de inte det – det vet vi inte).

Kanske upplevde skolpersonalen det som en stor press i fråga om ansträngningarna att möta flickans behov (dvs att ”anpassa”), och kanske ansåg skolpersonalen att det faktiskt var omöjligt för dem att tillrättalägga skolsituationen mer?
Detta kan vara bidragande (eller avgörande) orsaker till att skolan gick med på hemundervisningen och även lät den fortsätta i två år, och att dessutom lät lillasyster få samma arrangemang.

En person med sjukligt kontrollbehov behöver ju inte vara kvinnomisshandlare i den bemärkelsen att han brukar fysiskt våld mot kvinnan.

Och att prata om barnens/ fruns fysiska sjukdomar och ev psykiska ohälsa med kollegor kan ju en sjukligt kontrollerande person göra i syfte att framstå som orolig och empatisk far och make (detsamma gäller naturligtvis kvinnor med psykopatiska drag)

På så sätt döljer personen den verkliga eller huvudsakliga anledningen till familjeproblemen, dvs sitt eget sjuka kontrollbehov och psykiska terror.

Jag påstår inte att så var fallet i just denna familj.
Men det är teoretiskt möjligt.

Ett läkarintyg för ett barn som ställs ut för att levereras till skolan och intygar att barnet är i behov av hemundervisning - skrivs på vanligt brevpapper, med klinikens logga och stämplar.
Detta som info till Armstark som var inne på om det finns mallar man fyller i - nej det gör det inte.
(Det gör det däremot när det gäller andra intyg - för sjukskrivning, sjukpension, vård av sjukt barn, handikapps p-tillstånd osv)

Hemundervisning som gör att barnet inte alls går till skolan är ett stort allvarligt beslut att ta. Vanligen fattas beslut om detta för en termin eller några månader i taget - kanske maximalt ett läsår i taget - absolut ej mer. Beslut om hemundervisning "for ever" tror jag inte existerar i Sverige.

Att Agnes skulle fått ett intyg 2016 som hon fortfarande kan använda 2018 tror jag inte är möjligt. Hon var sannolikt under konternuerlig specialistvård med återkommande återbesök och uppföljning - ialla fall om hon var så sjuk att hon behövde hemundervisas till 100%. Nytt läkarintyg till skolan skulle nog ha ställts ut med jämna intervall - kanske inför varje ny termin.

Moa skulle kanske ha kunnat få någon form av intyg på att hon var under utredning (vilket ju verkar ha varit fallet eftersom någon uppgav att hon skulle på vidare utredning i januari).
Då kanske man förordad hemundervisning under fyra månader - aug-dec.

Men jag tycker själv att det verkar vara en vansinnig åtgärd med tanke på vad man då utsätter flickan för i form av förlust av kompisar eller social mening i tillvaron och isolering. Varför ge Moa denna hemundervisning på heltid???

Om man nu ändå ställt ut ett intyg till Moa - behövde hon säkert ett nytt inför våreterminen 2018.