Nedan finns ett utdrag från en text från
https://www.elevhalsan.se/nils_lundin/sjukskrivning-av-elev.htm. Den är skriven av Skolläkare; Nils Lundin
Nils Lundin är utbildad specialist i barn- och ungdomsmedicin liksom i skolhälsovård och har diplom i folkhälsokunskap.
Han är enhetschef på Föräldra- Barn- och Ungdomshälsan i Skånevård Sund och har jobbat som skolläkare sedan 1992.
Det är jag som har fetat. Jag tycker att samarbetet mellan barnets behandlande läkare, skolläkare och skolledning borde vara väldigt viktigt, helst obligatoriskt. Det blir ju någonting helt annat än om en familj bara skaffar fram ett intyg som de lämnar in till skolan!
Citat:
...I Skollagen (24 kap 17-21§) nämns om särskild undervisning och det berör både grundskole- och gymnasielever.
Man kan läsa att den som ”…på grund av sjukdom eller liknande skäl under en längre tid inte kan delta i vanligt skolarbete och som vårdas på sjukhus eller en motsvarande institution ska särskild undervisning anordnas på sjukhuset eller institutionen”. Men även för den ”…som inte vårdas på sjukhus eller en motsvarande institution ska särskild undervisning anordnas i hemmet eller på annan lämplig plats” (under förutsättning att elev eller elevs vårdnadshavare samtycker). Sen påpekar man i skollagen att ”Särskild undervisning…ska inte ges en elev om den läkare som ansvarar för elevens vård avråder från det”.
Begreppet ”sjukskrivning” av elever har inte samma ”tunga” innebörd som en ”arbetstagares” sjukskrivning, som ju har andra juridiska aspekter och med Försäkringskassa inblandade. För gymnasieelever som pga sjukdom inte har kraft och möjlighet att bedriva heltidsstudier kan ett ”sjukskrivningsintyg” vara avgörande för eleven att få fortsatt CSN-bidrag.
Så sjukskrivning av elever kan göras, dock bör man ju alltid ha som utgångspunkt att elevens rätt till utbildning så långt möjligt ska tas tillvara. Men man bör också ha i minnet det hälsofrämjande som det innefattar att lyckas med sina studier, under förutsättning att man känner meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet i sin studiesituation. Och även tänka på att skolnärvaro medger möjligheter till ett socialt sammanhang.
Däremot om man är i kraftigare obalans själsligen eller kroppsligen så kan då studierna och även skolnärvaron kännas mer som en belastning och skapa mer stress och ohälsa tillfälligtvis och då kan ju en (kortare) ”sjukskrivning” vara till nytta.
I begreppet ”sjukskrivning” av elever så är det väl oftast bättre att se över ”anpassning” av vardagen i skolmiljön i stället för att ha ”heltidssjukskrivning” som huvudfokus. Och då är dialogen mellan behandlande läkare och skolläkare av yttersta vikt. I den dialogen kan man då väga förutsättningar för och emot att eleven trots sin sjukdom kan delta i vissa moment i utbildningen, i samråd med elev och föräldrar.
När väl ett ”sjukskrivningsintyg” föreligger så är det i första hand en fråga för skolledningen att avgöra vilken betydelse ett ingivet läkarintyg ska tillmätas. I mångt och mycket kan skolläkaren vara delaktig i att ”översätta” och ge den pedagogiska personalen och skolledningen en fördjupad förståelse för den beskrivning av en elevs situation som framkommer av inkommande läkarintyg.
Skolläkare har i lagstiftningen dock inte givits några särskilda befogenheter att omformulera behandlande läkares rekommendationer, eller helt förvägra en elev rätten att få vara ”sjukskriven” i hemmet.
I hopp om att du med dessa rader kan känna av en mindre frustration och att du med stöd av din skolläkare ska kunna skapa goda samverkansformer med era externa samverkansaktörer.