Plugga till sjuksköterska

Alla sjuksköterskor - se hit! Jag behöver er hjälp!

Jag är sååå trött på mitt jobb som säljare (på ett riktigt bra jobb med bra betalt) och funderar på att helt byta karriär 32 år gammal. Jag är så trött på att aldrig kunna släppa jobbet, ha ständig press på att prestera.

Jag fick barn för 1,5 år sedan och efter jag kom tillbaka så har det inte känts så bra, det kanske är fånigt men jag känner att jag vill hjälpa folk. I sådana fall skulle jag plugga i 3 år och sen vill jag specialisera mig så där kommer ytterligare 1,5 år behövas.

Så några frågor till er:
- Jag är medveten om att jag kommer att ha stressiga dagar fysiskt, men hur är det psykiskt?
- är det så hemskt som man får intrycket av att jobba inom sjukvården?
- är det så illa betalt som man hör? Vad tjänar ni?

Tack på förhand!

Det är väldigt klokt av dig att satsa på utbildning. Vad gäller tiden, ja du ska ändå leva de åren så varför inte göra något vettigt av dem, du investerar ju för framtiden för dig och din familj. De som börjar plugga til ssk i din ålder, när de har fått barn, brukar vara väldigt studiemotiverade och de har en mognad som gör att de också tar till sig utbildningen snabbare och livserfarenheten gör att de går in i yrkesrollen lättare.

Fördelen med sjuksköterskeutbildningen är just att du har så många valmöjligheter. Jag känner en tjej som helt sorterade bort den psykiskt tunga biten genom att bli operationssjuksköterska. Hon ville inte arbeta med patienter på vårdavdelning, hon kände att hon inte hade tålamodet som krävs, så hennes patienter är nedsövda när hon jobbar. Du kan alltså välja, om du vill jobba dagtid 7-16, vilken sorts kategori patienter du har osv. Det psykiskt påfrestande med jobbet klarar man med skydd och stöd av sin professionalism och ju längre åren går, desto mer rutinerad blir du. Du kommer alltid att bli berörd av en del patienter, men det är också det som gör arbetet så tillfredställande. Du gör faktiskt skillnad för människor och deras familjer.

Just nu när det är så illa på vissa sjukhus är det många som tar jobb på bemanningsföretag, och då får du bättre lön och kan välja dina villkor. Men politikerna kommer att tvingas ta itu med låga löner och hög arbetsbelastning förr eller senare.

Hej! Befinner mig i ungefär samma ålder som dig, fast utan barn. Började plugga förra året så är inte färdigutbildad ännu. Precis som dig blev det ett rejält byte av arbetsområde.

Vad jag har hört av dom som pluggar dom sista terminerna och dom som är färdigutbildade så ser arbetsmarknaden VÄLDIGT god ut när det kommer till att få jobb. Fixar du lite erfarenhet och tar jobb via bemanning blir det en skaplig löneökning vad jag hört av bekanta som gjort det. Blir såklart en liten extra slant om du vidareutbildar dig. Dock en marginell skillnad vad jag har hört.

Vissa arbetsplatser verkar vara med kaotiska än andra och sådana arbetsplatser är nog inte roliga att börja på som färdigexaminerad.

Jag tycker att #2 beskriver det väldigt bra. SSK är ett sådant brett yrkesområde (personligen vet jag inte vilket område som jag kommer vilja jobba inom). Du kan till och med försöka blir forskare om du känner att inget område (mot all förmodan) inte skulle passa dig.

Vad jag förstår så kräver dom flesta minst 30 i ingångslön som nyutexaminerad. Så du kommer inte blir rik av att jobba som SSK tyvärr.

Har du några frågor angående utbildningen så fråga

Mvh

Hejsan,

Nu är jag inte ssk men däremot arbetsgivare för sådana varför jag tror mig att ha lite att bidra med.

"ha stressiga dagar fysiskt, men hur är det psykiskt?" samt "är det så hemskt som man får intrycket av att jobba inom sjukvården?"

Nu arbetar jag inom det kommunala men överlag tycker jag att de flesta trivs med sina arbeten här.
I medarbetarundersökningar (både i min nuvarande och tidigare kommuner) brukar inte ssk sticka ut i negativ bemärkelse, då har lärare och medarbetare inom myndighet det värre.
Träffar fackliga företrädare för Vårdförbundet regelbundet och de fokuserar änsålänge mer på lön och villkor snarare än arbetsmiljö -vilket brukar vara ett tecken på att situationen trots allt är helt ok.

"är det så illa betalt som man hör?"
Vet inte vad du ska ha enskilda löner till, då är jag till bättre hjälp.
Några medianlöner för kommunerna (2017-års löner) ej inkluderat chefslöner:

Skolsköterska 35200
Sjuksköterska, annan specialistinriktning 36000
Geriatriksjuksköterska 33100
Medicinskt ansvarig sjuksköterska (MAS) 42800
Sjuksköterska, specialfunktion 35815
Sjuksköterska, allmän 32600
Psykiatrisjuksköterska 34800

Ovan är alltså medianlöner och 10-percentilen ligger drygt 10%-enheter under. Lönen är dock på väg upp så jag skulle gissa att lagom till att någon får sitt första jobb (som börjar utbildning nu) är ingångslönerna runt 32-34tkr.

Lycka till med ett bra och klokt karriärval. Vården anställer och kommer dröja innan automatiseringsvågen slår i vården

Uppenbarlse. Jag befinner mig i princip samma situation. Jobbar inom finans där jag förmedlar försäkringar, tjänar 40 tkr+ i månaden, flex, 30 dagars semester osv. Men jag spyr på eländet. Blotta tanken av att fortsätta får mig att må illa. Coachning av chefer, säljdiagram, compliance, jobba agilt osv. Corporate bullshit som för mig känns helt meningslöst...

Jag har fått upp ögonen för sjuksköterskeyrket. Och i förlängningen ambulanssjukvårdare. Kan verka som en kliché men jag får i alla fall göra skillnad för någon istället för storfinansen. Frågan är om jag som man kommer att kunna göra någon karriär inom yrket? Jag är väldigt ambitiös och har alltid varit högpresterande. Är idag 30+, barn och hus..

Hur välkomnas du som man som SSK?
Är det läkarkomplex folk utgår från att jag har?
Finns möjlighet att tjäna åtminstone 33 tkr+? (Speciellt som man, branschen är ju kvinnodominerad)
De män som jobbar som SSK, vad är det för typer?

Tack för era fantastiska svar!

Det är svårt att börja plugga igen när man tjänar över 40’ i månaden men att stanna kvar känns inte heller som ett alternativ.

Det känns peppande och jag fick betydligt mycket mer kött på benen nu

..Det skadar faktist inte att skicka in en ansökan till högskolan. Du kan alltid tacka nej om du kommer på andra tankar

Jag känner SSK som tjänar mer än 33 000. Inom landsting tar det ett tag att komma upp i de lönerna. (Inom VG-region är ingångslönerna skamligt låga) men om man jobbar i kommun, privat, eller bemanning kan man komma upp i de lönerna fort. Med lite tur/tajming kan man få en ingångslön på 30 000

Ja precis!
Det ska jag absolut göra så får vi se sen hur det känns till hösten. Du som pluggar - är det skola hela dagarna eller skulle man kunna ta ett extra jobb för att dryga ut studentkassan? Går det till och med kanske att få jobb som undersköterska eller liknande samtidigt som man pluggar (efter man har pluggat ett tag såklart) för att samtidigt få lite arbetslivserfarenhet inom branschen?

De jag känner som gått över till ssk från andra yrken, t ex civilingenjör, har tyckt att det varit knapert under utbildningen. Men de har aldrig ångrat sitt yrkesbyte när de väl är igång och jobbar. Vill bara inflika det.

Angåënde att vara man och sjuksköterska, så har jag alltid uppskattat att arbeta med manliga sjuksköterskor. De bidrar till en bra stämning i arbetsgruppen, de är ofta driftiga och backar inte för att kavla upp armarna och jobba hårt. Eftersom yrket är kvinnodominerande tror jag att de flesta uppskattar när de har manliga kollegor. Och i skarpt läge på en akutmottagning, HIA, IVA, ambulanssjukvård så bryr man sig inte om könet på kollegan, bara att att man fungerar som team.

Utbildningen i sig är inte ett dugg svår om du har lite läshuvud.

Walk in the park skulle jag säga. Söp som ett svin i tre år och gled hyfsats smärtfritt igenom. Ensamstående och utlandsfödda (ffa kvinnor) med knackig svenska tog sig igenom dom också. På frågan vad män sysslar med som sjuksköterska är främst AVC samt speciallist inom narkos och ambulans som dominerar.